På senare tid har det skrivits flitigt i media om ökade skjutningar, gängkriminalitet och en större förekomst av stöldligor. Opinionen kräver hårdare straff och att man ska ”klämma åt de skyldiga”. Men är det verkligen rätt väg att gå?
På senare tid har det skrivits flitigt i media om ökade skjutningar, gängkriminalitet och en större förekomst av stöldligor. Opinionen kräver hårdare straff och att man ska ”klämma åt de skyldiga”. Men är det verkligen rätt väg att gå? Omtanke var på Socionomdagarna i höstas och lyssnade på ett föredrag om hur man kan arbeta i öppenvård med ungdomar som är involverade i gäng och/eller organiserad brottslighet.
– Vi tänker inte argumentera emot kraven på tuffare behandling av kriminella – när det avser vuxna. Men vi vill belysa att det är mindre effektivt gällande unga, och varför vi måste hitta på andra åtgärder i stället, säger Anders Öhman, MST-expert.
– Vi måste förstå att det här är komplext, det finns ingen enkel lösning. Om det hade räckt med hårdare tag och att säga ”nu måste du förstå vad du har gjort” hade vi inte haft de här problemen. Situationen måste i stället lösas på flera olika plan, fortsätter Emma Ulfsdotter Ljunggren, MST-expert.
Kan det till och med vara så att uppmärksamheten i media blir kontraproduktiv?
Samtidigt som opinionen kring det upptrappade våldet och gängkriminaliteten ökar finns det nämligen en fascination kring företeelsen. Det finns ett otal böcker, filmer och tv-serier på marknaden som skildrar organiserad brottslighet på ett romantiserat sätt.
– Jag har precis plöjt igenom den populära Netflix-serien Sons of Anarchy, som är en brutal gängskildring. Men man gillar samtidigt dem som är med i det här gänget, vilket visar på komplexiteten, säger Emma Ulfsdotter Ljunggren.
I höstas kom 34 punktsprogrammet – regeringens åtgärder mot gängkriminaliteten. En satsning för att stärka rättsväsendet och öka tryggheten i samhället.
– Det är det största paketet mot gängkriminaliteten någonsin i Sverige. Ett mycket ambitiöst paket som omfattar åtgärder på både kort och lång sikt, både nya verktyg för myndigheterna, hårdare straff och ett bättre brottsförebyggande arbete, säger inrikesminister Mikael Damberg.
De båda experterna från Socionomdagarna har både positiva och negativa kommentarer om regeringens program.
– Framför allt handlar de flesta konkreta förslagen och de som ska införas snart om det repressiva. De mer förebyggande delarna är mer vagt formulerade och det är oklart när de ska genomföras, enligt Emma Ulfsdotter Ljunggren.
Föreläsarna går närmare in på några av punkterna i programmet.
Punkt 10 – Förbättrade åtgärder när barn misstänks för brott
Här handlar det framför allt om barn under 15 år som begår brott, att man då ska koppla in polisen.
– I min värld påminner detta om ”Scared Straight”, att om vi skrämmer dem tillräckligt mycket gör de inte om det. Problemet är att det kan bli helt motsatt effekt, säger Emma Ulfsdotter Ljunggren.
Forskning kring skrämselprogrammet visar att ungdomar som har utsatts för Scared Straight i högre utsträckning återfaller i brott i stället för att bli avskräckta.
Men vad är egentligen gäng och organiserad brottslighet?
Eurogang, en sammankoppling av forskare runt hela världen som studerar gäng, har enats om ett antal komponenterna som bör finnas med när man pratar om gäng i det här sammanhanget:
• Det är tre eller fler personer.
• De är oftast mellan 12 och 25 år.
• De tillbringar tid på offentliga platser.
• De har existerat som grupp i mer än tre månader.
• Medlemmarna accepterar och deltar i illegala aktiviteter.
