Ett samhälle som uppmuntrar en hälsosam livsstil och hyllar ett orealistiskt kroppsideal försvårar kampen mot ätstörningar.
Ett samhälle som uppmuntrar en hälsosam livsstil och hyllar ett orealistiskt kroppsideal försvårar kampen mot ätstörningar. Ofta syns det inte på en person att den lider av ätstörning. De flesta ser till och med sunda och vältränade ut. Men inuti är de fulla av ångest och har bara plats för tankar på kropp, mat och ätande.
”När det hälsosamma blir ohälsosamt” heter boken som Evelina Linder har skrivit tillsammans med Erika Nyman Carlsson. Evelina Linder är socionom och leg. psykoterapeut.
– Det är ofta i jakten på hälsa som man kan utveckla en ätstörning. Du kanske har bestämt dig för att följa en ny diet eller börja träna. Intresset övergår i ett överdrivet fokus på ätande, kropp och vikt. Tillslut har du utvecklat en ätstörning – en ond cirkel som är svår att ta sig ur, säger Evelina Linder.
För de flesta är en ny diet eller träningsform inget problem. Flera faktorer ökar risken för ätstörning.
– Det finns en ärftlighet. Sedan kan kriser, separationer, mobbning och trauma göra oss sårbara. Kultur och normer spelar också in. Vi värderar en hälsosam livsstil högt och det kroppsideal som råder är inte sunt. Vi ger komplimanger till den som har gått ner i vikt. Mycket kretsar kring utseende och det kan skapa stress att inte kunna leva upp till idealet.
Det är inte ovanligt att de som utvecklar ätstörningar har ett ökat behov av kontroll, har perfektionistiska drag, är impulsiva eller ofta tänker i svartvitt.
– För dessa människor kan det räcka med en trigger för att ett sådant här beteende ska dra igång. Det kan också vara sjukdom eller en livskris. Något som har blivit populärt på arbetsplatser är att anlita en hälsocoach som alla ska gå till. Det kan faktiskt utveckla ätstörning. Även vuxna drabbas och likaså killar, även om det är vanligast bland unga tjejer.
Har man låg självkänsla kan det bli identitetsskapande att kontrollera sitt matintag. Är man också missnöjd med hur man ser ut och får positiv feedback efter att ha gått ned lite i vikt är det lätt att öka på beteendet.
– Men vissa klarar inte av att hålla sin strikta diet. De kan ha perioder av extremt hälsotänk och perioder när de inte kan kontrollera matintaget. Då känner de sig misslyckade och får ångest. De pendlar upp och ned i vikt.
Det är viktigt att äta bra och röra på sig. Men att ta det till extrema nivåer är sällan bra. Det kan vara svårt att ligga på en lagom nivå.
– Vi har hört att vi ska ta bort socker, pasta, vitt bröd. Den ena saken efter den andra är dåligt för oss. Kött är inte heller bra. Tillslut kanske det bara finns avokado och nötter kvar för den som lyssnar på alla råd. Dessutom ska vi gå 10 000 steg om dagen, löpträna, gå på yoga och träna styrketräning. Vi ska också fungera på jobbet och hemma. Det blir helt orimligt till slut, säger Evelina.
Alla tankar kretsar kring mat. Man drar sig för att träffa vänner och blir allt mer isolerad.
– Det blir svårt att umgås med andra när man har så mycket regler för sitt ätande. Ätstörningen blir som ett maskineri som går runt, runt. Man känner sig tjock, vilket leder till fler tankar om vikt, vilket leder till ökad kontroll och så vidare.
På de allra flesta syns det inte att de har en ätstörning. De är inte underviktiga, utan ser ut som vem som helst.
– Ungefär 100 000 svenskar har fått ätstörning som en diagnos, men mörkertalet är förstås stort. Cirka 10 procent är män. De vanligaste diagnoserna är anorexia nervosa (självsvält) och bulimia nervosa (hetsätning). Det drabbar ungefär en respektive två procent av befolkningen.
Det många inte förstår är hur farligt det här är. Att man kan dö av sjukdomen. Har det gått för långt och man är underviktig (eller kraftigt underviktig som vuxen) bör man komma till professionell hjälp inom vården. Då hjälper ingen självhjälpsbok, vilket författarna också skriver i boken. Det är just därför det är så viktigt att socialtjänst och skola ska kunna identifiera någon med ätstörning.
Evelina berättar när hon träffade en dysfunktionell familj där pengarna aldrig räckte till.
– Just det kan vara ett tydligt tecken på ätstörning. Det är dyrt att hetsäta. Dottern i familjen sa: ”Min mamma äter väldigt mycket godis på kvällen när hon tror att jag inte ser”. Jag sa att så kan det vara, men hon stod på sig och sa: ”Alltså hon äter väldigt, väldigt mycket”.
Det är vanligt med samsjuklighet vid ätstörning. Det kan vara depression, ångest, tvång, missbruk, självskada, trauma, adhd eller autism.
– De kan ha svårt att se till sina barns behov av sunda matvanor eller lämnar barnen utan uppsikt till exempel på natten för att löpträna. Var observant på flickor som inte mår bra. De får ofta andra diagnoser och man kan lätt missa ätstörningen. Den som har autism är ofta bra på att ha kontroll och fokus.
En ökad medvetenheten hos professionella, närstående och vänner är bra, men vi kan också göra något på samhällsnivå för att motverka ätstörning.
– Problemet är att vi har samhället emot oss när vi försöker hjälpa individen. Vi behöver ifrågasätta idealen kring mat, träning, kropp och hälsa. Försöka påverka den bild av perfektion och orealistiska kroppsideal. Vi lägger för stor vikt vid kropp och vikt. Är det rimligt att en 40-åring ska behöva ha en kropp som en 20-åring? Synen på kroppens funktion och syfte skulle också behöva förändras. Ska vi behaga andra eller ska vi själva må bra? Om vi vänjer vår hjärna vid att se olika sorters kroppar får vi en helt annan uppfattning. Jag rekommenderar Mia Skäringers programserie Kroppshets, den borde alla se, säger Evelina.
Det kan vara känsligt att ställa frågor om vikt. Evelina råder att berätta om det som oroar dig, att du märker att något inte står rätt till.
– Visa omtanke och värme. Våga fråga. Hur ser personen på sig själv? Inge hopp. Det finns hjälp att få, avslutar Evelina Linder.
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
';