Helena Bingham vill hjälpa andra att läka

– På rättspsyk så mötte jag många människor med bland annat personlighetssyndrom inom det känslokalla och utagerande spektrat. I min privata verksamhet så möter jag ofta klienter som på ett eller annat sätt fallit offer för dem. Det är anledningen till att jag valt att rikta in mig på triad-personligheter, det vill säga personer med narcissistiska, psykopatiska och machiavelliska syndrom, säger hon.

Helena berättar att hon har egna erfarenheter av problematiken från sin barndom. Som barn visste hon inte riktigt var hon hade sin mamma, som hade en instabil personlighet och kunde vara lynnig. Hon kände sig älskad och var väl omhändertagen materiellt, men fick inte fotfäste vad gällde sin mamma, som hon tror hade drag av både adhd, autism och narcissism.

– Mamma var snäll oftast men hon hade jättesvårt att förstå och spegla andras känslor. Hennes oförutsägbara reaktioner gjorde att jag ofta trodde att jag hade gjort något fel eller att jag var överkänslig, men senare förstod jag att jag bara sökte efter det som alla barn söker av sina föräldrar, att bli sedd, förstådd och accepterad. Jag kände mig inte trygg med mamma. Jag lärde mig läsa av hennes humör och anpassa mig efter det för att undvika konflikter. När jag var i tonåren, behövde jag till exempel alltid ringa henne först och se om det passade att jag kom hem, eftersom hon behövde förbereda sig på allting. Mina kompisar tyckte det var konstigt så klart, att jag inte bara kunde åka hem, berättar hon.

Mormor kompenserade för mycket

I huset bredvid, i Uppsala där Helena växte upp som ensambarn, bodde mormor, som var en balanserande och kärleksfull person i Helenas liv. Med mormor kände hon sig trygg. Mormor berättade sagor och tillsammans sjöng de sånger och pratade om allt.

– Mormor kompenserade mycket för det min mamma inte klarade av. Jag var faktiskt mamma till min egen mamma från att jag var liten fram till hennes död för fyra år sedan. Och under alla år har jag försökt lägga pusslet angående hur hon fungerade och hur jag har påverkats av det. Jag kunde ha gått in i ett medberoende-beteende som vuxen, men jag har jobbat hårt med att skilja på vad som var hennes del och vilken som var min, och insikterna har så småningom skapat sinnesro, berättar Helena.

När Helena var i 30-årsåldern opererades hon för utomkvedshavandeskap. I samband med det hittade läkarna hennes egen tvilling inuti bukhålan.

– Kanske har ensamhetskänslan som följt med sedan jag var liten haft att göra med att vi egentligen skulle ha varit två. Det var en märklig upplevelse men betydelsefull på något sätt.

Vid 20 års ålder visade det sig att Helenas pappa inte var hennes biologiska pappa. Utan pappan var en man från Nordirland som mamman varit förlovad med tidigare. En dag när mamman hälsade på henne berättade hon sanningen.

– Jag blev faktiskt inte ledsen av att få veta det här. Det var mer som en aha-upplevelse och en förklaring till många saker, som varför mamma blev irriterad på mig ibland. Jag sökte upp min riktiga pappa och fick en liten överraskningssläkt på köpet, säger Helena och ler.

Mammas nya man, som Helena alltid trott var hennes pappa, var snäll men där fanns ett ointresse, även om han säkert försökte göra sitt bästa.

Har vänt sina upplevelser till en styrka

– Det fanns en kontaktlöshet och brist på engagemang som jag alltid känt av men inte tidigare förstått. Men jag har vänt mina upplevelser från barndomen till en stark förmåga att läsa av och känna in omgivningen, vilket har varit en av mina styrkor som psykolog.

Efter äktenskap och två barn läste Helena till psykolog i Uppsala. Hon kände direkt i början av utbildningen att hon hittat rätt. Efter utbildningen gjorde hon sin PTP-tjänstgöring på Rättspsyk i Huddinge där hon utredde de intagna för allvarlig psykisk störning. Hon blev kvar där i fem år.

– Det var ett mycket lärorikt och stimulerande jobb där jag tillsammans med kollegor i andra professioner fick lägga pussel över livet hos de intagna, från deras barndom fram till dagen för brottet.

