LEDARE: Jag lyssnade på ett intressant seminarium under Almedalen, webbsänt lämpligt nog. Det var Fremja som ville ge civilsamhället utrymme genom en debatt mellan politiker, kyrkan och civilsamhället.
Regeringen vill se hårdare tag mot barn under 15 år som begår grova brott och skärpa straffen för barn mellan 15 och 17 år. Det utreds också om kriminalvården ska ta ansvaret för unga kriminella, som idag vårdas på SiS.
Många har uttryckt sin oro över vad det här kommer att betyda för barnen. Kommer det att leda till att den dömde bryter sin kriminella bana eller utvecklar en ännu större misstro mot samhället? Jag undrar vart barnperspektivet är. Vi får inte glömma bort att det här är barn som på olika sätt har tvingats in i kriminalitet och behöver hjälp till ett bättre liv.
En av talarna på seminariet i Almedalen var ärkebiskop Martin Modéus som varnade att detta fokus på hårdare tag riskerar att vi släpper kontakten med det evidensbaserade. Att det riskerar att slå mot viktiga samhälleliga värden snarare än mot kriminella gäng.
Det förebyggande och främjande arbetet glöms bort och hamnar i skymundan. Men det är det arbetet som ska ligga till grund för att inte ungdomar ens ska kunna hamna i kriminella kretsar. Johan Oljeqvist, vd på Fryshuset, menar att de 15-åringar som idag begår brott har växt upp i ett samhälle där vi systematiskt har skurit ned på skolans resurser. Varje år har resurserna minskat och det är likadant inom socialtjänsten och civilsamhällets främjande och förebyggande arbete.
Enligt Johan Oljeqvist så vet vi vilka åtgärder som skulle behövas. De flesta av de här barnen ser vi tidigt, men det saknas de ekonomiska resurser som behövs. Han är också kritisk till att bygga ut fångvården: ”Utöver att det strider mot barnkonventionen och all forskning om hur man ska stävja den här typen av kriminalitet så är det att ta pengar från det som ger effekt och lägga på det som inte ger effekt”. Läs artikeln från seminariet här.
Barn som har erfarenheter från flykt och migration behöver extra mycket trygghet, hopp och framtidstro. Inlåsningar, avhumanisering och misstro leder bara till fortsatt lidande och ökat utanförskap.
Familjehem och HVB har visat sig vara bra för många ungdomar som har hamnat i kriminalitet. Vi fokuserar extra mycket på LSS, HVB och familjehem i det här numret. Vi belyser också socialtjänstens viktiga arbete att fånga upp barn som far illa.
Paulina Gunnardo och Maria Lundberg börjar i höst med gemensamma föreläsningar om barns som far illa, barns rättigheter, den nya socialrättslagen, orosanmälan och Maria berättar om sin utsatthet i barndomen och sin nya bok ”Du ska inte bära skammen för det som hänt”, Ordberoende förlag (2023).
Alla ni som arbetar med att hjälpa och stötta barn och unga gör ett fantastiskt jobb! Jag är så imponerad av ert engagemang och att ni ser barnen, de som kanske ingen annan ser. Barnen är det viktigaste vi har.
