Reportage

Hon vill få oss att förstå förövaren

Det finns flera riskfaktorer som kan göra en person mer benägen att begå sexualbrott. Foto: Getty Images.

Varför begår någon ett sexualbrott? Det var en av de frågor som snurrade i huvudet på Johanna Lätth när hon sökte jobbet som psykolog inom Kriminalvården.

Varför begår någon ett sexualbrott? Det var en av de frågor som snurrade i huvudet på Johanna Lätth när hon sökte jobbet som psykolog inom Kriminalvården. En annan fråga som har väckt ännu större intresse och engagemang hos henne är ”Hur kan man förebygga sexualbrott?” Sexualbrott väcker känslor och det väcker ofta också en vilja att ta avstånd från gärningspersonen. Men Johanna tycker att det är viktigt att vi kan förstå den här brottsligheten. Att titta åt ett annat håll kommer med ett högt pris för de som utsätts.

Johanna Lätth är psykolog inom Kriminalvården och aktuell med boken Sexualbrottets psykologi som kommer ut den 14 december.– Sexualbrott väcker starka negativa känslor. Det är fullt förståeligt att vi vill ta avstånd från det vi får höra. Men en del av lösningen är att närma sig de här frågorna och orka se. Det är viktigt att ta hand om sina egna tankar och känslor som kommer upp. Man kan också behöva förstå vad som kan ligga bakom de här brotten.

Johanna önskade att hon själv skulle ha haft en sådan här bok som vägledning när hon började att arbeta med sexualbrottsdömda. Boken präglas av hennes erfarenheter men riktar sig ganska brett till alla som träffar den här klientgruppen inom rättssystemet, hälso- och sjukvården eller socialtjänsten.

Johanna Lätth är specialiserad på forensisk psykologi och har haft olika roller inom Kriminalvården under 12 års tid. Först som psykolog, där hon fick träffa sexualbrottsdömda i behandlingsrummet. På senare tid har arbetet mer handlat om att utbilda behandlare och hon har också tagit fram ett nytt nationellt sexualbrottsprogram.

– När jag utbildade mig till psykolog blev jag intresserad av det forensiska. Kanske för att är så svårförståeligt, hur någon kan begå sexualbrott. Det känns också så viktigt.

Var tionde flicka har tvingats till samlag

Att sexualbrottsligheten i stor utsträckning riktas mot barn gör den än mer allvarlig. Enligt SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, 2011) uppger ungefär var tionde flicka att hon tvingats till samlag någon gång innan hon blivit myndig. För pojkar ligger andelen på runt en av tjugo.

Enligt Johanna kan förövaren se ganska olika ut. Det finns några faktorer som ökar risken för att begå sexualbrott.

– Vissa skapar aktivt sitt brottstillfälle, till exempel genom grooming. Andra begår sitt brott i stunden för att denne inte kan hantera situationen på något annat sätt.

I sexualbrottsdömdas bakgrund är det inte ovanligt att ha blivit utsatta för oacceptabla saker av andra. Till exempel fysiskt våld, sexuella övergrepp eller bristande omsorg. Egen utsatthet för sexuellt våld är överrepresenterat bland både män och kvinnor.

Starka riskfaktorer för återfall

Hon beskriver fyra olika områden som enligt forskning är starka riskfaktorer för återfall av sexualbrott. Ju fler av dessa riskfaktorer man har desto större är risken att begå sexuella brott:

1. Sexualitet. Sexuella avvikelser, stor omfattning av sexuella tankar och beteenden. Att lätt bli upphetsad och då ha svårt att reglera sig.

2. Tankemönster. Antisociala attityder och tankemönster, att inte bry sig om andra, inte bry sig om lagar och regler, psykopati, kvinnofientlighet eller förvrängda uppfattningar om barns sexualitet.

3. Självreglering. Svårt att stå emot impulser och känslor. Upphetsning kan reglera stress eller känslor.

4. Relationer till andra. Svårigheter att skapa nära och välfungerande relationer. Ensamhetskänsla, intimitetsbrist.

Riskfaktorerna kan se olika ut. Någon kanske får ett starkt påslag av ilska som eldar på hans negativa tankar om kvinnor, vilket gör att han blir ännu argare. En annan kanske känner att han aldrig mår riktigt bra förutom då han chattar vid datorn. Bara då kan han slippa sina negativa känslor och istället känna sig upprymd, förväntansfull och upphetsad.

Tenderar att förminska handlingen

Personer som har utsatt barn tenderar att förminska handlingen och uppfatta den som harmlös. Att det är ofarligt att introducera barn till sex. De kan också ha uppfattningen att barnet vill närma sig den vuxne sexuellt eller så känner de en samhörighet med barnet som de har svårt att känna med vuxna.

