En vanlig missuppfattning är att NPF växer bort med åren, eftersom fokus bara läggs bara på barn och unga. Men för många äldre har livet varit en kamp för att bli förstådda och för att förstå sig själva.
Många äldre har känt igen sig när exempelvis barn eller barnbarn fått en NPF-diagnos. De berättar hur de i perioder tagit kontakt med vården för NPF-relaterad problematik, men ofta mötts av motstånd och misstroende. Deras problematik har i stället förklarats med diagnoser som depression, bipolaritet och ångestsyndrom. NPF har inte nämnts eller utretts.
Riksförbundet Attentions projekt ”Äldrelyftet – åldras och må bra med adhd” lyfter äldres erfarenheter från livet med NPF. En första rapport bygger på djupintervjuer med över 400 svarande över 50 år, där majoriteten vittnar om tunga perioder i livets alla skeenden. Problemen har påverkat relationer, fungerande studier och arbetsliv, psykiskt välmående och ekonomisk stabilitet.
66 % upplevde grundskolan som en extra utmanande period, 63 % arbetslivet och för 52 % var föräldraskapet extra utmanande. 49 % uppger att de har behov av mer stöd för att klara sin vardag.
”Min oförmåga att följa vardagsrutiner orsakade en svår skilsmässa under småbarnsåren.”
”Jag fokuserar mycket på jobbet eller i stort sett all min vakna tid, vet inte när jag ska sluta utan är uppslukad av detta och glömmer därför familj och hem.”
Fick ökad förståelse för sig själva efter diagnosen
Rapporten visar tydligt värdet av att få en diagnos även som äldre. Den ger en förklaring till varför livet ofta varit så utmanande.
60 % upplever att de fick ökad förståelse för sig själva när de fick sin diagnos.
55 % fick bekräftelse på vad de själva misstänkt när de fick sin diagnos.
Vården behöver se värdet av att utreda även äldre med misstänkta neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, enligt rapporten. Dessutom behövs ett rejält kunskapslyft inom vården, omsorgen och samhället för att möta de stora behov som finns hos äldre med diagnos.
De flesta svarande har haft ångest/depression eller utmattningsdepression någon gång i livet och för vissa har det varit i stort sett kroniska tillstånd som de i efterhand till viss del kan härröra till sin NPF.
”Jag blev utmattad första gången vid 30, men ingen frågade ens om adhd, eftersom jag fungerade bra i skolan och eftersom jag har hög begåvning och redan hade satt upp tusentals strategier för att orka och klara mig igenom livet på egen hand. Inte förrän jag skulle fylla 50 uppdagades det, när sonen fick sin diagnos.”
Flest fick sin diagnos i åldern 50-59 år (37 %), 35 % fick diagnosen i åldern 30-49 år och 6 % när de var över 60 år. 21 % av de svarande har ingen diagnos, men 16 % misstänker att de har NPF.
Vanligt med utmattningsdepression
Stereotypen för en person med adhd är någon som tar stor plats, pratar mycket och har en energi som upplevs som stökig. Så ser det inte ut i verkligheten. I samtal, intervjuer och i enkätsvaren framkommer att flera har höga utbildningar, haft statusfyllda yrken och på ytan klarat av att leva ett ”vanligt” liv. Men priset har ofta varit högt i form av utmattning, depressioner och ångestproblematik. Särskilt när yrkesarbete ska kombineras med en aktiv fritid och ett familjeliv.
”Jag har klarat skolan bra då jag hade väldigt lätt för mig, men kan ju se nu när jag tittar tillbaka, att jag hade symptom på adhd redan i tonåren. Jag har växt upp i en kärleksfull familj med tydliga rutiner och gränser, vilket med facit i hand, har hjälpt mig mycket. Jag har studerat och arbetat parallellt (även haft extrajobb trots heltidsjobb), under många år. Till slut började mitt väldigt aktiva liv ta ut sin rätt och jag drabbades av utmattningssyndrom och värk. Har ju alltid haft ett väldigt aktivt privatliv också, (allt var ju så roligt), men till slut orkade inte kroppen med vad huvudet ville göra. Gick efter första, lite längre sjukskrivningen, tillbaka till ungefär samma livstempo och jobb, vilket till slut ledde till minnesförlust och mer värk. Är nu därför sjukpensionär.”
Det finns många risker och riskbeteenden som kan kopplas till NPF, särskilt om den är obehandlad och när strategier saknas för att hantera symtomen.
Har du någon gång lidit av eller känt följande:
Ångest/depression 84 %
Utanförskap 83 %
Utmattningsdepression 74 %
Suicidtankar 45 %
Missbruk/beroende 31 %
Ätstörning 30 %
Självskadebeteende 21 %
Några av de svarande beskriver att de levt i våldsamma relationer där missbruk varit ett vanligt inslag. Andra menar att de själva är svåra att leva med på grund av humörsvängningar och oförmåga att anpassa sig efter att leva med en annan människa. Flera beskriver en stark upplevelse av ensamhet.
Svårt att hantera ekonomi och goda matvanor
Att hantera sin ekonomi kan vara mycket svårt när man har NPF. Bristande impulskontroll och konsekvensanalys i kombination med svårigheter att etablera goda rutiner kring sin privatekonomi kan få stora, kännbara konsekvenser för lång tid.
”Det är så konstigt. Jag har doktorerat i mitt ämne men det är omöjligt för mig att laga en måltid med fler än fem ingredienser. Det brinner i huvudet när jag ska hålla ordning på allt samtidigt. Jag köper nästan bara färdiga rätter. Det blir dyrt men jag måste ju äta.”
Gemensamt för nästan alla svarande är hur betydelsefull utredning och att få en diagnos är. Många beskriver en känsla av lättnad och befrielse från skuld och skam. Oavsett vid vilken ålder man har fått sin diagnos, eller förståelse för sina svårigheter, så har livskvaliteten ökat.
”Psykologen skrattade åt mig när jag sa att jag misstänkte att jag hade adhd – ´vad ska det vara bra för, du gamla människa borde låta saker och ting vara´. Det bemötandet sänkte mig helt.”
Attention har en lång lista på önskade åtgärder för att äldre med NPF ges möjlighet till ökad livskvalitet. Bland annat att äldre som söker hjälp när de misstänker NPF möts med respekt och blir lyssnade på – även om de tycks ha haft ett fungerande liv med arbete och familj.
