Reportage

Vanligt med självmordstankar vid sexuellt våld

Enligt en enkätundersökning som Storasyster har gjort uppger 32 procent att de har haft suicidtankar och 16 procent att de har begått suicidförsök.

Många tror att de är förstörda för all framtid. Men det finns hjälp att få. Ett första steg kan vara ett samtal till Storasyster.

Psykisk ohälsa kan bottna i sexuellt våld. Det är vanligt att känna ångest, skuld och skam. Främst på grund av sin reaktion under övergreppen, för det är vanligt att få en frysreaktion. Många tror att de är förstörda för all framtid. Det är också vanligt med självmordstankar. Men det finns hjälp att få. Ett första steg kan vara ett samtal till Storasyster.

Julia Engström är kurator och sakkunnig på Storasyster, en ideell organisation som ger stöd till personer över 13 år utsatta för sexuellt våld.– I vårt kunskapshöjande arbete använder vi alltid orden sexuellt våld. För att alla sexuella handlingar mot någons vilja är en våldshandling, säger Julia Engström.

Hon talade på Skyddsvärnets seminarium om sexuellt våld som webbsändes den 20 oktober.

– Vi har en samtalsmottagning i Stockholm och ett onlinestöd för hela landet som bemannas av 140 volontärer, berättar Julia.

Storasyster tar årligen emot över 2 500 stödsökande personer.

– För många är vi den första de berättar för om övergreppet. Det är viktigt att personen kan få vara anonym hos oss. När de har fått ta en första kontakt med oss och får ett respektfullt och empatiskt bemötande är de mer benägna att prata med någon annan och också mer benägna att anmäla.

Därför är chatten oerhört viktig. Många går in med en föreställning om att de absolut inte vill berätta för någon eller anmäla, men när de väl har fått berätta kan de börja närma sig nästa steg i tanken.

– Vi har också chattsyster och chattbror för den som vill prata med samma volontär cirka en timme i veckan. Vi har också juristhjälp och medföljning om man vill ha med sig någon opartisk person till polis, gynekolog och liknande. Dock har vi inte det nu under corona.

Har blivit utsatta i sitt eget hem

Majoriteten av de som söker sig till Storasyster och har blivit utsatta för våldtäkt eller andra sexuella övergrepp är tjejer/kvinnor som har blivit utsatta i sitt eget hem av någon de känner. 25 procent är under 18 år. 48 procent har blivit utsatta av en närstående, som pappa eller styvpappa. Bara 8 procent har blivit utsatta av en okänd person.

– Det är alltså ovanligt att man blir utsatt av sexuellt våld av en okänd, utanför hemmet. Ändå är det den bilden som vi känner igen från media och liknande eftersom de rapporterar efter nyhetsvärde. Många tror därför inte att det ser ut så här, säger Julia Engström.

Bara 18 procent av de som kommer i kontakt med Storasyster har anmält övergreppet.

– Det hänger tyvärr ihop med att det oftast är en närstående. Det är svårare att anmäla då. Men 100 procent har blivit utsatta för ett brott. Det är ett misslyckande för samhället att människor som blivit utsatta inte känner att de vågar eller vill anmäla. Det är samhällets ansvar att skapa ett rättsväsende som människor känner tillit till.

I chatten informerar volontärerna alltid om att man kan anmäla och hur det går till. De berättar också att det finns hjälp att få för att bearbeta händelsen.

– Många mår så dåligt att de inte tror att de kan få tillbaka sitt liv och sin sexualitet igen. Men det är fullt möjligt. Och ju mer man bearbetar händelsen desto närmare kan tanken bli på att anmäla. Du kan börja fundera över hur det skulle bli för dig om du anmälde. Skulle det finnas något i det som är positivt för dig? Att visa att det här är inte okej? Du har en rättighet men ingen skyldighet att anmäla brottet.

Ibland kan man ha en bild av att poliser och domare är dåliga. Andras dåliga erfarenheter sprids snabbt.

Många tar kontakt i vuxen ålder

De som hör av sig till Storasyster kan både vara utsatta just nu eller ha blivit utsatta tidigare. Ibland för länge sedan, när de var barn, men att de tar kontakt först i vuxen ålder.

– Det är vanligt med psykisk ohälsa och även självmordstankar bland de som har varit utsatta för sexuellt våld. Ofta har man känslor av skuld och skam. Även ångest, rädsla, försämrat egenvärde. Man kan känna sig äcklig, värdelös, att ingen skulle vilja vara med en. Det är också vanligt med tillitsproblem och gränssättningsproblem. Det är inte så konstigt. Någon har gått över deras gränser och för vissa kan det sedan vara svårt att tydligt känna var deras gränser går.

Koncentrationssvårigheter är ett vanligt första tecken på sexuella övergrepp, främst hos barn. Enligt en enkätundersökning som Storasyster har gjort uppger 32 procent att de har haft suicidtankar och 16 procent att de har begått suicidförsök.

– Vi blev chockade själva när vi såg hur vanligt det var. Ofta när man talar om suicid så gör man ingen tydlig koppling till sexuellt våld. Det är viktigt att förstå vilka konsekvenser sexuellt våld ger, både kortsiktiga och långsiktiga konsekvenser.

Storasyster publicerar löpande rapporter kring sexuellt våld för att bidra till kunskapsspridning.

Frysreaktion är vanligt

En vanlig reaktion under ett övergrepp är att stänga av både mentalt och kroppsligt, en så kallad frysreaktion.

– Det är den absolut vanligaste reaktionen. Det är ovanligt med fight- eller flight-reaktioner vid övergrepp. Alltså att personen som blir utsatt försöker springa därifrån eller ta sig loss, slåss eller skrika. Men vi kanske tror att det är så vi skulle reagera om vi skulle bli överfallna. Därför blir skulden så stor när vi tycker att vi inte gjorde något motstånd. Men det är en normal reaktion, kroppen gjorde motstånd på sitt eget sätt och det är viktigt att förstå det, säger Julia.

Hon berättar också om en annan vanlig reaktion.

– Man har nyligen upptäckt en inställsamhetsrespons, att personen automatiskt försöker ställa sig in hos förövaren för att minimera våldet.

Många känner skuld och skam för att de har reagerat på ett sätt som de inte trodde att de skulle göra.

– För att kunna återhämta sig krävs det någon typ av bearbetningsprocess. Hur den ser ut är olika för alla. Många upplever ett behov av professionellt stöd, men för vissa kan det räcka att prata med någon närstående. Det kan ta både tid och energi att återhämta sig. Men det är viktigt att ge det tid. En del kan ha fått stöd tidigare som de upplevde som dåligt. Kanske har de träffat någon som har haft för lite kunskap om sexuellt våld och för lite verktyg. Med rätt stöd finns det möjligheter till återhämtning.

Julia tycker att samhället behöver bli bättre att lyssna på målgruppen.

– Det är livsviktigt med bra bemötande. Sedan behövs mer våldsprevention, att tidigt prata om det här i skolorna. För hur ska man känna igen våld när man inte vet hur det ser ut? Sedan behövs mer stöd oberoende av ort. Nu finns det bara en akutmottagning för våldtagna och den ligger i Stockholm. Det behövs också bättre uppföljning, hur det fungerar med sexualiteten. Det är viktigt att prata om. Hur fungerade du tidigare, hur är det nu? Det kräver kunskap. Men vi ser ett intresse att lära sig mer, avslutar hon.