Under sin utbildning och även efteråt har Helena alltid gått i egen terapi och handledning med olika inriktning, för att jobba med sig själv och få förståelse för klienten.

– För mig är det viktigt att vara lyhörd för det klienten upplever, för att kunna hjälpa dem.

Hon startade en egen mottagning 2006. Visionen var, då som nu, att hjälpa människor att lägga en karta över sitt liv och bli av med den inre ryggsäcken som förhindrar att man kan leva och blomstra leva.

Grunden för Helenas terapi är psykodynamisk men hon arbetar eklektiskt och intuitivt, även med klinisk hypnos, visualisering och andra traumatekniker.

– Man får heller inte gömma betydelsen av att beteendeträna och ändra sitt sätt att tänka kring sig själv och livets omständigheter. Alla delar har sin plats.

Narcissistiska och psykopatiska drag

Intresset för personer med narcissistiska och psykopatiska drag har Helena haft i många år och har numera hyllmeter med böcker om ämnet.

– Att möta en person med narcissistiska och psykopatiska drag kan drabba alla, i alla yrken och samhällsklasser. Men man är extra sårbar för att dras in i deras kraftfält om man vuxit upp med föräldrar med liknande drag. Om man har växt upp utan kärlek och bekräftelse på att man duger, har man en extra stark längtan efter det. Då är det lätt att falla för den här typen av personligheter då de ofta till en början överöser en med uppmärksamhet, förklarar hon.

Helena menar att ”sår söker sår” och att anknytningsmodellen är mycket styrande. En ambivalent personlighet söker ofta en undvikande anknytningstyp och tvärt om. I början, i förälskelsen, ser man det man vill se, och där är det viktigt att man kan kommunicera med varandra på ett sätt som verkligen skapar kontakt. Kontakt är A och O.

– Den narcissistiska personen är expert på att vara inkännande och speglande. Hen ser dina behov och rättar sig efter dem för att nästla sig in, och avsikterna är inte goda. I början är det mycket lovebombing och fokus, för att man ska känna att man är den viktigaste personen i hens liv. Lägg då till det enorma dopaminpåslag och så vidare du får under förälskelsen. Då är det inte lätt att värja sig, resonerar hon.

Akut kris i destruktiva relationer

Till Helenas mottagning kommer ofta personer som är i akut kris i destruktiva relationer. När hon börjar nysta i den personens bakgrund är det inte helt ovanligt att en närstående, en partner, förälder eller chef, har just narcissistiska eller psykopatiska drag.

– Om personen är på väg ut ur den destruktiva relationen så behövs det en genomtänkt plan för reträtten; skydd, boende, ekonomi och ett socialt nätverk. Det finns människor som lever med svåra konsekvenser efter dessa toxiska relationer, som till exempel CPTSD (komplex posttraumatisk stress), som det pratas väldigt lite om, säger Helena.

Ska man arbeta med trauma så måste man arbeta med hela människan inklusive kroppen, som ofta bär traumatiska upplevelser på nivåer bortom orden. Klienten behöver känna att psykologen/terapeuten vågar ta emot traumatiska upplevelser som kommer upp. Locket kan ha legat på i årtionden, och när man öppnar på locket så kan det komma starka känsloreaktioner. Ibland så känner Helena igen sig i klienternas känsla av vanmakt och självtvivel. Både från sin egen barndom och från parrelationer.

– Jag minns själv hur jag ofta undrade om jag inbillade mig eller om jag var svag eller högkänslig när jag växte upp. Jag har klienter som undrar om de är dumma och ointelligenta eftersom de inte längre klarar av att tänka klart. Och bakgrunden till det kan vara många saker men är ofta att de varit utsatta för det vi kallar för gaslightning. Ett beteende som triad-personligheter använder sig av för att förvirra, skuldbelägga och försvaga den andre, förklarar hon.

Trevlig fasad utåt

Det finns en del okunskap och naivitet kring personer med narcissistiska eller psykopatiska syndrom, som att de är förändringsbara, något Helena inte upplever att de är. Naturligtvis skiljer sig människor åt även inom detta spektrum men hon menar att det är klokt att inse att de mörka sidorna bakom fasaden är en verklighet. Deras fasad är ofta välputsad och trevlig utåt medan anhöriga ofta får se en elak och skrämmande sida.

