Varför finns bara tre domar för könsstympning i Sverige?

 
Varför finns bara tre domar för könsstympning i Sverige?Är man född i ett annat land så har man ändå samma rättigheter som en tjej med ett svenskklingande namn. I snart 40 år har könsstympning varit förbjudet i Sverige. Ändå finns bara tre fällande domar för könsstympning. Varför är det så och vad kan göras för att ta hedersrelaterade brott på allvar?

Socialstyrelsen uppskattar att cirka 38 000 flickor och kvinnor i Sverige lider av konsekvenserna av könsstympning. Lagen som förbjuder könsstympning av kvinnor har funnits sedan 1982. Könsstympning, som är ett uttryck för hedersrelaterat våld- och förtryck, strider också mot FNs konvention om barnets rättigheter.

Organisationen GAPF, Glöm Aldrig Pela och Fadime, som arbetar mot hedersrelaterat våld och förtryck, bjöd in till ett webinarium om könsstympning under den digitala Almedalsveckan.

– Socialstyrelsen uppskattar också att cirka 19 000 ingår i riskzonen att utsättas för könsstympning, då deras vårdnadshavare har en positiv syn på det. Det här är ett väldigt allvarligt brott. Vi undrar varför det bara finns tre domar i Sverige på de snart 40 år som lagen mot könsstympning har funnits, säger Jenny Sonesson på GAPF.

Khadra Seerar kom till Sverige från Somalia som könsstympad flicka och hade bjudits in för att berätta om sina erfarenheter.

– Där jag kommer ifrån är 99 procent av kvinnorna könsstympade. Det är väldigt normaliserat och vi såg det som en självklarhet att vi skulle genomgå det, det var inga konstigheter. När jag kom till Sverige var det en självklarhet att jag skulle få tandvård. Det var inget vi hade i mitt hemland. Där skulle ingen söka tandvård som inte hade stora problem med sina tänder. När det gäller könsstympning, den smärtan och det lidandet, såg vi som en del av livet. Det var heller inget vi skulle söka vård för. Men om vi hade fått komma till skolsyster eller en gynekolog, om någon hade ställt frågan, så vet jag att det skulle ha hjälpt den lilla flickan som jag var då.

I vissa fall skärs delar av blygdläpparna eller klitoris bort

Omkring 3,9 miljoner flickor könsstympas varje år världen över. Sedvänjan görs oftast helt utan bedövning. I vissa fall skärs delar av blygdläpparna eller klitoris bort. Den grövsta formen av könsstympning är så kallad infibulation, vilket innebär att både klitoris och de inre och yttre blygdläpparna avlägsnas. Huden sys sedan ihop och kvar lämnas endast en millimeterstor öppning, där urin och menstruationsblod ska kunna passera.

– Alla typer är lika vedervärdiga. De görs för att skrämma flickan till att inte vara sexuellt aktiv. Du ska vänta till bröllopsnatten och du ska blöda på bröllopsnatten, säger Khadra Seerar.

2003 startade en mottagning i Stockholm som hjälper könsstympade kvinnor. Efter att de hade gått ut med information om att de finns och att det kan finnas en lösning på dessa kvinnors lidande har de fått cirka 360 besökare om året.

Det finns hjälp att få. Kahdra hade önskat att hon hade fått den hjälpen tidigare. Att hon inte skulle behöva genomlida den smärta och begränsning som ett stympat underliv innebär.

Dåliga på att kritisera normer, även om de är olagliga

– Vi har misslyckats i Sverige med att nå dessa flickor och kvinnor. Vi är otroligt duktiga på att stifta lagar, men vi är otroligt dåliga på att bemöta de här värderingarna och kritisera de här normerna.

Är man född i ett annat land så har man ändå samma rättigheter som en tjej med ett svenskklingande namn. Man har samma värde och ska inte bemötas annorlunda.

