Dags att öppna ögonen

 
Dags att öppna ögonenJenny Fors är chefredaktör för tidningen Omtanke. LEDARE: Vi vet att adhd ökar risken för ångest, depression, självmordstankar, självmord, självskadebeteende, ätstörning, missbruk och kriminalitet. Ungdomar med adhd löper en större risk att hamna i sårbara miljöer och det finns också en ökad risk för arbetslöshet och ekonomiska svårigheter. Eftersom adhd är ärftligt så kan det också finnas psykisk ohälsa eller missbruk i familjen, med bristande stöd som följd.

Det är viktigt att samhället sätter in stödåtgärder så tidigt som möjligt hos barn med NPF för att kunna förhindra värre svårigheter. Förståelse och stöttning kan göra att ungdomarna får samma förutsättningar till ett tryggt och självständigt liv som sina kompisar.

Ungefär hälften av ungdomar placerade på SiS har en adhd-diagnos, jämfört med cirka 6 procent i samhället i stort. Riksförbundet Attention släpper en rapport som visar vilken ökad utsatthet unga tjejer med NPF har på SiS. Dessa ungdomar behöver en miljö och ett bemötande som tar hänsyn till deras neuropsykiatriska funktionsnedsättning. Här kan du läsa om rapporten (klicka).

Det är en skrämmande läsning som visar att 85 procent av de intagna tjejerna har varit utsatta för sexuella övergrepp. De har en komplex problembild, med familjeproblem, psykisk ohälsa och missbruk. Många kommer från psykiatrin och verkar inte alls uppfylla kriterierna för tvångsvård. Vi behöver bli bättre på traumabehandling i Sverige så att dessa trasiga tjejer kan få hjälp i tid innan skadliga beteenden leder till värre saker. Hur ska man kunna läka när samhället adderar ytterligare trauman genom inlåsningar och rena övergrepp? Det här får inte fortsätta! De här tjejerna behöver en annan typ av vård.

Tjejerna vittnar om att de inte har fått någon förklaring till varför de är där. Maria Bühler, leg psykolog och specialist i klinisk psykologi/neuropsykologi uttalar sig i rapporten att tvångsomhändertagningen ökar på ångest, förvirring och stress hos de flesta ungdomar, men särskilt hos unga med autism och/eller adhd.

Enligt Attention är omsorgen dömd att misslyckas utan omtanke och kunskap, där boendepersonal dessutom inte hanterar situationer utifrån ett NPF-perspektiv.

Vi har låtit Maria Andersson Vogel, fil.dr. i socialt arbete och forskare vid Kriminologiska institutionen, skriva en gästkrönika på detta ämne och vilka svårigheter det finns att klara övergången till frihet efter tvångsvården. Läs gästkrönikan här.

Mattias Bengtsson, som är forskare i socialt arbete, har tittat på hur ungdomar inom all samhällsvård klarar av övergången till självständighet. Han har följt ett antal ungdomar, främst placerade på HVB. De flesta har under placeringens gång kunnat se den som en ny chans till förändring. Här kan du läsa om forskningen (klicka).

Men den här gruppen tvingas att bli vuxna snabbt. Sverige borde följa efter andra länder som erbjuder en eftervård till alla som har det behovet för att de ska kunna klara sig själva. Det gjordes en utredning 2015 att den här gruppen behöver fortsatt stöd efter 18-årsåldern, men inget har hänt efter den utredningen. Jag vill se förändring.