Barn och unga som har varit placerade i samhällsvård begår särskilt ofta brott senare i livet. Men med bättre samhällsvård minskar risken för att de ska begå brott. Det är slutsatserna i en ny SNS-rapport skriven av professor Matthew Lindquist.
Över 26 000 barn och unga i Sverige tillbringade minst en natt i samhällsvård under 2021. Vanligast var placering i familjehem följt av institutionsvård på HVB-hem. I SNS-rapporten Påverkar samhällsvård barns framtida kriminalitet? undersöker forskaren Matthew Lindquist vad sådana omhändertaganden leder till.
– Att förflytta barn från sina familjer hör till de största ingrepp som samhället kan göra i familjelivet. Det sker förstås efter avvägning av vad som är bäst för barnen, men då gäller det också att veta vad ingreppet får för effekt, säger Matthew Lindquist, professor i nationalekonomi, i ett pressmeddelande från SNS.
I rapporten går han igenom forskningsstudier från bland annat Sverige, Kanada och USA. Mönstret är detsamma här som där: de som varit omhändertagna är överrepresenterade i brottsstatistiken. Barn födda i Sverige 1990 eller 1991 som var placerade i samhällsvård innan de fyllde tjugo år löpte till exempel tre till tio gånger högre risk att dömas för brott mellan 20 och 25 års ålder än barn som aldrig varit i samhällsvård.
– Sambandet är oroande tydligt, men därmed inte sagt att samhällsvården är skadlig. De här personernas kriminalitet som vuxna kan lika gärna bero på uppväxt- och levnadsförhållanden. I genomsnitt har de som varit omhändertagna lägre utbildning, sysselsättningsgrad och inkomst än andra. Dessutom lider de oftare av ohälsa, säger Matthew Lindquist.
Två lärdomar står ut
I rapporten dras lärdomar från forskningen om effekterna av samhällsvård på framtida brottslighet. Två lärdomar står ut:
1. Forskning tyder på att det finns ett samband mellan kvaliteten på samhällsvård och framtida brottslighet. Högre kvalitet på vården sänker brottsligheten. De sociala och ekonomiska kostnaderna för brottslighet är dessutom så höga att det är värt att lägga resurser på att förbättra kvaliteten på samhällsvården.
2. Forskning visar också att barn som placeras i samhällsvård har stora hälso- och utbildningsbrister. Därför måste mer uppmärksamhet ägnas åt hälsa och utbildning för barn och ungdomar som placeras i samhällsvård. Att misslyckas i skolan när man är ung är en av de starkaste indikatorerna på kriminellt beteende som vuxen.
– Kostnaderna för kriminalitet är så höga både socialt och ekonomiskt att det verkligen borde löna sig att satsa på högre kvalitet i samhällsvården. Inte minst genom fler så kallade förstärkta familjehemsplaceringar i stället för institutionsvård. Sådana har visat sig minska såväl framtida brottslighet som antalet dagar som tillbringas i ungdomshem, säger Matthew Lindquist.
Som ett resultat av forskningsanalysen ges sex rekommendationer:
1. Öka antalet förstärkta familjehemsplaceringar
Antalet förstärkta familjehemsplaceringar (TFCO) bör ökas. Denna nyare typ av familjehemsplacering bör användas som ett alternativ till institutionsvård.
Den största svårigheten med den här rekommendationen är rekryteringen och utbildningen av nya familjehem. Ett alternativ till att rekrytera och utbilda nya familjer kan vara att ge mer utbildning, stöd och resurser till befintliga familjehem.
2. Höj SiS-hemmens kvalitet
SiS-hemmens kvalitet måste höjas, dels genom att stärka personalens kompetens, dels genom att öka kunskapen om hur man hanterar ungdomar med adhd, autism och psykiska problem. Dessutom måste det säkerställas att SiS-hemmen är en trygg och säker miljö fri från sexuella övergrepp. Dessa förslag ligger i linje med Inspektionen för vård och omsorgs (IVO) rekommendationer för kvalitetsförbättringar för SiS-hemmen.
Hälsa och utbildning är avgörande för att man ska kunna leva ett meningsfullt, laglydigt liv. Decennier av Sverigespecifik forskning har dokumenterat stora brister i hälsa och utbildning senare i livet för barn och vuxna som har tillbringat tid i samhällsvård.
3. Inför obligatoriska hälsokontroller
Det bör vara obligatoriskt att barn och ungdomar som placeras i samhällsvård får regelbundna hälsokontroller. Kontrollerna bör innefatta både den mentala, fysiska, dentala och reproduktiva hälsan.
I en färsk undersökning som gjordes av Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) kom man fram till att det måste göras fortsatta förbättringar för att kunna tillgodose hälsobehoven hos barn och ungdomar som placerats i samhällsvård.
4. Inför obligatoriska utbildningskontroller
Det bör vara obligatoriskt att barn och ungdomar som placeras i samhällsvård genomgår regelbundna utbildningskontroller. Upptäcker man brister bör de få hjälp av handledare. SAMS-programmet (Samverkan socialtjänst skola) för samordnade insatser inom den lokala barnavården bör ges fortsatt stöd. Det bör göras större ansträngningar för att säkerställa att de som bor i HVB- och SiS-hem har tillgång till lämpliga utbildningsprogram av god kvalitet.
Statliga tillsynsfunktioner har inte hållit jämna steg med den snabba privatiseringen av samhällsvården. Vi måste erkänna att det är mycket viktigt med statlig tillsyn för att kunna säkerställa att barn och ungdomar får rätt vård.
5. Undersök IVO:s kontrollfunktion
IVO:s kontrollfunktion bör undersökas. Fungerar den bra? Har IVO de resurser som krävs för att dess kontrollfunktion ska vara effektiv? En del av denna tillsynsfunktion skulle eventuellt kunna förbättras genom att kommunerna lämnar mer information och fler typer av data till Socialstyrelsens register över barn- och ungdomstjänster och genom att användningen av detta register samordnas med IVO:s register över HVB-anläggningar och data från SiS. Detta utökade informationsflöde kan också hjälpa kommunerna att bättre bedöma lämpligheten hos familjehem och institutionsboenden som tar emot barn från fler än en kommun åt gången. Dessutom skulle tillgång till sådan information göra det lättare att utvärdera hur effektiv samhällsvården är.
6. Utöka Socialstyrelsens register
Socialstyrelsens register över barn- och ungdomstjänster bör utökas med uppgifter om placeringstyp, placeringsorsak, placeringsdatum, placeringsstabilitet och orsaker till hur och varför en placering avslutas samt information om vilka vårdtjänster som klienten har fått, resultat från obligatoriska hälsokontroller och resultat från obligatoriska utbildningskontroller. Varje placering bör också ha en beteckning som anger om det rör sig om familjehem eller institutionsvård och detta system ska kunna synkas med andra nyckeldata som finns hos IVO, SiS och Statistiska centralbyrån.
Insamling och rapportering av ytterligare information ska göras på ett sätt som garanterar individers och familjers integritet och inte ökar socialarbetarnas administrativa börda så mycket att de behöver minska den tid de ägnar åt att arbeta direkt med barn och deras familjer. Det mesta av den nödvändiga informationen matas dock redan in i ett eller flera IT-system på kommunnivå. Informationsutbyte handlar alltså mer om att samordna insamlingen av befintlig information än om behovet av att samla in ny information.