Boken beskriver några exempel på fiktiva patienter för att det ska vara lättare att förstå vad som kan leda fram till ett sådant här brott. Det kan vara vitt skilda faktorer som gör att någon begår till exempel en våldtäkt, ett brott som har stora likheter på ytan. Brottet kan också ske under ganska olika omständigheter.

Anders får varma känslor i kroppen när han tänker på sin dotters kompis Frida som är 14 år. Ingen annan än hon verkade förstå hur jobbigt han hade haft den senaste tiden. Anders uppväxt var stabil, han har en stabil relation med sin fru, tillvaron har lunkat på. Han har dock aldrig känt sig riktigt lycklig, men heller aldrig mått psykiskt dåligt. Parrelationen blir sämre och han känner ofta att han aldrig räcker till. När hans mamma går bort känner han sig förtvivlad och ensam. Han kan slappna av och vara sig själv när han är med Frida. Det känns som att de är på samma nivå. När Anders börjar kyssa Frida känns det fel och obehagligt för henne, men han trodde att hennes känslor var de samma som hans. Hon anmäler händelsen men fortsätter att brottas med sina känslor. Anders förminskar allvaret i situationen och tycker att Frida är mogen för sin ålder.

Anita är ett annat exempel på en klient. Hennes föräldrar hade väldigt lite fokus på henne. Pappan hade periodvis missbruksproblem och mamman led av återkommande depressioner. Pappan blev ibland våldsam mot mamman och då blev Anita rädd och gömde sig. Det var ingen som tröstade henne vid dessa tillfällen. Anitas farbror var den som brydde sig mest om henne. Han ville ofta att hon skulle sitta i hennes knä och han ville ofta duscha tillsammans när hon var där och att de skulle tvåla in varandra. När hon fick en son var det en speciell upplevelse att ha en pojke i sitt liv som inte var våldsam eller gjorde henne rädd. Hon har haft flera destruktiva relationer och lidit av psykisk ohälsa. När hon kramar sin fyraåriga son känner hon sig trygg och lugn. När sonen utforskar sin penis i badbaljan uppfattar hon det som att han onanerar likt en vuxen man. Nästa gång han badar tvättar hon hans penis för att han ska få erektion. Stegvis förändrades övergreppen från att vara förklädda till vardagssituationer till mer tydliga övergrepp när han sover i hennes säng.

– Som professionell är det viktigt att utmana stereotyperna. Kvinnor kan också begå sexuella övergrepp. Hos de kvinnorna är det vanligare än hos män att de har blivit utsatta själva som barn. En stor del av de som har begått ett sexualbrott har gjort det när livet krisat. De kan ha haft ett stabilt och välfungerande liv i övrigt.

Socialtjänsten har en viktig roll

Johanna Lätth menar att man kan arbeta preventivt om man lär sig mer om vilka signaler man ska vara uppmärksam på. Eftersom brotten ofta begås vid saknad av yttre stabilitet kan saker som sysselsättning, fritidsaktiviteter, rutiner, bostad och ekonomi har god effekt. Där har socialtjänsten en viktig roll.

– Det här är lite tabu att prata om men det gäller att våga fråga. Du kan träna på vilka ord du ska använda när du närmar dig de som har begått eller riskerar att begå sexualbrott. Fråga om personen har varit utsatt själv och om denne är orolig för sin egen sexualitet. Ofta känner personen skam och handlingarna stämmer inte med hur de vill vara.

Samhället har ofta en syn på sexualbrottslingar att de borde låsas in för gott, punkt slut. Det är för att det är ett sådant känsloladdat brott, särskilt när barn har blivit utsatta.

– Men vi behöver titta på behandling av dessa brottsdömda. Det finns en föreställning att det här är en hopplös grupp, men de är faktiskt minst benägna att återfalla i brott. Det finns studier som visar att efter tre år så återfaller endast två procent. Det finns också hopp om att man med rätt behandling kan förebygga återfall, säger Johanna.

Statistiken som Johanna nämner är Kriminalvårdens egna kartläggning av klienter som återfaller i samma huvudbrott. Enligt SCB så är återfallen i brott större, 19 procent efter tre år för sexualbrott.Det är förstås viktigt att veta var man kan hänvisa klienten vidare för att få rätt hjälp. Johanna tipsar om ANOVA som diagnostiserar och behandlar personer med bland annat sexuella avvikelser. De har också en hjälplinje för oönskad sexualitet.

– Du kan bli påverkad själv också av att prata om det här. Reflektera över hur du känner. Har du koll på din egen skam? Det är många känslor som kan komma upp, avlutar Johanna Lätth.