Vårdpersonalen verkade ignorera utsattheten och lät kvinnorna åka hem till männen igen, utan råd eller uppföljning angående våldet.
Samhället brister i skydd av kvinnor utsatta för våld. Det visar en rapport från Sara Skoog Waller, doktor i psykologi vid Högskolan i Gävle, som menar att samhällets brist på insatser blir som en fortsättning av våldet.
Sara Skoog Waller, doktor i psykologi vid Högskolan i Gävle, har intervjuat kvinnor om deras erfarenheter av ensamhet kopplat till mäns våld. Rapporten belyser isolering och ensamhet som centrala delar av männens våld men också som en följd av samhällets responser på kvinnornas berättande, motstånd och försök att bli fria från våldet.
– Kvinnornas erfarenheter var att samhället många gånger bidrog till att upprätthålla männens eftervåld och makt. Kvinnans synliggörande av våldet kunde mötas av osynliggörande från omgivningen och från myndigheter. Kvinnorna och barnen gjordes ensamma i väldigt farliga situationer efter att de lämnat mannen, i en rädsla utan slut, säger Sara Skoog Waller i ett pressmeddelande.
Kvinnor vittnade också om att de berättat om våldet när de sökt vård, men att vårdpersonalen verkade ignorera utsattheten och lät kvinnorna åka hem till männen igen, utan råd eller uppföljning angående våldet.
– Situationer som innebar att kvinnorna som närmade sig frihet möttes av eskalerat våld från männen. Att kvinnorna sökte hjälp, tog sociala kontakter och närmade sig separation kunde innebära ökad fara, om inte samhället och omgivningen mötte upp med stöd, skydd och begränsningar av männens våld.
Att inte bli trodd var värre än våldet
”Att inte bli trodd är ett jättetrauma, våldet jag var med om är ingenting jämfört med det”, säger en av kvinnorna i studien.
Sara Skoog Waller tror att omgivning och samhällsaktörer kan uppleva motstånd mot att lägga sig i våld i nära relationer.
– Våld och övergrepp mot kvinnor och barn är inte relationsproblem. Men i regel har männen fortsatt umgänge och vårdnad om barnen trots uppgifter om våld, vilket även kan ske när kvinnor och barn bor på skyddat boende eller när mannen dömts för våldet. En ny rapport från Jämställdhetsmyndigheten (2022) visar att det sällan är tydligt hur eller om våld beaktas av domstolar i mål som rör vårdnad, boende och umgänge, även efter att barnkonventionen blev lag.
Ideella organisationer spelade ofta en stor roll för att minska kvinnornas sociala och existentiella ensamhet och för att bemästra sina, på många sätt, svårhanterliga livsvillkor. De kvinnor som hade fått tillfälle att genomgå traumabehandling upplevde att det spelat stor roll för deras mående och funktion, samt för den egna bilden av våldet de utsatts för.
Kvinnor som dödats hade oftast varit i kontakt med myndigheter
Rapporten visar exempel på den avgörande betydelse som myndigheter och samhällsaktörer kunde ha för att bryta eftervåld och ensamhet. Exempelvis när omgivningen eller samhället validerade erfarenheterna av våldsutsatthet, agerade med insatser som begränsade männens möjlighet att fortsätta utöva våld och när kvinnan hade fått ett positivt socialt stöd.
Samtidigt tar Socialstyrelsens dödsfallsutredningar (2022) upp ett flertal brister i samhällets skyddsnät och visar att kvinnor som dödats av män oftast hade haft kontakt med myndigheter innan de dödades.
– Jag anser att det är oacceptabelt att vårt välfärdssamhälle inte har utvecklat mer välfungerande system för att hindra mäns våld mot kvinnor och skydda våldsutsatta, ens när det finns kännedom om våldet, säger Sara Skoog Waller.
