Stiftelsen Tryggare Sverige kräver krafttag mot den organiserade brottsligheten. De har tagit fram en rapport över hur situationen ser ut i Sverige idag, varför det har blivit så och hur arbetet mot brott och otrygghet skulle kunna göras bättre.
Stiftelsen Tryggare Sverige kräver krafttag mot den organiserade brottsligheten. De har tagit fram en rapport över hur situationen ser ut i Sverige idag, varför det har blivit så och hur arbetet mot brott och otrygghet skulle kunna göras bättre.
En ny rapport från Stiftelsen Tryggare Sverige beskriver hur gängen, den organiserade brottsligheten och den våldsbejakande extremismen etablerade sig i Sverige. Rapporten innehåller även förslag till konkreta åtgärder som behöver genomföras omedelbart respektive på kort och längre sikt för att skapa ett säkrare och tryggare Sverige.
– I efterdyningarna av den senaste tidens uppmärksammade gängkriminalitet och otrygghet har vi kommit till vägs ände. Nu krävs konkreta och omedelbara åtgärder för att vända situationen, säger Magnus Lindgren, generalsekreterare för Stiftelsen Tryggare Sverige.
En förändrad demografi, växande utanförskapsområden, ökad narkotikaanvändning, ökad segregation, dåligt underhållna offentliga miljöer, ökad individualism och minskad tillit till grundläggande samhällsfunktioner är några utmaningar enligt rapporten.
Gäng och kriminella klaner
Till detta kommer utmaningar i form av en grövre och mer organiserad brottslighet som fått fäste även i mindre städer och på ren landsbygd. Situationen i flera förortsområden är mycket allvarlig med social oro, upplopp, parallella samhällsstrukturer, gäng och kriminella klaner som har fyllt det maktvakuum som uppstått då polisen inte varit tillräckligt lokalt närvarande och då kommunerna själva saknar förmågan att bedriva ett kunskapsbaserat brottsförebyggande arbete.
Sverige på kort tid varit föremål för stora migrant- och flyktingströmmar, vilket också inneburit nya utmaningar i form av ökade risker för brott och utsatthet för brott. Därtill ett hundratal svenska jihadister som återvänt från kriget i Syrien.
Därför har vi hamnat här
Tryggare Sverige pekar på ett antal tipping points som har gjort att vi har hamnat där vi är idag. Dessa är:
1. Modernismens intåg i stadsplaneringen. 1960-talets utformning av städer och stadsdelar har bidragit till att förutsättningar för brott och otrygghet delvis har byggts in i den fysiska miljön.
2. Förstatligandet av polisen är 1965. Det har lett till att polisen lämnat kommunerna och organiserats i större enheter på större orter.
3. Ett delat ansvar i brottsutredningsverksamheten som leder till effektivitetsförluster.
4. I slutet av 1980-talet fick den moderna gängbrottsligheten i form av de så kallade motorcykelgängen fäste i Skåne.
5. Närpolisreformens misslyckande på 1990-talet. Ambitionerna om en mer lokalt närvarande polis gick om intet, med konsekvensen att polisen ytterligare fjärmat sig från kommunerna.
6. En misslyckad narkotikapolitik ledde till ett omfattande narkotikamissbruk med ett stort antal öppna drogscener, kriminella gäng och organiserad brottslighet.
7. Polisreformeringens misslyckande och polisens centralisering som ytterligare fjärmat polisen från medborgarna.
8. Migrationskrisen 2015, som på både kort och lång sikt ställer kommunerna inför stora utmaningar.
Åtgärder på kort och lång sikt
I rapporten hävdas att det fortfarande går att göra något åt situationen.
Omedelbara åtgärder:
1. Ta tillbaka de särskilt utsatta områdena.
2. Kraftsamla mot den organiserade brottsligheten.
3. Säkra rekryteringen av de nya polisanställda
– Inledningsvis handlar det om att omedelbart säkerställa att det finns en operativ polis- och åklagarorganisation på plats i de särskilt utsatta områdena för att med hjälp av både gränssättande och relationsbyggande arbete kunna vända den negativa utvecklingen, konstaterar Magnus Lindgren.
Det finns många sätt att arbeta brottsförebyggande och trygghetsskapande. Situationella lösningar handlar om att minska sannolikheten för att brott ska begås genom att göra brotten mindre lönsamma, mer riskabla och svårare att utföra. Till exempel lås, larm, kameror och DNA-märkning eller åtgärder i den fysiska miljön.
Åtgärder på längre sikt som föreslås är:
– Se över sekretesslagstiftningen för att underlätta myndighetssamarbetet.
– Lagstifta om kommunernas ansvar att förebygga brott.
– Bygg upp en ny statlig och kommunal säkerhetsorganisation.
– Tillåt en kommunal polis i de kommuner som så önskar.
– Inrätta en fristående brottsutredningsmyndighet.
– Inrätta en ny myndighet som samordnar och stödjer det lokala brottsförebyggande och brottsofferstödjande arbetet.
– Utreda möjligheten att inrätta en nordisk polismyndighet.
