Sju förslag för att motverka gängkriminaliteten

Många människor i utanförskapsområden har en utbredd misstro mot det offentliga samhället, som till exempel Socialtjänsten. Civila aktörer åtnjuter ofta ett betydligt högre förtroende. Vi märker att vi kan nå fram till människor på ett helt annat sätt. Vi efterlyser därför incitament som gör att civilsamhället och det offentliga samhället samarbetar i högre utsträckning. I dag är sådana samarbeten ofta frivilliga och bygger på att det finns någon eldsjäl på kommunen som vill arbeta i den riktningen. Sådana samarbeten borde snarare vara en naturlig del av samhällsstrukturen.

Ofta reagerar samhället för sent när ett barn är på glid. Föräldrarna är en ovärderlig resurs för att hjälpa barnen rätt i livet. Risken att barn och unga hamnar i kriminalitet är förhöjd när föräldrarna inte har verktyg att kommunicera med barnen. Frälsningsarmén arbetar med kursen Connect, där vi utbildar föräldrar genom rollspel och samarbetsövningar. Vi menar att alla föräldrar borde erbjudas någon form av föräldrautbildning, på samma sätt som en nyanställd erbjuds introduktion på ett nytt jobb. Vi behöver uppvärdera föräldraansvaret och ge föräldrar förutsättningar att klara sitt uppdrag.

Barn och unga söker ofta efter sammanhang som kan ge dem bekräftelse. Om inte vi möter barnen med trygga, vuxna förebilder är risken stor att barnens behov tillgodoses genom de kriminella gängen. Frälsningsarmén arbetar till exempel i Husby. Där möter vi omkring 80 barn varje vecka. Vi ger dem ett sammanhang med positiva förebilder och förmedlar goda värderingar om förlåtelse, människovärde och hopp. Vi märker att gängen rycker i barnen redan i tioårsåldern. Stöd och resurser till civilsamhällets tidiga, förebyggande insatser är därför viktiga om vi ska förhindra nyrekryteringen.

Vi märker att steget från avslutad asylprocess till SFI många gånger är långt för kvinnor i utanförskapsområden. De vill integreras och lära sig språket, men hindren är för stora. Ibland handlar det om enkla saker. Ett konkret exempel är att SFI-utbildningar för kvinnor läggs på tider och platser som gör att de inte har möjlighet att ta sig dit. Flera civila aktörer märker detta och frustreras över detta. Men inget görs åt saken. I förlängningen leder det till att kvinnor cementeras i utanförskap. När de inte kan språket eller förstår samhället blir det svårt att hjälpa barnen rätt i livet.

Alltför ofta märker vi att välfärdssamhället jobbar med vattentäta skott mellan olika myndigheter. En ung person, som precis har avtjänat ett fängelsestraff, orkar oftast inte driva sin egen process gentemot flera aktörer. Konsekvensen blir inte sällan återfall i ett destruktivt liv. Den som vill lämna ett kriminellt liv behöver mycket stöd och hjälp i kontakter med myndigheter. Här behöver stuprörsmodellen luckras upp och samarbetet öka. Civilsamhällets aktörer behöver dessutom visas förtroende som medvandrare för den som vill lämna kriminaliteten.

Som kyrka erbjuder vi människor tro, hopp och kärlek. Vi förmedlar hopp till den som har förlorat allt hopp och mening till den som känner att livet är meningslöst. Det som får en ung person att lämna ett liv i gängkriminalitet är ofta frälsningen och tron på Gud. Bara under det senaste året har vi sett flera exempel på detta. Vi upplever att det ibland finns en beröringsskräck från det offentliga samhället mot kyrkan och tron. Men vill vi minska återfallen i kriminalitet gör vi klokt i att stötta de civila aktörer som kan ge unga killar och tjejer hoppet tillbaka. Frälsning är faktiskt en fungerande metod i sammanhanget.

Vill vi stoppa gängkriminaliteten behöver alla goda krafter samverka. Vi behöver sluta positionera oss och i stället se varandras värdefulla bidrag till helheten. Frälsningsarmén vill vara en konstruktiv part i dialog och samarbete med både politiker, myndigheter och andra delar av civilsamhället. Vi skulle önska att dörren mot civilsamhället slogs upp på vid gavel, så att många civila aktörer får förutsättningar att bidra med både förtroende, analys och handlingskraft. Det skulle göra skillnad.

– I 140 år har Frälsningsarmén arbetat i Sverige för att sprida hopp. Det behöver vi göra även i den här, till synes hopplösa, situationen. För även om utmaningarna är stora så är vår definitiva övertygelse att det finns hopp och att det går att bryta trenden. Tillsammans kan vi stoppa gängkriminaliteten, säger Per-Johan Fernström, verksamhetsutvecklare Sociala divisionen, Frälsningsarmén.