– Det finns svenska läkare som skriver ut oskuldsintyg. Det är att förstärka och legitimera den här synen på kvinnan. Att vara tyst är också att legitimera, säger Kahdra.

Hon tycker att skolor och samhället i övrigt måste nå ut med information om könsstympning och att det är olagligt.

– Jag tycker att det ska vara obligatoriskt att fråga och att erbjuda undersökning om man misstänker könsstympning när en flicka anländer till Sverige och kommer i kontakt med Migrationsverket, skolan och vården. Vi har en unik möjlighet i Sverige i och med skolhälsovården.

Vanja Berggren, docent i Folkhälsovetenskap på KI, håller med. Hon hade bjudits in i egenskap av forskare om könsstympning.

Efterfrågar undersökning av flickor

– Vi behöver föra en dialog om hur vi kan utforma en frivillig och varsam undersökning hos skolsyster, lika som vi gör när det gäller undersökning av pojkars testiklar.

Det gäller att komma ihåg att dessa flickor ofta är traumatiserade av könsstympningen. De har blivit fasthållna och torterade, vilket sätter djupa psykiska spår. Ingreppet får även stora konsekvenser för hälsan, genom smärta, medicinska besvär, bristande sexuell hälsa, svårigheter att genomföra samlag och förlossning. I värsta fall kan ingreppet orsaka svår blödning, chock och död.

– Det finns ett stort mörkertal i Socialstyrelsens siffror och dessutom har de bara tittat på åtta afrikanska länder, trots att könsstympning även förekommer i Mellanöstern. Då blir inte det förebyggande arbetet riktat till hela målgruppen, säger Vanja Berggren.

Könsstympning har idag ökat i omfattning, då det i allt större grad genomförs på klinik.

Jessica Wenna, Kammaråklagare med inriktning på hedersbrott, fick svara på frågan varför det bara har blivit tre domar för könsstympning i Sverige.

– Det är alldeles för få med tanke på hur länge det har varit ett brott inom svensk lagstiftning. För det första begås brottet mot små barn som inte själva förstår att de har utsatts för ett brott. Sedan är det i huvudsak föräldrarna som är förövarna, så anmälan kommer heller inte från det hållet. Sjukvården, skolan och förskolan som har möjlighet att upptäcka detta behöver ta ett större ansvar och göra fler anmälningar.

Fler anmälningar behövs, har du en misstanke – anmäl!

Man kan anmäla misstanke om brott direkt till polisen. Det räcker med misstanke, man behöver inte veta eller ha bevis. Man kan också göra en orosanmälan till socialtjänsten om man känner oro för ett barn.

– Det finns fler problem för att vi ska kunna väcka åtal och få till en fällande dom. Det måste kunna bevisas att den utsatta flickan har haft en koppling till Sverige, till exempel att ha blivit könsstympad på väg till Sverige, varit bosatt i Sverige eller tagits ur Sverige för att göra ingreppet. Om man har blivit könsstympad i sitt hemland fem år innan familjen flydde till Sverige kan vi inget göra. Det kan vara svårt att bevisa när könsstympningen ägde rum.

Men det finns andra sätt. Man kan åtalas för stämpling till brott om det finns bevis för att minst två personer har planerat brottet, till exempel genom sms eller bokade flygbiljetter.

– Det bästa är ju om vi kan förhindra att brottet begås genom att döma någon för stämpling. Sedan kan också socialnämnden ansöka och besluta om reseförbud vid misstanke att någon riskerar att föras ut ur landet för könsstympning eller barnäktenskap. Det är ett bra sätt att förhindra brott.

Men domar har en avskräckande effekt. De har också stor betydelse för spridningen av kunskap till allmänheten om att könsstympning är ett brott och att det ens existerar i Sverige. En dom får utrymme i media och man skapar debatt i ämnet. Med ökad kunskap blir människor mer benägna att agera. Det är för att väcka debatt och sprida kunskap som GAPF talar om dessa frågor i Almedalen.