Tjejzonens ”Storasystrar” ger stöd åt unga tjejer

Många tjejer och unga kvinnor lider av psykisk ohälsa och vet inte vart de ska vända sig. Andra har dålig självkänsla eller saknar tillit till vuxna och kan behöva någon att prata med. Det är bland annat för dessa som Tjejzonen finns. Där kan de möta en ”Storasyster” som de kan prata med om i princip vad som helst.

Många tjejer och unga kvinnor lider av psykisk ohälsa och vet inte vart de ska vända sig. Andra har dålig självkänsla eller saknar tillit till vuxna och kan behöva någon att prata med. Det är bland annat för dessa som Tjejzonen finns. Där kan de möta en ”Storasyster” som de kan prata med om i princip vad som helst.
Den psykiska ohälsan bland unga är hög. Värst drabbade är flickor. I undersökningen ”Skolbarns hälsovanor år 2014” uppger mer än hälften (57 procent) av flickorna i 15-årsåldern att de mår dåligt. 

– Många tjejer upplever att de inte blir lyssnade på. Hos oss är det tjejerna som får tala, säger Lotta Zetterqvist, insamlingsansvarig på Tjejzonen, där hon har arbetat i 14 år.

Tjejzonen är en stödorganisation för tjejer mellan 10 och 25 år som behöver någon som lyssnar till deras berättelser, tankar och känslor. Organisationen bildades 1998 av Thintin Strandman. Hon såg hur våldet mot tjejer ökade och att många hade svårt att berätta om sina upplevelser för myndigheter. Det startade som en frizon dit tjejer kunde söka sig för att bli lyssnade på.

I dag består Tjejzonen av 12 anställda och 220 volontärer. Varje år tar de emot ungefär 10 000 samtal från unga tjejer som behöver någon att prata med.

– Alla som definierar sig som tjej kan vända sig till oss, säger Lotta och förklarar att de med detta vill vara inkluderande.De flesta hittar till Tjejzonen via nätet. Organisationen samverkar även med andra instanser som arbetar nära tjejer såsom elevhälsan, socialtjänsten, BUP med mera. 

– De vuxna som arbetar med ungdomar vet vilka vi är och kan hänvisa till oss.Det är alltid tjejerna som söker upp Tjejzonen, inte tvärt om.

– Det visar vilken kraft de har som kontaktar oss har. Och det säger att de vill något, det är en slags rop på hjälp, förklarar hon.
Den 10-åriga tjejen söker sig till Tjejzonen för att hon har ett behov av att prata. Hon kan till exempel vara utsatt för mobbning, en omsorgsbrist hemma eller något annat av allt som kan drabba ett barn. Genom att få chatta med en Storasyster kan hon få hjälp att sätta ord på hur hon har det.

– Vill hon ha mer hjälp så stöttar vi henne att berätta för någon i sin närhet eller någon i skolan som till exempel elevhälsan, säger Lotta.När tjejerna hör av sig till Tjejzonen i unga år finns det ofta en stor chans att de kan få hjälp som kan leda till en förändring. Lotta menar att det är värre när det är en 25-åring. Då är det ofta en ung kvinna som står utanför arbetsmarknaden och som inte har kunnat utbilda sig eftersom hon har mått dåligt. Inte alltför sällan har hon haft kontakt med socialtjänsten, lider av hög psykisk ohälsa och är ibland även ensam och isolerad.

– Det visar hur viktigt det är med förebyggande arbete, menar hon.
Organisationen arbetar bland annat med Storasysterprogram. Då sker samtalen mellan en Storasyster och en Lillasyster. Storasystern arbetar som volontär. De unga tjejerna som hör av sig kan antingen få träffa en Storasyster i verkliga livet genom fysiska möten eller via chatt på webben.

– Samtalen sker ALLTID på tjejernas villkor, betonar Lotta. 

Storasystern finns framför allt där för att lyssna. Hon är en person som Lillasystern kan prata med, bli peppad av och få stöd ifrån. I en del fall kan de hjälpa genom att bekräfta att det som Lillasystern lever i inte är okej. De hjälper till att förstå att hon har rätt och att hon inte ska behöva må som hon gör. Många gånger har de tappat tilltron till vuxna. 

