Vad händer med kvinnojourerna i och med den nya propositionen om stärkta rättigheter i skyddat boende? Kommer de att klara av de nya kraven? Vi har frågat Olga Persson, förbundsordförande i Unizon.
Den nya regleringen av skyddat boende som träder i kraft 1 april väcker många frågor, inte minst hur den kommer att påverka kvinnojourerna.
– Det är otroligt svårt att sia om. Vi har inte sett kriterierna än. Tillståndsplikten kan få bort oseriösa aktörer. Vi tycker det är positivt att man inför kvalitetskrav som gäller för alla. Tillståndsplikten i sig är inget hinder för oss, säger Olga Persson, förbundsordförande i Unizon, riksförbundet för Sveriges kvinno- och tjejjourer.
Men det finns fler aspekter, mycket som upplevs negativt. Hon känner en stor oro över att den nya regleringen blir ännu ett hinder vid placering, där det i dag redan syns en oroväckande trend att färre kvinnor beviljas skyddat boende och även kortare tid.
En jättestor utmaning för kommunerna
– Det här innebär ännu högre kostnader för kommunerna och mer administration. Det är en jättestor utmaning för kommunerna och kan innebära att ännu fler kvinnor inte kan beviljas placering. Att barn ska få en egen placering kan göra att man tycker att placeringen blir för dyr när det kommer en kvinna med tre barn.
De indragna statliga utvecklingsmedlen för arbetet mot våld i nära relationer påverkar redan stort. Enligt Unizons kvinnofridsbarometer uppger sju av tio kommuner att det kommer att få mycket eller ganska stor påverkan på deras arbete.
Unizon kräver en placeringspeng där staten går in och betalar hälften av kostnaden för placering på skyddat boende och hemkommunen betalar resten. Det är en modell som finns i Danmark.
Finansiering av höjda kvalitetskrav ett måste
– Om man menar allvar med att värna de idéburna och icke vinstdrivande kvinnojourernas livsviktiga arbete måste både stat och kommun bidra. Finansiering av höjda kvalitetskrav är ett måste, säger Olga Persson.
Unizon samlar ungefär 150 kvinnojourer, varav 90 har boendeverksamhet. I övrigt erbjuds ett helhetsstöd med stödsamtal, medföljning och förebyggande arbete.
– Kvinnor ska kunna komma själva till oss och känna att de får stöd och hjälp. Den stora majoriteten av kvinnojourerna som har anställd personal och ett gott samarbete med kommunen kommer att kunna fortsätta sin verksamhet, men det kommer att bli svårare för de små verksamheterna i glesbygd som kan känna sig tvingade att lägga ned. Det vore förödande för Sveriges kvinnofridsarbete, avslutar Olga Persson.