– Institutet för framtidsforskning påpekade, som så många andra, när de förra året kom ut med sin rapport att vi kanske inte ska använda benämningen gäng. Det kanske är mer av ett nätverk, säger Emma Ulfsdotter Ljunggren.
Enligt henne skiljer sig gängformerna, eller de kriminella nätverken, på olika ställen i världen. De amerikanska, sydamerikanska, sydafrikanska, svenska gängen etc.
– I en del länder, och framförallt i USA, är det mycket territoriella gäng. ”Det här är mitt område, och så här ser jag ut.” I Sverige är det lösare fraktioner. Ungdomarna är i ett nätverk under en period, och så händer det något och de splittras. Gamla bästa kompisar kan plötsligt bli fiender, fortsätter hon.
– Det är också mer opportunistiskt i Sverige. På plattan i Stockholm finns en rad olika nätverk och de byter flitigt grupper. Ofta har de samma etniskt ursprung från början, men de alternerar gäng efter vad som passar bäst just då, och det kan gå väldigt snabbt, enligt Anders Öhman.
– Det gäller för oss att vara med och veta hur det ser ut, komma bort ifrån att prata om gäng och istället snarare inrikta oss mer på individer och de personer som de umgås med, fortsätter Emma Ulfsdotter Ljunggren.
– Det är samma bakomliggande faktorer för allt antisocialt kriminellt och missbruksbeteende, oavsett om man är med ett gäng eller inte. Den klassiska – Elliott, Huizinga & Ageton orsaksmodell gäller än i dag, förklarar Anders Öhman.
Den modellen beskriver familj och skola som två starka faktorer, följt av att de börjar umgås med kriminella och/eller missbrukande kompisar. Den största bidragande faktorn varför ungdomar begår brott är kompiskretsen.
– Vi måste alltså jobba i kompissystemet. Det i sig föregås av familje- och skolfaktorer, där vi också behöver vara aktiva – eftersom det bidrar till att man hamnar i fel umgänge. Skolan är en enorm skyddsfaktor, men en riskfaktor när det inte fungerar, fortsätter han.
Om det är bråk hemma finns det risk att ungdomarna drar ut på stan.
De båda experterna poängterar att även hjärnans utveckling måste tas i beaktande när man pratar om arbetet med ungdomar och effekten av bestraffningar. Forskning har visat att en person i 16-årsåldern nästan är fullt mogen intellektuellt, men den psykosociala mognaden släpar efter. Det som utvecklas sist är frontalloben – det prefrontala cortex – det område där vi har omdöme, värderar situationer och gör konsekvensanalys, och det sker först i 25-årsåldern.
– Man kan alltså föra vettiga resonemang, som att det till exempel är dumt att begå brott och prata om följderna, och de förstår vad man pratar om på en intellektuell nivå. Men de gör inte konsekvensanalys i samma utsträckning som vi vuxna, säger Anders Öhman.
– Impulskontrollen är inte utvecklad på samma sätt som hos vuxna. Det är därför som bestraffningar fungerar sämre på ungdomar, tillägger Emma Ulfsdotter Ljunggren.
Elizabeth Cauffman, professor i utvecklingspsykologisk, är en av dem som har kopplat ihop hjärnans utveckling med beteendeexperiment. Anders Öhman förklarar hur det gick till.
– Caufman och hennes team gjorde ett test där både vuxna och ungdomar fick sitta i en bilsimulator och köra mot en vägg. Ju längre de satt kvar, desto mer pengar fick de. Det handlade om faktiska pengar.
De vuxna klarade oftast av att bromsa i tid. De flesta ungdomar klarade det inte, många smashade in i väggen. Om en kamrat till de unga satt med i bilen, eller till och med i rummet bredvid och tittade på, kraschade nästan alla. Dessutom mycket värre än när de var ensamma. Däremot, om en förälder satt med eller tittade på klarade sig ungdomarna nästan lika bra som de vuxna.
– Föräldern eller andra viktiga vuxna i närheten är alltså betydelsefull, precis som en synskadad behöver en ledsagare.