– Barn vet inte alltid om det som de lever i är normalt eller inte. Barn som lever i hem med till exempel våld eller missbruk tror ofta att det är de som orsakat våldet eller missbruket. De tror också många gånger att andra också har det så och att det är normalt, förklarar Lotta.

– Däremot känner de att det är något som är fel. Det är något som skaver inombords. Då kan det vara skönt att ha någon att prata med om de här frågorna, fortsätter hon.

Tjejzonen berättar vilka möjligheter det finns till stöd. De följer inte med till skolsköterskan, men inger dem mod att söka hjälp och fylla en funktion som övningsobjekt där de kan träna på att berätta om vad de är med om så att det känner att det är enklare att ta kontakt.
Storasystrarna är volontärer och arbetar alltså utan ersättning. De utbildas och handleds av Tjejzonens anställda. 

– Just att de inte får betalt blir extra starkt för lillasystrarna. Att de får prata med en person som gör detta frivilligt och för att de bryr sig om, förklarar Lotta. 

Alla blivande Storasystrar går en tvådagars allmän utbildning i samtalsmetodik, om hur man förhåller sig professionellt, vilken roll de har och vad de får och inte får göra. Där ingår rollspel om hur samtalen kan gå till.

– De lär sig att de ska låta tjejerna prata och sätta dem i centrum i samtalet, och att inte ge råd utan vara en lyssnande person, berättar Lotta. 

Utöver den allmänna utbildningen går de ytterligare en dag som är uppdragsspecifik beroende på vad volontären vill göra. Om de vill vara på nätet, vara Storasyster Live eller exempelvis arbeta med ätstörningar. De skriver dessutom på en överenskommelse om tystnadslöfte som gäller inom Tjejzonen. De har alltså möjlighet att prata med varandra om vad de är med om, eller få stöd av dem som arbetar på organisationen.

– Storasystern ska fungera som en förebild. Åldersskillnaden när de när de träffar en egen Storasyster on- eller off-line är mellan 10 och 15 år, säger Lotta. 

Sex timmar i månaden är det som krävs av Storasystrarna, varken mer eller mindre.

När Thintin Strandman startade verksamheten för nästan 20 år sedan var det skrivmaskin och fast telefon som gällde. I dag sker alla samtal via chatten eller att systrarna ses i verkligheten. 2007 var det en av volontärerna som föreslog att de skulle gå ut på nätet och öppna upp en chatt. 

– Då fullkomligt exploderade antalet kontakter. Barriären att våga ta kontakt med oss blev lägre än via telefonen. Internet har inneburit en fantastisk möjlighet för tjejerna att söka stöd och för oss att nå ut, berättar Lotta.

Det finns alltså också möjlighet att träffa en av Storasystrarna i verkliga liver för att prata, fika eller gör någon aktivitet. Verksamheten kallas Storasyster Live och finns i dag i Stockholmsområdet, Uppsala, Göteborg, Linköping, Gävle och Umeå. 

Det finns en särskild chatt för tjejer som vill prata om ätstörningar – Ätstörningszonen. Här kan de prata om tankar som rör mat, vikt, kropp, kontroll eller ätstörningar. Storasystrarna har fått specifik utbildning i ämnet och en del av dem har egen erfarenhet av problemet. Nyligen har Tjejzonen dessutom startat ett projekt för nyanlända tjejer och unga kvinnor. 

– Det pratas mycket om ensamkommande pojkar och glöms ofta bort att det också kommer tjejer och unga kvinnor hit och de har ofta en högre psykisk ohälsa än pojkarna, förklarar Lotta. För att hjälpa dessa har Tjejzonen rekryterat Storasystrar som kan deras språk. Förutom svenska och engelska som funnits sedan tidigare, finns det nu också möjlighet att träffa Storasystrar live som pratar dari, arabiska, tigrinja eller somaliska. Än så länge finns verksamheten bara i Stockholm, men den håller på att utvecklas och kommer att spridas till fler städer redan under 2017.
Text: Åsa Larsson

Syfte och mål:
Att stärka tjejers självkänsla, självförtroende och tillit till sig självaAtt ge tjejer möjlighet att använda sig av sin kreativitet till personlig utveckling