– Jag har inte sett forskning på att de är intresserade av att förändras, att känna sann empati, intresse och ömsesidig respekt för andra. Däremot kan dessa personer använda sig av en kognitiv empati men att känna emotionell empati är sällsynt om inte obefintlig. Det som visas när fasaden faller är det vi får leva med. Grundbeteendet sitter djupt, säger hon.

Men det går att komma vidare och läka, även efter en relation med den här typen i personligheter, även om det kan ta tid. Helena vet själv, av egen erfarenhet.

– Jag valde bort relationer under många år, för jag ville värna om min själsfrid och sinnesro. Jag fokuserade på mina barn och vänner och det som jag tyckte om att göra i livet, som att träna och dansa. Jag tänkte att om någon ny kärlek skulle komma in i mitt liv så fick han ”dimpa ner på mig”, vilket han gjorde till slut, säger Helena som är i en ganska ny parrelation. Hon fortsätter:

– Jag behöver någon som inte är rädd för mig på grund av mitt yrke, som jag kan prata med och uppleva en känslomässig resonans. Att slippa vara på ett visst sätt för att relationen ska fungera.

Vi pratar också om Helenas gudstro. Gud som varit med henne genom alla år, som varit som en bästa vän och fadersgestalt.

– Jag fick med mig mormors varma gudstro och jag har många gånger bett Gud om vägledning. Jag pratar med Gud som jag pratar nu med dig. Kontakten med Gud har varit oerhört betydelsefull för min trygghet och sinnesro.

Förutom gudstron är det viktigt för Helenas välmående att avgränsa och hitta balansen mellan jobb och fritid.

– Jag behöver egen tid för att reflektera och tid med vänner och familj. Jag har alltid haft bra vänner, en del av dem har jag kvar ända sedan första klass. Jag har också lärt mig att vara försiktig med att säga vad jag jobbar med, för man dras så lätt in i diskussioner med människor som vill prata av sig och få personliga tips. Att vara privatperson när jag är ledig är väldigt viktigt för mig. Men i mitt yrke vill jag jobba på djupet, ju djupare jag får jobba och hjälpa människor att läka i sitt innersta desto lyckligare blir jag. Då är jag lätt om hjärtat i bilen på väg hem.

Finns en hunger efter kunskap

Helena har de senaste tio åren föreläst allt mer, något hon trivs mycket med eftersom hon upplever att det finns en hunger efter kunskap.

– Man vill lyssna och förstå, på ett mänskligt sätt och inte bara genom forskningsrapporter. Och jag tycker om att möta människor och förmedla det som är angeläget.

Hon säger att en bok om narcissism och psykopati har ”skvalpat runt i huvudet” länge och hoppas att den kommer ut om cirka ett år.

– Jag samarbetar med en journalist och författare. Syftet med boken är dels att betona de allvarliga och traumatiserande konsekvenserna som blir följden av att vara utsatt för triad-personligheters beteende. Det handlar om våld på olika nivåer och psykisk misshandel. Det är ett faktum och vi behöver våga uttrycka det. Boken vänder sig både till privatpersoner och till de som arbetar inom socialtjänst, rättsväsende och skola, berättar hon.

Helena vill också bidra till att peka på de brister som finns i dagens lagstiftning som försvårar och ibland omöjliggör att hjälpa utsatta familjer på ett effektivt sätt.

– Luckorna i samhällsapparatens insatser leder ofta till en sekundär traumatisering och att människor mister livet. Det finns en väg ut även om den kan kännas lång och på vägen behöver man känna samhällets och anhörigas stöd och få möjlighet till traumabehandling. Boken kommer också att innehålla personliga berättelser från människor som har erfarenhet av att vara utsatta. Att skaffa sig kunskap om ämnet och få känna igen sig i andras upplevelser är viktigt.

I framtiden vill Helena föreläsa mer och öka kunskapen om triad-personligheter. Hon har lämnat det smärtsamma i sin egen historia bakom sig och har funnit en bra plats i livet.