Fler behöver göra mer för unga i riskzon

Det grova våldet bland unga ökar och är ett av våra största samhällsproblem. Bob, Barn och unga i organiserad brottslighet, är ett strategiskt arbete för att motverka den utvecklingen. Kärnan i Bob är att skapa snabba kontaktvägar och samordnade insatser. Här känner Christoffer Bohman att han kan göra mer.

Under sin tid som polischef i Järva, Sollentuna och Eskilstuna såg Christoffer Bohman en mycket snabb eskalering av det grova våldet. Hans bok ”Hundra in i döden – En polischefs berättelse om ett urspårat gängvåld” syftar på det och det faktum att så många är hundra procent lojala och beredda att göra det som krävs med livet som insats.

– Det vi ser idag är väldigt komplext. Fler behöver göra mer för att stoppa det dödliga våldet. Men det vi gör kan också bli kontraproduktivt. Vi ställer oss sällan frågan om det vi gör riskerar att förvärra problemet och få våldet att eskalera, säger Christoffer Bohman.

Han är en av föreläsarna på SSIL – För vård och omsorgs utbildningsdagar på temat ”Unga i riskzon”. Christoffer Bohman slutade som polis år 2023 för att på andra sätt kunna påverka mer genom brottsförebyggande arbete. Nu ingår han i ett aktionsteam inom Bob (Barn och unga i organiserad brottslighet), en samverkansstruktur som ska motverka att barn och unga hamnar i grov kriminalitet.

Christoffer berättar att han växte upp i Ronna, ett miljonprogramsområde i Södertälje. Här fanns parallella samhällsstrukturer och många unga blev kriminella. Trots en del riskfaktorer, som Christoffer kallar det, så klarade han sig bra. Han var en aktiv hockeyspelare och kände ett starkt samhällsengagemang, säkert på grund av de orättvisor som han bevittnade. Han valde att bli polis och arbetade 20 år nära den organiserade brottsligheten.

Vi missar effekten att komma åt dem individuellt

– För 20 år sedan var det motorcykelgängen som styrde. Rånarna stod högst i hierarkin, ingen gav sig på kvinnor eller släktingar och de utnyttjade inte barn. Kring 2010 började det ske en förändring. Våldet kom in i förorterna. Idag är de entreprenörer. Det är vi som har gjort misstaget att kalla dem för gäng. Om vi hanterar dem som gäng stärker vi dem som grupp och missar effekten att komma åt dem på ett individuellt plan, säger han.

I sin bok beskriver Christoffer Bohman hur polisen arbetade mot de gängkonflikter som blossade upp i Järva och ledde till hämndskjutningar. År 2019 fick han ett nytt uppdrag, att lösa situationen på Malmvägen i Sollentuna.

Situationen var ohållbar och vi hade inte prioriterat de särskilt utsatta områdena. Det var många hetsiga diskussioner när eskaleringen av det grova våldet började ske.

– Vi hade misslyckats med att skapa förtroende hos lokalsamhället i Järva och om vi tog fel ansats i Sollentuna så skulle det bli fel där också. Därför tog jag beslutet att vi behövde sex månader för att bli ett med Malmvägen. Vi knackade dörr och lärde känna människorna.

Polisen samarbetade med Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Hälsomyndigheten och andra för att minimera förmågan hos de kriminella aktörerna.

Hamnade på en dödslista och en bilbomb hittades

– Till slut hamnade både jag och kommunstyrelsens ordförande på en dödslista och jag fick höra att de tänkte spränga min bil. Jag hade min femårige son i baksätet och de hade precis hittat en bilbomb i en väska som var avsedd för mig. Då fick jag kliva undan och det upprättades en särskild händelse.

Han berättar hur Polisen trodde att de hade koll, men de hade ingen aning. De kunde omöjligt hänga med i den föränderliga miljö som de kriminella gängen skapade.

– Vi lägger för lite tid på att försöka förstå problemen. Och vi kan inte skapa en helhetsbild om vi inte samverkar med andra aktörer. Då kan alla lägga till sina pusselbitar.

