Migration

Ungdomarna som brinner för orten

#sägderasnamn var en uppmärksammad manifestation mot gatuvåldet den 6 januari 2019. Foto: Nahom Tecle.

Historien om Skärholmens ungdomsråd visar hur det kan gå när man låter ungdomar organisera sig. #sägderasnamn uppmärksammar det meningslösa gatuvåldet.

Historien om Skärholmens ungdomsråd visar hur det kan gå när man låter ungdomar organisera sig. Under Socionomdagarna berättade Hani Parsi om uppstarten och vägen fram till viktiga evenemang och manifestationer som ungdomsrådet ligger bakom. #sägderasnamn uppmärksammar det meningslösa gatuvåldet.

Allt började 2014 med att Stadsdelsförvaltningen i Stockholm hade beslutat att skapa ungdomsråd i sju yttre stadsdelar. Hani Parsi blev tillfrågad att leda projektet då hon hade jobbat med ungdomsgårdarna och redan hade ungdomarnas förtroende.

– Det hade funnits ett ungdomsråd i Skärholmen tidigare, men det blev en flopp. Då hade de hyrt in ett gäng utifrån som inte hade någon relation med ungdomarna här, säger Hani Parsi.

Hon tog reda på vad som förväntades av henne och det var att hjälpa ungdomarna att komma till tals. Det finns också unga med utanförskap som behövde fångas upp.

– På ungdomsgården hade vi skapat en styrelse som tog beslut om att måla om i pingisrummet och liknande frågor. Det hade väckt engagemang. Jag tänkte att det här kan jag.

Hani skickade mail till alla rektorer på skolorna i området. Hon fick bara svar från en.

– Jag kontaktade Stadsdelsdirektören som skickade ett eget mail till rektorerna och plötsligt var jag bjuden till varenda skola, säger hon och skrattar.

Hon besökte också föreningar, ungdomsmottagningen, biblioteket, var som helst där det kunde finnas ungdomar.

Den 3 juni 2015 röstades det första ungdomsrådets styrelse fram. 11 ungdomar med helt olika intressen. En ville göra något med fotboll, en annan ville satsa på muralmålningar och en tredje ville snacka politik.

– När de frågade vad det egentligen var tänkt att de skulle göra sa jag att; ”Ni vill saker, ni gnäller och vill ändra på saker. Jag hjälper er att förverkliga det”.

För att få ihop gruppen åkte de på kick off till Göteborg och gick på Liseberg.

– Vi hade fått 50 000 kronor i årligt bidrag, men det berättade jag inte. Första mötet började de prata om att de ville göra något för att hjälpa flyktingarna som hade börjat komma då. Fryshuset hade insamling av kläder och annat så de tyckte att vi kunde baka och sälja på den kommande Bredängsdagen. Jag lovade att köpa ingredienser. Det tyckte de var ”fett bra” så slapp de lägga ut från egen ficka.

På någon timme fick de ihop 3 000 kronor som de åkte och köpte ryggsäckar, underkläder och hygienartiklar för.

Sedan hörde Sveriges ungdomsråd av sig och bjöd in till en inspirationshelg i Sundsvall.

– Inga ledare fick följa så det var lite nervöst att släppa iväg dem själva på flyget. Men de lovade att hålla mig uppdaterad. Jag hörde ingenting på flera timmar och ingen svarade när jag ringde så då ringde jag Sveriges ungdomsråd som sa att de inte hade kommit fram!

Tillslut ringde de och sa att de var kvar på flygplatsen.

– Det hade kommit fram flyktingar till dem och bett om hjälp. De kunde arabiska så plötsligt hade de fått visa flera hundra familjer tillrätta. De hade lagt ut pengar, gett bort sina nya sovsäckar och liggunderlag som de hade fått och de hade också lovat att möta några 05.00 nästa morgon som skulle med en buss, säger Hani och blir märkbart rörd vid minnet.

Skärholmens ungdomsråd (UNGSK) satt kvar i två år. Först var tanken ett år, men de tog reda på vem som hade makten att ändra på det och det var de själva. Alltså röstade de för två år. Nästa råd satt också i två år och nu är de inne på tredje rådet.

Hani Parsi tror att framgången beror mycket på att hon anställdes på 100 procent och kunde fokusera fullt ut på ungdomarna. Plus att de hade förtroende för henne.

– Det hade inte funkat att sätta en fritidsledare på det här som även ska sköta sitt ordinarie jobb. Man måste alltid vara tillgänglig. De har ringt mig halv tolv på natten och haft ”värsta idén”. Jag har alltid funnits där. Om jag tvekar minsta lilla så tappar de tilliten.

När den första gruppen hade suttit i åtta månader blev de utsedda till Sveriges bästa ungdomsråd.

– Då berättade jag om de här 50 000 kronorna. Men de utsedde en revisor som höll benhårt i de här pengarna. Det var inte ens tal om att köpa fikabröd. De tog hellre med sig något hemifrån.

UNGSK har åkt på studieresor, anordnat poesitävlingar, talangtävlingar, invigt en ny fotbollsplan och arrangerat manifestationer. #sägderasnamn var en uppmärksammad manifestation mot gatuvåldet den 6 januari 2019. De skaffade tröjor och posters där de tryckte upp namnen på alla 44(!) stycken som hade dött i gatuvåldet under 2018. Detta för att inte bara låta dem bli en siffra i statistiken. Rådet bjöds till och med in till Nyhetsmorgon i tv4 för att prata om #sägderasnamn.

”Röda linjens bästa poet” är en hyllning till betongpoesin som är en stor del av många ungdomars identitet. Det har blivit en av Stockholms största kulturevenemang och har en vinstpott på 5 000 kronor.

– Ungdomarna har fixat sponsorer själva till prispengarna. Fotbollsturneringen ”Blicka framåt” har ett förstapris på 10 000 kronor och andrapris är 5 000. Jobbtorg sponsrade förstapriset så fick de vara med som medarrangör.

”Blicka framåt” har blivit ett årligt arrangemang där ungdomarna har spelat mot politiker, poliser, socionomer och andra positiva förebilder som man vill stärka relationen med.

– Jag vill sprida budskapet att ungdomar kan göra skillnad och skapa något bra bara man ger dem förutsättningar. Vissa har sagt; ”Men våra ungdomar är inte som era ungdomar”. Till dem vill jag säga; ”Det är ingen skillnad på era ungdomar, det är skillnad på era vuxna”. Om vi bara slår bort hindren så kan de komma hur långt som helst, avslutar Hani Parsi.