Vill se skärpta prioriteringar inom människohandel

Frälsningsarmén presenterar en rapport om Safe Havens, som erbjuder stöd till traffickingoffer.
Frälsningsarmén
Madeleine Sundell, jurist och nationell samordnare för Frälsningsarméns arbete mot människohandel.

Frälsningsarmén presenterar en rapport om Safe Havens, som erbjuder socialt stöd till traffickingoffer i kombination med effektiv kostnadsfri juridisk rådgivning.

Människohandeln i Sverige är ett brott mot mänskliga rättigheter, kostar staten miljarder och är ett välfärdshaveri. Det är främst utländska medborgare som utsätts och som utnyttjas för bland annat sexuella ändamål, inom tiggeri, för tvångsarbete och för att begå kriminella handlingar. Frälsningsarmén startade Safe Havens traffickingcenter för att kunna stötta där samhället inte räcker till. Under fem år har man arbetat för att ge en röst åt och företräda utsatta så att de kan få tillgång till sina mänskliga rättigheter.

– Sedan starten har vi mött 588 potentiella offer för människohandel och människoexploatering, majoriteten utsatta i arbetskraftsexploatering. Ungefär hälften män, hälften kvinnor och några medföljande barn. Av dem har knappt någon fått upprättelse i det svenska rättssystemet. Dessa har vi försökt ge trygghet och bygga tillit till, och vi har gått sida vid sida med flera av dem under åratal, berättar Madeleine Sundell, jurist och nationell samordnare för Frälsningsarméns arbete mot människohandel.

Nu presenterar Frälsningsarmén en rapport över Safe Havens traffickingcenters hittills femåriga arbete och verksamhetens effekt för individer och samhället. Rapporten visar att Safe Havens är den enda aktör i Sverige som erbjuder socialt stöd i kombination med effektiv kostnadsfri juridisk rådgivning för potentiellt utsatta för alla former av människohandel. Den pekar också på behov av att förstärka skydd och stöd genom tydligare mandat, mer resurser och ett genomgående brottsofferperspektiv för att kunna driva arbetet framåt.

– Vi ser att vi gör skillnad. Människorna vi mött står mer rakryggade när de får mer ägandeskap över sina rättigheter och framtidsmöjligheter. En del vågar polisanmäla, några har fått möjlighet att på laglig väg stanna i Sverige och andra har vi kunnat lotsa fram till ett tryggt återvändande. Men det behövs mer. Där den svenska staten misslyckas eller inte når fram försöker vi, i samarbete med andra, komma in och förmedla det stöd och skydd man som utsatt har rätt till, säger Cecilia Nilsson, som är klientkoordinator på Safe Havens.

Frälsningsarmén och Safe Havens rekommenderar att Sveriges regering gör följande:

1. Inrättar en nationell hotline/stödtelefon, bemannad dygnet runt, varje vecka året runt, dit allmänheten och potentiellt brottsutsatta
kan vända sig för att få hjälp och information om sina rättigheter. Förslagsvis ska denna placeras hos en aktör i civilsamhället för att
vinna tillit hos de brottsutsatta.

2. Ger Jämställdhetsmyndigheten i uppdrag att avsätta minst 10 miljoner SEK för ett hållbart nationellt stödprogram för alla former
av människohandel som säkerställer tillgång till adekvat skydd och stöd (inklusive kostnadsfri juridisk rådgivning) för alla offer –
oavsett ålder, kön eller utnyttjandeformer.

3. Tillser att samtliga ansvariga aktörer implementerar Manual vid Misstanke om Människohandel i praktiken, med ett stärkt fokus på
arbetskraftsexploatering.

4. Stärker brottsofferperspektivet i arbetet mot arbetslivskriminalitet. Ger myndighetsaktörerna på landets nyinrättade A-krim center ett tydligare uppdrag mot människohandel och förordar att de vid varje misstanke om exploatering ska agera och kontakta regionkoordinator eller socialtjänst.

5. Tillförsäkrar en enhetlig och hållbar tillämpning av den ovillkorade betänketiden, samt:
– utökar betänketiden till minst 90 dagar.
– tillåter certifierade aktörer inom Civila Plattformens Nationella Stödprogram att ansöka om detta.

6. Stärker polisens och åklagarnas resurser mot människohandel och exploatering genom att:
– inrätta ett nationellt mobilt team så att polisen vid större tillslag kan agera med samma resurser som vid en särskild händelse.
– tillse att förundersökningsledare gör ett mer skyndsamt förordnande av målsägandebiträden och att detta bör göras så snart ett
potentiellt offer har identifierats.

Related posts