IVO, Inspektionen för vård och omsorg, har sammanställt 2016 års klagomål till patientnämnderna, runt om i landet.
Tusentals personer hör av sig till patientnämnderna varje år, som har en rådgivande roll och ska hjälpa enskilda i kontakt med vården, samt bidra till kvalitetsutveckling och patientsäkerhet.
IVO, Inspektionen för vård och omsorg, har sammanställt 2016 års klagomål till patientnämnderna, runt om i landet.
Tusentals personer hör av sig till patientnämnderna varje år, som har en rådgivande roll och ska hjälpa enskilda i kontakt med vården, samt bidra till kvalitetsutveckling och patientsäkerhet.
2016 års klagomål ökade med 1823 st från 2015.
Det finns inga tydliga skäl till varför klagomålen ökar, det behöver inte vara ett tecken på att vården gjort fler fel, eller ökade skador, det kan också vara så att fler har ökad kännedom om möjligheten att lämna klagomål.
I år har IVO lagt fokus på brister i information och bemötande samt vårdens organisering.
Varje år lämnar patientnämnderna en redogörelse till IVO över hur verksamheten sett ut för föregående år, IVO ska systematiskt ta tillvara denna information.
IVO konstaterar att:
-Den största ökningen av klagomål skett inom primärvården och den enskilt största gruppen som klagomålen rör är kvinnor i åldern 50-59 år. Fördelning av antal klagomål mellan kvinnor och män skiljer sig åt beroende på verksamhetsområde.
-Antal klagomål som rör det kommunikativa samspelet fortsätter att öka, till exempel när patienter blir nonchalerade, tillrättavisade, ifrågasatta med mera, skapar det oro och missnöje. Detta kan leda till att patienten söker vårdkontakt upprepade gånger, även akutsjukvård.
-Information om och till patienter brister i många fall. Så som man har sett tidigare så kontaktar enskilda patientnämnderna med synpunkter och klagomål som handlar om att de inte får tillräckligt med information, eller görs delaktiga i sin vård.
IVO ser också att informationen inte alltid följer patienter mellan olika vårdenheter och vårdgivare, vilket gör att patienter upplever att de får hålla ihop vården själva.
Detta blir särskilt tydligt för patienter med komplexa sjukdomsbilder, såsom cancerdiagnos och multisjuka.
-Allt flera patienter och närstående upplever vården som svårtillgänglig.
Det syns exempelvis inom somatisk specialistsjukvård och psykiatrisk specialistsjukvård. Det händer mer och mer att patienter befinner sig på fel vårdnivå. Klagomålen handlar bland annat om att det är långa väntetider till utredningar och behandlingar, att det är svårt att få kontakt med läkare för frågor om remiss, medicinering med mera.
I kontakt med patientnämnden relaterar patienterna sena diagnoser och behandlingsinsatser till bristande personalkontinuitet, kompetens och att de bollas mellan olika vårdnivåer.
Att patienter inte upplever vården som enhetlig och sammanhållen kan vara en fråga som samtidigt handlar om patientsäkerhet, kvalitet och effektivitet.
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
';