Tydliga brister i arbetsvillkoren för personliga assistenter

– Ofta är det oklara arbetsuppgifter, vad som ingår i arbetet. Arbetet utförs oftast hemma. De flesta kan bli uppsagda på 14 dagar. 40 procent är rädda att få sluta med kort varsel. Många säger att de gärna vill ha mer kunskap, det finns bristande kunskap. Det är också ofta oklart vem som är ens arbetsledare, säger Lars Lööw, som har varit särskild utredare.

Undersökningen bygger på en enkät med svar från 1 000 assistanser, fokusgrupper med assistenter och assistansanvändare, intervjuer med cirka 30 anordnare, intervjuer med myndigheter och organisationer, rundabordssamtal med forskare, analys av regelverk och kollektivavtal samt bearbetad statistik.

Många jobbar deltid

Det finns cirka 100 000 anställda assistenter i Sverige, 70 procent är kvinnor, många jobbar deltid, en stor del är anhöriga, 67 procent är anställda privat, 22 procent kommunalt, 7 procent kooperativt och 4 procent direkt av brukaren.

Det finns stor yrkesstolthet, de flesta (85 procent) trivs bra och stannar länge och skulle rekommendera yrket till andra. De är mindre stressade än jämförbara grupper och de ser sitt jobb som ett serviceyrke.

– Personliga assistenter utför ofta tunga lyft, anmälningar om skador är större än i liknande yrkesgrupper. Det råder brist på tillgänglighet i offentliga miljöer, ensamarbetet gör det värre. Det förekommer hot och trakasserier, både från assistansanvändare och andra.

Utredningens slutsatser

Tre huvudsakliga utmaningar krävs för att åstadkomma bättre villkor: Erbjuda tryggare anställningsvillkor, utveckla arbetsmiljöarbetet och minska osäkerheten om arbetsuppgifter.

– Arbetsgivarna ansvarar för sina anställdas arbetsvillkor och arbetsmiljö. Staten ansvarar för att assistenter ska kunna erbjudas förutsättningar för goda villkor. Staten kan styra på olika sätt. Man behöver höja kunskapen. Sedan behövs förändringar i regelverk och pengar, säger Lars Lööw.

Han tycker att schablonen behöver höjas, men det har man inte kunnat föreslå i utredningen då det inte var deras uppgift.

– Vi tycker att socialstyrelsen ska få i uppdrag att ta fram ett utbildnings- och kunskapsmaterial, även familjerna, alla behöver få ökad kunskap. Nu har Socialstyrelsen haft andra prioriteringar sedan i mars, men jag tror att de tyckte det också när vi presenterade utredningen.

Stor osäkerhet kring egenvård

Det finns en stor osäkerhet när det gäller egenvård, enligt utredningen.

– SoS behöver ta fram kunskapsstöd vid egenvård och vård på delegation. Åtta av tio assistenter utför egenvård. Hälften uppger att de har delegation för hälso- och sjukvårdsuppgifter. Olika former av vård i hemmet ökar och det kan bli så att den personliga assistenten kan bli ansvarig för skador och i värsta fall för att personen avlider.

IVO har inte sett det här som sin roll, men det pågår en utredning om det.

– Vi vill att IVO får uppdraget om systemtillsyn av egenvård och vård på delegation vid assistans. IVO har den kompetensen.

Lars Lööw tycker att arbetsgivarna skulle behöva ta ett större ansvar för assistenters villkor.

– Vi tycker att personliga assistenter ska bli mer jämförbart med andra yrken, att privata arbetsgivare ska ansvara för sjuklönerna.

Av de fyra procent som är egenanordnare är det några som inte tar sitt arbetsgivaransvar och det skulle man kunna få bukt på genom att komma åt en del genom krav på kollektivavtalsliknande villkor för att betala ut assistansersättning, enligt rapporten.

– En del av de som är anställda omfattas av hushållslagen, den är omodern, ta bort den och skapa en lagstiftning för vad den ska reglera. Den används när assistentanvändare anställer sina egna assistenter, avslutar Lars Lööw.