En av slutsatserna är att vuxna drivs av att undvika förlust eller bestraffning medan ungdomar drivs av belöningen. De har högre dopaminutsöndringar.
– Om vi tycker att vi ska utdöma hårdare straff, så hjälper det inte samma utsträckning på ungdomarna.
Kulmen i brottslighet, då de flesta begår brott, är i 15–17-årsåldern. Vid stigande ålder går brottsbenägenheten ned automatiskt.
– Det är därför som vi säger att det inte är inlåsning och hårdare straff som de här 16-åringarna behöver.
Så vad kan man göra för att få bukt med problemet?
– Det vi tänker när vi pratar om öppenvård gällande ungdomar som umgås i organiserad brottslighet, säljer droger eller på olika sätt involveras i nätverk, är att det inte räcker med möten varannan eller varje vecka. Vi måste ha intensiva möten och vara flexibla, svarar Emma Ulfsdotter Ljunggren.
Hon menar att det kanske innebär att de bör göra hembesök, och på tider som ligger utanför kontorstid.
– Om en förälder arbetar ska den inte behöva ha träffar mitt på dagen. Det som fungerar väl i deras liv måste få fortsätta. Då får jag som behandlare jobba kvällar, eller på andra tider som fungerar för den här familjen.
Hon berättar om en 17-årig kille som dras till farliga miljöer, men annars går i skolan och sköter sig bra. Där har en lösning blivit att inte låta honom gå hem själv från tunnelbanan, för då är risken stor att han kommer att ta en omväg. I stället går de och möter honom.
Det man också måste ta i beaktande är att det kan vara svårt, eller till och med farligt, att ta sig ur för dem som är involverade i kriminella nätverk.
– Därför måste vi ta reda på ordentligt hur djupt involverade de är i sina gäng.
Ju längre ned i hierarkin de befinner sig, desto enklare är det att ta sig ur. Då kan gängen lätt hitta någon ny som kan göra skitgörat i stället.
– Om det däremot rör sig om en person som har mycket information och som de dessutom har investerat resurser i, då behöver vi tillsammans med polisen utreda hur farligt det är att ta sig ur, fortsätter Emma Ulfsdotter Ljunggren.
Det gäller också att vara beredd att ingripa när ett fönster öppnar sig. Det kan till exempel vara efter att en kompis har blivit skjuten. Då är det kanske inte så roligt att vara med i ett gäng längre, och det finns en öppning där det kan gå att få ut personen.
Det är också bra om det finns något för den att komma ut till.
– Har vi byggt upp så att det finns nya vänner och en familj runt ungdomen att komma till, är det här steget lättare att ta.
– Vi kan också bygga ett exitfönster genom att göra det besvärligt att hänga med X, så att personen kanske inte ens får vara med längre. Till exempel se till att varje gång X kommer, så kommer också polisen.
Ytterligare ett problem som de båda experterna tar upp är rymningar. En fråga vi bör ställa oss är om det verkligen handlar om att personen har rymt. En del ungdomar fraktas iväg och får sälja droger någon annan stans – tills polisen kommer på dem. Då flyttas de hem igen. När de sedan inte vill säga var de har varit kan det bero på att det inte går för att det finns hot om de pratar.
Det pratas ofta om killar i gängsammanhang, framför allt när det handlar om våldsamhet. Men tjejerna får inte glömmas bort.
– De drabbas på ett annat sätt, men de utnyttjas också. De blir ofta mer behandlade som en sak. Hon kan till exempel ha sex med tre olika män inom några dagar, och för en 14-årig tjej blir det ett sätt att tillhöra. Och det behöver vi vara uppmärksamma på.
Slutordet från de två experterna är att vi inte ska ge upp på de här ungdomarna.
– Jag tror att vi ganska ofta ger upp och säger att ”det är för sent” alldeles för tidigt. Vi måste fortsätta att jobba ett tag till, fast det kanske känns hopplöst.
