Hur ska vi hindra rekryteringen av unga till kriminella nätverk? Och hur kan vi hjälpa dem ut ur kriminaliteten? Daniel Diaz, Hassela Solidaritet, vill att vi tar ansvar för den utsatthet som dessa unga har hamnat i. De så kallade socioekonomiskt utsatta områdena är det vi som har skapat. Därför behöver samhället agera och ta tag i exkluderingsproblemen.
Hur kommer det sig att barn hamnar i våldsspiraler? Det försökte Daniel Diaz från Hassela Solidaritet beskriva under sin föreläsning på Socionomdagarna.
– En medelklassfamilj i Sverige idag kanske har en inkomst på cirka 600 000 kronor. I ett socioekonomiskt utsatt område tjänar en familj cirka 250 000 kronor. Man kanske är sjukskriven och har lågavlönade deltidsjobb. Barnen har inte samma förutsättningar här och det ger en ökad grad av stress, ångest, fysisk och psykisk ohälsa. Om man generaliserar är det ungefär 50 procent som går ut grundskolan med godkända betyg, vilket är en stor riskfaktor för arbetslöshet och utanförskap.
Det här skapar en frustration och innebär också en större risk att utsättas för våld.
– Det är vi som har skapat det här samhället. Vi är skyldiga till deras uppväxtvillkor.
Daniel Diaz brinner för de här ungdomarna och arbetar förebyggande och främjande för att förebygga exkludering.
– Den här frustrationen som dessa barn känner kan ibland ta ut sig i hat, mot Polisen, socialtjänsten och samhället. Ett förakt. Och har man inget sammanhang så är det lätt att lockas till kriminella nätverk.
Dessa är skyddsfaktorerna
Skyddsfaktorer är att ha flera trygga rum i form av en intresseförening, idrottsförening, familj, skola, vänner där man känner gemenskap. Om det skulle krackelera någonstans så har man kvar de andra delarna som ett skydd. Men har man inte flera trygga rum så finns inget annat kvar.
För att förstå hur illa det är för barnen i de utsatta områdena och vad det gör med dem att växa upp under dessa förhållanden så visar Daniel Diaz Maslows behovstrappa. Det är en pyramid som visar hur vi människor prioriterar våra behov. I botten finns de grundläggande behoven som mat, sömn, kläder och tak över huvudet.
– Ofta när vi ska jobba med barn så vill vi börja med att stärka deras självkänsla. Men först och främst måste de grundläggande behoven vara tillfredsställda. Många barn får ingen frukost hemma. Maten före moralen, brukar man säga. Kan man inte äta sig mätt så riskerar det att inget annat fungerar heller.
Nästa steg är Trygghet; skydd, fysisk kontakt, säkerhet. Det brister också i de socioekonomiskt utsatta områdena. Det tredje steget är Gemenskap; grupptillhörighet, vänskap. Sedan kommer Självkänsla; uppskattning, respekt och högst upp Självförverkligande; att du kan bli allt du kan vara.
Hårdare tag ger hotfulla signaler
– Det här med höjda straff och hårdare tag skrämmer mig ganska rejält. Det är en sådan hård retorik med utvisning, övervakning, sänkt straffålder. Poliserna själv efterfrågar förebyggande insatser. Om vi bemöter våldet med hårdare tag så skickar vi signaler att våld ska lösas med högre grad av våld. Vilket samhälle vill vi ha?
Själv förespråkar han stärkt välfärd med resurser till skolan, elevhälsan och vuxentäthet, stärkt civilsamhälle, föreningar, organisationer och folkbildning, förebyggande insatser inom kommunen, fältare, fritidsgårdar, medling.
– Vi skulle också behöva hitta nya former för de som behöver komma bort från kriminalitet, till exempel behandlingsfamiljer. Jag tycker också att vi borde lagstadga att privata aktörer inte får ta ut aktieutdelningar, utan all vinst går tillbaks till verksamheten.
Fördömer handlingen – inte barnet
Hassela Solidaritet arbetar enligt ett förhållningssätt som innefattar solidaritet i form av kärlek, ödmjukhet, tron på människan, tillit, hopp och kritiskt tänkande.
– De handlar om att humanisera någon som har blivit avhumaniserad, bygga en dialog med barnet, tro att en förändring är möjlig. Vi fördömer handlingen – inte barnet. Att hamna snett kan vara en normal reaktion på en onormal situation som till exempel krig och fattigdom, avslutar Daniel Diaz.