”Kvinnan som dog efter att ha tillrättavisats av sedlighetspolisen i Iran för att hennes slöja bars på fel sätt har sänt en våg av ilska över hela världen”.
LEDARE: Jag cyklade till jobbet i morse med håret flygande i vinden. I Iran hade det gett dubbla fängelsestraff. Där har kvinnor levt 40 år under våld och förtryck. De får inte klä sig som de vill, inte visa sitt hår, utöva sport, bada, sjunga, cykla, köra bil. De har aldrig haft möjlighet att få leva sina liv.
Kvinnan som dog efter att ha tillrättavisats av sedlighetspolisen i Iran för att hennes slöja bars på fel sätt har sänt en våg av ilska över hela världen. Flera kvinnor och män har mördats på öppen gata i Iran för att de har protesterat mot regimen. Med livet som insats bränner kvinnor sina slöjor för att omvärlden ska stötta deras nej till slöjtvång.
Jag har precis sett dokumentären ”Hör min röst – slöjans revolution” där filmaren Nahid Persson följer aktivisten Masih Alinejads kamp för kvinnors frihet i Iran. Som liten ville hon göra allt som hennes bror fick, men det var omöjligt. Hon lyckades bli parlamentsreporter och fick där en möjlighet att ifrågasätta alla kvinnofientliga regler.
Tillslut blev hindren för många och hon flyttade till USA. Där stöttar hon kvinnor som revolutionerar genom att filma när de släpper ut sitt hår för vem som helst att se. Med kameran som vapen visar de att de som människor borde ha samma rättigheter som männen. De riskerar upp till tio års fängelse för att inte bära slöja.
Regimen säger att det är ett ännu värre brott att ifrågasätta bärandet av slöja, så Masih har ett pris på sitt huvud. Hon blir dagligen hotat till livet och de har också förföljt och hotat hennes familj som bor i Iran. Hennes bror är dömd till fängelse och det är också flera kvinnor som har skickat sina filmer till Masih. Men hon ger inte upp. Hon ifrågasätter makthavare som kan skaka hand med ledarna i Iran. Enligt Masih är det att legitimera diktaturen att inte sätta sig upp mot detta förtryck.
Vi måste kämpa för kvinnors rättigheter. Genom sociala medier och Internet får kampen för frihet och fred en stark röst. Det går inte att tysta ned den kollektiva rösten.
Tidningen Omtanke har valt att uppmärksamma aktivisten Linnéa Claesson i det här numret. Hon kallar feminism för vanligt folkvett, brinner för mänskliga rättigheter och engagerar sig i att sprida kunskap om mäns våld mot kvinnor.
Trakasserier är vardagsmat för många kvinnor. Det ville Linnéa Claesson synliggöra med sin närvaro på sociala medier. Hon vill kämpa för en snällare, klokare och modigare värld.
Kanske är det med en öppen hand och med kärlek vi ska kunna förändra världen. Våld föder våld, det vet vi. Det finns många goda exempel där man sträcker ut en hand för att få till förändring till det bättre.
Det viktigaste är att vi inte ger upp. Vi fortsätter att lyfta det goda, sprida kunskap och främja samverkan. Tycker du att något är fel, säg det. Många svenska lagförslag har kommit till för att någon har uppmärksammat frågan. Det går alltid att få till förändring.
