Var ska ungdomarna placeras?

"Nuvarande lagstiftning omöjliggör för HVB-hem att bedriva en helt trygg och säker vård".
HVB
Fredrik Griberg tycker att nuvarande lagstiftning och IVO:s tolkning omöjliggör för HVB att bedriva en trygg och säker vård.

DEBATT: De senaste dagarna har nyheterna återigen uppmärksammat att det finns brister på HVB-hem, vilket det såklart gör.
Missförhållanden måste utredas och ej lämplig personal ska inte arbeta på HVB-hem. Detta är självklart och jag förutsätter att HVB-hem när de får kännedom om olämplig personal helt enkelt avskedar dessa, vilket i och för sig inte alltid är så lätt med dagens fackliga regelverk.

I nyheterna rapporterades att många HVB-hem fått kritik från IVO för sina lämplighetsbedömningar. Här kan man inte komma ifrån att väldigt ofta är den information som placeringsansvariga får från socialtjänsterna bristfällig. Detta vill jag inte tro är slarv från socialsekreterarna, utan helt enkelt ett tecken på att deras arbetsbelastning är övermäktig så de inte hinner göra grundligare utredningar.

En placeringsansvarig för HVB-hem fattar sitt beslut om placering är lämplig utifrån den information som går att få fram från socialsekreteraren.
Att som IVO gör, helt lägga skulden för bristfälliga lämplighetsbedömningar på HVB-hemmen tycker jag är orättvist. Det finns säkerligen HVB-hem som brister i detta men man behöver också från IVO:s sida se helheten i detta.
Läste också i nyhetsrapporteringen att IVO från 2021 fram till nu hade dragit in tillstånden för 30 HVB-hem. Man får väl hoppas att det är riktiga beslut från IVO.

Vill inte längre vara ansvariga

Mer oroande för mig är de indikationer jag får från kollegor som känner att de inte längre vill vara ansvariga för verksamheter där man inte har några som helst befogenheter för att kunna skydda ungdomar från våld och droger.

Om det inte finns några som vill vara föreståndare och vara ansvarig så kommer vi inte heller kunna ha några HVB-hem. Hör också om ägare till HVB-hem som planerar att lägga ner HVB-hem på grund av att det är omöjligt att leva upp till IVO:s krav utifrån nuvarande lagstiftning med noll befogenhet för personal.

IVO:s tolkning av lagstiftning grundas i att ungdomarnas integritet till varje pris ska skyddas. Detta innebär rent konkret att personal på HVB-hem inte har några som helst befogenheter till exempel att visitera ungdomar, genomsöka rum, ta mobiltelefoner med mera.

Enligt mig behöver HVB-hemmen få befogenhet till följande:

  • Genomsökning av rum vid misstanke om att droger och vapen finns på HVB-hemmet.
  • Visitation av ungdoms kläder vid misstanke om att droger eller vapen finns där.
  • Rätt att ta ungdoms mobiltelefon vid misstanke om olämpliga kontakter.
  • Kameraövervakning av entréer och ytterområden.

Jag har vid flera tillfällen pratat med poliser om vår omöjliga situation. De bara skakar uppgivet på huvudet åt den lagstiftning vi har att följa. Att polisen skulle ha tid med den arbetsbelastning de har, att åka ut till HVB-hem för att leta efter lite droger är ju inte att tänka på. Sedan har ju de också en lagstiftning att följa. Vilket innebär att skulle de komma ut till HVB-hemmen så behöver de ha tillstånd för husrannsakan i specificerade utrymmen. Detta då ungdomarnas rum räknas som deras bostäder. Rent praktiskt innebär det att personal måste säga hos vilka ungdomar de tror det kan finnas droger, och endast de utrymmena samt allmänna utrymmen får polisen då genomsöka.

Mängder av falska anmälningar

Något som också blivit vanligt de senaste åren är att ungdomar, och även ibland föräldrar, hotar personal med att de ska anmäla till IVO. Detta har resulterat i att mängder av falska anmälningar mot HVB-hemmen. Det kan till exempel vara att en ungdom som tagit droger blir arg för att denne får höra att vägran till att lämna drogtest räknas som ett positivt drogtest. Då ringer ungdomen till IVO och ljuger om allt från att personal slår ungdomar till sexuella övergrepp.

När en anmälan kommer in till IVO är HVB-hemmen skyldiga att motbevisa att detta inte har hänt. Det tar både tid och ork, samt att det kan vara tämligen svårt att övertyga IVO om att det inte är så lätt att visa på att något som hänt aldrig har hänt.

För att vara brutalt ärlig så känns det som att nuvarande lagstiftning och IVO:s tolkning av denna lagstiftning omöjliggör för HVB-hem att bedriva en helt trygg och säker vård.

IVO har, som jag skrev tidigare, de senaste två åren stängt 30 HVB-hem. Det tillsammans med kännedom om att många funderar på att stänga sina HVB-hem gör ju att man kan ju inte annat än undra var samhället har tänkt att göra av alla de ungdomar som behöver vård och behandling?

Är ungdomars integritet så mycket viktigare än att ge HVB-hem möjlighet till att ge en trygg och säker vård?

Man säger från politikerhåll att man utreder saken, men innan utredningen är klar och lagstiftningen är på plats, hur många HVB-hem har valt att stänga igen?

Vi som arbetar med det här älskar vårt arbete och lyckan när man ser att man lyckats få en ungdom in på rätt väg igen är enorm. Men att inte på grund av en lagstiftning som är föråldrad, IVO:s i mitt tycke trångsynta tolkning av lagstiftningen samt beslutsfattare som inte agerat snabbt nog behöva känna att vi skulle kunna göra mer, känns rent ut sagt fruktansvärt.

Fredrik Griberg
Verksamhetschef, Incola AB

Related posts