Christoffer Bohman är kritisk mot den linje som finns idag för brottsbekämpning, med bland annat hårdare tag och strängare straff.

– Allt fler brottslingar sätts i fängelse, men det kommer hela tiden nya. Den strategin vi har funkar inte. Det är som att alla är upptagna med att torka upp vattnet på golvet, men ingen stänger av kranen som står och rinner.

2022 blev ett mörkt år med 62 dödsskjutningar, jämfört med drygt 40 åren innan. Christoffer Bohman valde att sluta som polis år 2023.

– Jag ville skriva den här boken. Jag behövde få sätta ord på vad som sker, för ingen hänger riktigt med i utvecklingen. Den organiserade brottsligheten omsätter 100–150 miljarder kronor per år, varav 6 miljarder är knarkrelaterat. Antalet barn som misstänks för mord har ökat explosionsartat med 515 mordmisstänkta under 2024, hela 120 var till och med under 15 år. Vem bär ansvaret att barn rekryteras till grova brott och hur får vi stopp på det?

Enligt den nya socialtjänstlagen ska vi arbeta mer förebyggande. Vi vet att barn som har tillräckligt goda uppväxtvillkor sällan riskerar en problemutveckling. Dessa barn kan vanligen hantera svårigheter genom egen kraft och hämtar stöd från omgivningen.

– Vi behöver tänka i system – systemen runt barnen. Se till helheten: tillräckligt goda uppväxtvillkor för alla barn. Kompensera dem som saknar tillräckligt goda uppväxtvillkor och träna färdigheter för de som har det svårt. Sociala klyftor ligger till grund för många problem. Men lösningarna behöver individanpassas för att ha effekt. När en pojke vill hoppa av behöver vi agera direkt, inte avvakta till nästa möte.

Barn kan ta emot morduppdrag på mobilen

Uppdrag Gransknings program ”Gängskolan” visar hur våldet har flyttat in i barnens skolmiljö och i deras hemmiljö. De kan ta emot morduppdrag via nätet hemma i sitt rum utan att föräldrarna har någon aning.

Polisen behöver jobba tillsammans med skolan, kommunen och få med föräldrarna. Tidigare har polisen tagit på sig mycket ansvar för brottsförebyggande, men det är kommunens ansvar. Vad betyder brottsförebyggande arbete? Nu har vi också lättare att dela information mellan myndigheter. Vi behöver strukturera och systematisera samhandling, säger Christoffer.

Han visar en bild på samverkanstrappan som består av stegen: Information, samtal, samsyn, samarbete och samhandling. Christoffer arbetar ute i många kommuner genom det nationella Bob-rådet. Han märker att det saknas en gemensam och systematisk process för att identifiera målgruppen, analysera och utveckla individbaserade insatser och att genomföra samt lära från dessa.

– Om man inte koordinerar de främjande insatserna så tappar de kraft. Vi tenderar också att sluta med främjande insatser när problem uppstår. Det här med att agera när fönstret är öppet är viktigt. Men hur öppnar vi fönstret? Vi behöver bygga relation, vara mjuka när det behövs och hårda när det krävs. Jag har mycket ångest för att jag som polis kunde prata på ett dömande sätt. Vi skulle vara straffande.

Det finns en ljus i tunneln

Bob–strukturen ska säkerställa att informationsdelning, kontaktvägar och operativ samverkan finns på plats i alla kommuner och lokalpolisområden. Det ska finnas en handlingsberedskap om ett barn riskerar att dras in i ett kriminellt nätverk eller redan är brottsaktiv.

– Allt vi gör kommer att skapa högre förmåga för dessa ungdomar. Det finns ett ljus i tunneln. När jag sa det till Zack, som jag föreläser tillsammans med idag, sa han: ”Du, det där är ett tåg som kommer emot dig”. Men han hittade sitt öppna fönster. En i taget kan vi rädda från det här dödliga våldet. Då måste vi se att barn inte är ett problem, de är i ett problem. Och de behöver hjälp att ta sig ur det, avslutar Christoffer Bohman.