Relationen avgörande för framgångsrik behandling

Grunden är att drogberoende är ett relationellt problem, ofta blir droger ett substitut till mänskliga relationer och bör därför hanteras genom att klienten lär sig skapa och hantera mänskliga relationer, menar Tobias Sahlin. För att komma till drogfrihet kan flera olika metoder fungera.

– Metod är ett verktyg, inte en egen väg till att bli fri från droger. De flesta erkända behandlingsmetoder som hanterar psykisk ohälsa fungerar ungefär lika bra visar de flesta undersökningar, säger Tobias Sahlin.

Klientens relation till terapeuten eller den som genomför behandlingen i kombination med metoden är det viktiga för att få fram ett drogfritt resultat.

– Det finns flera anledningar till att en behandling verkar eller inte verkar utöver metoden och relationen till behandlaren så påverkar även slumpen och föväntanseffekten, säger Tobias Sahlin.

Han förklarar begreppen som att händer det något oväntat och negativt, som ett dödsfall i familjen, så är det just då svårt för patienten att bli drogfri. Då beror det fortsatta beroendet inte på metoden eller att relationen till behandlaren inte fungerar, utan helt enkelt på slumpen. Med förväntanseffekten menar man i behandlingssammanhang att om den beroende tror eller inte tror att en behandling kan lyckas påverkar resultatet.

Sahlin har en kärna i sin föreläsning som han vill sprida till alla som arbetar med beroendeproblematik.

– Det som är alla viktigast att förstå är att drogproblem är ett relationellt problem, som har sina rötter tidigt i personens psykologiska utveckling i en bristande anknytning, säger Tobias Sahlin.

När ingen speglar ett barnets känslor, ingen ser eller bekräftar när barnet är argt, ledset eller glatt lär sig barnet inte att förstå sina egna och andras känslor vilket i sin tur leder det till en stor osäkerhet. Barnet får svårt med närhet tror inte att någon ser dem och har bara sig själv att lita till.

– En konsekvens blir att dessa barn inte utvecklar någon stark identitet, ”jagbild”, eftersom vi utvecklar vår identitet i våra relationer med andra människor och de här barnen inte har lärt sig att hantera relationer, förklarar Tobias Sahlin.

En bristande anknytning leder till osäkerhet både inför sig själv och andra människor som sitter kvar upp i vuxen ålder. Vanliga konsekvenser är svårigheter att hålla kvar relationer.

– Många människor med bristande anknytning flyr fältet när någon kommer för nära, och relationen börjar bli på riktigt sådär efter en tre månader, säger Tobias Sahlin.

En del människor söker sig till substitut för relationer, de dövar ångest och försöker reglera sina känslor med droger.

– Relationer till objektet, drogen, är starkare än relationen till andra människor. Drogen sviker inte, den är förutsägbar och den gör mig till den jag är, förklarar Tobias Sahlin

I drogbehandling är det mycket vanligt att möta personer med bristande anknytning och ingen affektreglering. Det visar sig genom att den drogberoende tror att ingen ser dem, tror att folk tror att de ljuger och känner sig ensam med sina känslor.

Varför är det som behandlare viktigt att förstå anknytningsproblematiken?
– Anknytningen påverkar vårt beteende som vuxen. Som behandlingspersonal bör man har koll på var man själv står. Har man en trygg anknytning eller inte. Om inte kan man ha saker att jobba på i relationen till den man behandlar.

Mellan 75–80 procent av missbrukare har en otrygg anknytning, men det har även nära 30 procent av övriga människor. Har man haft brister i anknytningen som barn utvecklar man ofta strategier som kan te sig på två sätt i en ny relation, endera fly eller ängsligt hänga sig kvar i relationen.

– Flyr man fältet eller samtalsämnet när ett möte blir jobbigt så leder behandlingen ingen vart, man kan ha haft ett bra samtal om fotboll, väder och vind med sin patient men inte kommit någon vart i behandlingen. Är man den typ av person som hänger sig kvar vid relationer, är osäker och vill bli sedd och bekräftad, kommer behandlingen heller ingen vart. I osäkerheten letar både behandlar och patienter efter saker som gör den andre personen nöjd snarare än att ta tag i problemet, förklarar Tobias Sahlin.

Det gäller att hitta en fungerande behandlingsrelation där varken behandlare eller patient flyr eller hänger sig kvar. Det gör man genom att hålla sig i det trygga fönstret, där samtalsämnena är lagom svåra och hanterbara, men leder behandlingen framåt. Blir ämnet för tungt finns risken att patienten flyr och lämnar behandlingen eller motsatsen, stannar kvar men fryser upp sluter sig och inte finner orden. Det gäller att hålla sig i behandlarens och patientens Trygga fönster där man kan prata om känslor utan att fly eller frysa upp. Då kan man göra framsteg i behandlingen.

På frågan om föreläsningen påverkas av att det finns patienter i lokalen så blir svaret självklart.

– Det är svårt att göra en föreläsning som passar alla, jag riktar mig främst till professionella behandlare, säger Tobias Sahlin.

Risken finns alltid att patienter som hör föreläsningen känner sig utpekade, ”pratar man om mitt liv nu, har jag inte fått en anknytning. Kan jag bara relatera till objekt inte till människor?”

– Då är det viktigt att tala om att det jag pratar om kring anknytning gäller oss alla även behandlarna, det är viktigt att reflektera över vem jag är och hur jag agerar i trängda situationer för att kunna hjälpa andra, förklarar Tobias Sahlin.

Tobias Sahlins föreläsning bygger både på forskning om beroende och psykologi samt forskning gjord över fälten.

Vad är det som säger att det är just bristande anknytning kan leda till beroende?
– Det finns studier gjorda där det finns samband mellan otrygg anknytning och en högre förekomst av beroendeproblematik. Det finns även en lång erfarenhet där vi behandlare kan se att dessa livskomponenter hänger ihop. Det är egentligen inte så konstigt att man tenderar att fly in i något då känslor blir ohanterliga och vi gör oss ensamma, svarar Tobias Sahlin.

Har inte behandlare och Socialtjänstpersonal med sig anknytningsteoriernas koppling till beroende från sin utbildning?
– Inte alltid. Det som är önskvärt är att det skulle lyftas fram ändå mer. Det är viktigt att se att den moderna anknytningsteorin har biologiska, psykologiska och sociala aspekter. Där självreglering eller affektreglering är det centrala för hur vi hanterar relationer.

Tobias Sahlins lästips:
Addiction as an attachmentdisorder av Philip Flores.