GÄSTKRÖNIKA: ”Har precis pratat klart med grannen, han som alltid är så trevlig. Låser upp ytterdörren och ropar, Hej, älskling! Han svarar inte, jag hör att han är på väg mot mig i hallen. Jag hör på hans steg att han är arg, stegen närmar sig mig. Jag börjar hyperventilera, min hjärna snurrar, vad har jag gjort för fel nu? Tänker jag.
Hinner inte tänka klart, slaget slår mig rakt i ansiktet. Jag ber om förlåtelse fast jag inte vet vad jag ber om förlåtelse för. Han tar tag i mig, slänger ner mig på golvet och spottar på mig innan han vänder ryggen mot mig och går sakta bort. Och jag ber om förlåtelse igen. Lägger mig i fosterställning, då kommer han in igen, omsluter mig med sin famn. Han säger att han älskar mig, tar min hand och hjälper mig upp.
Han kramar mig och säger förlåt, jag kramar honom tillbaka. Han säger att jag måste förstå att det inte är okej att prata med grannen på det sättet, han kan uppfatta mig som flörtig. Lovar att jag inte ska prata med grannen igen. Jag har bara pratat lite för trevligt och det är mitt fel att han blev arg. Jag måste sluta att vara så trevlig! Jag måste sluta prata med grannen!”
Detta är Angelicas berättelse, en av alla de kvinnor som till slut vågade söka stöd och hjälp hos socialtjänsten. Det tragiska i denna berättelse är att Angelica idag lever med stora fysiska handikapp efter att hennes kille misshandlade henne svårt.
Socialtjänsten tyckte att hon inte var delaktig
Tyvärr avlutades Angelicas placering på det skyddade boende abrupt av socialtjänsten. De fick höra att Angelica ringt till sin kille när hon var placerad på det skyddade boendet. Socialtjänsten tyckte då att Angelica inte var delaktig i sin egen skyddsplanering och därmed inte var i behov av skydd. Detta gjorde att Angelica inte såg sig ha något annat val än att flytta tillbaka. Där och då skedde misshandeln som socialtjänsten möjliggjorde på grund av okunskap om ett ämne de dagligen arbetar med.
Som det ser ut idag är kompetensen om våld på relationsvåldsenheterna över lag svag. För att vara kvalificerad för att arbeta med våldsutsatta behöver socialsekreterarna inneha kompetens om våld. Det räcker inte med socionomutbildningen, de behöver ha vidareutbildning inom ämnet. Något av det viktigaste är att de har en djup kunskap om våldets normaliseringsprocess och våldsutsatta kvinnors uppbrottsprocesser.
Att bli våldsutsatt är att bli berövad sig själv
Kunskapen om våldets psykiskt nedbrytande mekanismer och att det är genom dessa som våldet normaliseras är också viktigt. Ambivalens är ett nyckelord som bör förstås, kvinnan har två jag, kan man säga. Ett som har internaliserat mannens världsbild, hon bär hans skuld och skam, och ett som kräver rehabilitering. Att bli våldsutsatt är att bli berövad sig själv. Hennes olika känslor för honom av kärlek, rädsla och hat flätas samman. Saknad kan uppstå liksom rädsla och hat.
Det var vad som hände med Angelica, hon höll på att genomgå de olika stadierna i uppbrottsprocessen och hade socialtjänsten haft kunskap om dessa hade de inte tagit beslutet om att avsluta hennes placering.
Att besitta förmågan av att kunna lyssna och inge en känsla av att ta den våldsutsattas ord på allvar är mycket viktigt. Det ställer stora krav på dig som socialsekreterare.
Stödet gers inget utrymme i benämningen
För att kunna komma framåt i debatten om kompetens om våld och vad det är, behöver vi se över benämningen skyddat boende. Den är problematisk då den talar om att man ska placera en våldsutsatt på ett boende som arbetar med att skydda. Till viss del är skyddet en aspekt av själva syftet, kvinnan ska skyddas på ett säkert boende. Det kvalificerade stödet ges inget utrymme i den benämningen. Som att det inte är viktigt.
Jag skulle vilja kalla det för Traumaboende. Alla kvinnor som placeras kämpar med att förstå vad som har hänt och det gör man vid ett trauma. Man behöver förstå. Socialsekreterare med liten kompetens om våld tenderar att ”låsa fast” sig vid benämningen skydd och arbetar då enbart utifrån den vinkeln. Då får inte den våldsutsatta rätt hjälp och stöd för att kunna ta sig ur våldsspiralen.
Och för att till fullo kunna förstå vad våld är och hur dess specifika uttryck innebär är det viktigt att ha en förståelse för det sammanhang som övergreppen begås inom. Traumaboende skulle arbeta specifikinriktat på olika områden inom våld. Dessa specifika stödinsatser skulle bidra till att minska våldsspiralen och steg för steg hjälpa till att bygga ett nytt liv.
