Svalnäs: En anpassad skola som ser helheten

Svalnäs är en behandlingsskola med starkt samarbete mellan skola, familj och socialtjänst. Hit kommer elever som av olika anledningar inte klarat av sin skolgång. Då de på skolan arbetar med ett familjeperspektiv och ser eleven i ett större sammanhang kan de bättre förstå ungdomens beteende, om de känner till familjens samspelsmönster.
– Vi ser inte eleven som ensam bärare av bekymmer, säger en av delägarna – socionomen Daniel Lennman.

Jag möts av Daniel Lennman och Jonas Wigstad när jag besöker Svalnäs i Täby, norr om Stockholm. Skolan är en verksamhet med dubbla uppdrag; öppenvårdsinsatsen med uppdrag från socialtjänsten och skoluppdraget att följa läroplanen. Behandlingsuppdraget innefattar i regel ett familjeperspektiv på problematiken.

Jag får en rundvisning i lokalerna som känns hemtrevliga och mer som ett privat hem än en skola; matrum med ljusa möbler, dämpad belysning, ett kök och några kontorsrum på undervåningen. I källaren står ett biljardbord och på övervåningen två klassrum. I garaget intill villan finns musikrum och pingisbord, där både personal och elever spenderar tid tillsammans.

– Behandlingspersonalens närvaro under skoldagen ger oss bredare förståelse för de svårigheter och hinder eleverna kämpar med och möjlighet att arbeta med dem när de visar sig. Att göra saker tillsammans är en viktig del i att skapa de relationer som förändringsarbetet behöver. Ofta är hjälpbehovet både stort och svårdefinierat och ibland är insatsen socialtjänstens sista försök, innan ungdomen placeras utanför hemmet, berättar Daniel.

Skolan som startades 1992 är personalägt av bland annat Daniel och Jonas och sammanlagt arbetar elva personer här. Till skolan kommer elever från hela Stockholm, som har flera tidigare skolmisslyckanden bakom sig. De flesta har en eller flera NPF-diagnoser och en del bär på trauman sedan många år tillbaka, vilket har påverkat det sociala livet och skolgången. Många har även kognitiva och psykosociala svårigheter eller är så kallade hemmasittare. Elevernas problematik kan uttrycka sig på olika sätt, en del kan ha ett utåtagerande beteenden och andra har ett introvert beteende och kan ha lång frånvaro från skolan.

– Våra elever har många gånger haft elev-assistent i en vanlig skola och provat att gå i resursskola i sin hemkommun. När det inte fungerar kan en placering på Svalnäs bli aktuell, säger Jonas.

Bättre förståelse om man ser hela bilden

Då man arbetar med ett familjeperspektiv och ser eleven i ett större sammanhang kan man bättre förstå ungdomens beteende om man känner till familjens samspelsmönster.

– Ungdomarna kan ofta ha en mångfacetterad problembild där bekymmer kan visa sig i skolan såväl som i familjen. Vi ser inte eleven som ensam bärare av bekymmer, säger Daniel.

De beskriver skolan som en träningsskola.

– Vi betonar ofta ordet träning när vi träffar nya elever och familjer. Att träna betyder att försöka bli bättre och lära sig hantera något, vare sig det är skola, känslor eller att kunna koncentrera sig. En fördel med begreppet träna är att man får misslyckas. Vi jobbar för att skapa ett sammanhang och en kultur i skolan där misslyckanden blir till intressanta erfarenheter att utforska och inte något skamfyllt som ska döljas, förklarar Daniel.

Behandlingsarbetet på Svalnäs har ett miljöterapeutiskt inslag. Den miljöterapeutiska ramen innebär att behandlare och ungdomar arbetar och tränar tillsammans under hela dagen, med behandlingsarbetet som röd tråd.

– Vi lagar mat tillsammans och är på raster tillsammans. Skoldagen blir för eleverna som en social hinderbana. Det kan handla om allt från att ta sig hit, säga hej på morgonen, göra sig i ordning för en lektion och följa instruktioner. Alla egenskaper som behövs för att vara en fungerande skolelev, säger Jonas.

Alla kan utvecklas och ta ansvar

– Vi tar sällan bort hinder, utan anpassar istället ribban, och undersöker tillsammans med eleven vad som behövs för att komma över hinder i vardagen. Alla kan utvecklas och ta ansvar, sen är det olika svårt förstås, för varje individ, säger Daniel.

Ungdomarnas föräldrar är med den första tiden på skolan, för att lära känna personalen, en process som är viktig för att skapa tillit och arbetsallians. Sedan har de i regel familjemöte varannan vecka.

– Ungdomen behöver ofta sina föräldrars stöd i att våga lita på oss och ibland behöver föräldrarna stöd att våga lita och tro på ungdomens förmåga till förändring. Samarbetsformerna med familjerna varierar och utgår från varje enskild familjs behov, berättar Daniel.

– Vi tänker att vuxenvärlden runt eleven, föräldrar, socialtjänst och personalen är som en triangel. När den triangeln lyckas dra åt samma håll så finns förutsättningarna för en förändring, inflikar Jonas.

Det dagliga arbetet handlar, förutom att rikta eleverna mot skolarbetet, att skapa och bygga relationer till eleverna. Att skapa en allians där eleven kan känna sig stöttad och trygg. Ibland sker familjemötena hemma hos familjen. Sen, om eleven har svårt att ta sig hit så åker vi hem till dem och stöttar och får med oss eleven hit.

– Det är vanligt också att vi möts hemma hos eleven på olika sätt. Dessa möten ger oss en större förståelse för hur sammanhanget ser ut och vilka svårigheter som finns och ger en djupare inblick i föräldrarnas situation, säger Jonas.

Båda är färdiga socionomer – lite baklänges

På skolan arbetar två fasta lärare och musik- och slöjdlärare anlitas utifrån. En i personalen är socialpedagog och resten är socionomer och har minst en grundläggande psykoterapeutiskt utbildning. Jonas och Daniel är relativt nyutexaminerade socionomer.

– Ja, vi har jobbat lite baklänges kan man säga. Vi blev färdiga socionomer 2022. Vi har också steg 1-utbildning i psykoterapi med familjeinriktning och några av de andra har en KBT-inriktning, berättar Jonas.

Många av dem har jobbat ihop i ett tjugotal år och personalomsättningen har varit mycket låg. Svalnäs jobbar med att förvalta den kunskap som personalen besitter och samtidigt klara en föryngringsprocess.

– Arbetsgruppen är vårt redskap för att åstadkomma positiv förändring. I det har behandlarna ett stort handlingsutrymme att utforma hur arbetet ska läggas upp. För att kunna vara närvarande, kreativa och uppfinningsrika i vårt arbete behöver arbetsgruppen vara trygg, berättar Daniel.

Delar med sig av kunskap

Personalen på skolan har en gång i veckan något de kallar för metodforum, där de delar med sig av så kallad tyst kunskap.

– Man tar upp något som under veckan har berört en och diskuterar det tillsammans och då ges får man en möjlighet att diskutera och reflektera tillsammans med de andra. Tanken är inte att ge en massa råd, för det är inte alltid hjälpsamt. Vi tror att det är bra för personalen att ha den här tiden ihop. Tanken är att man ska förstå sig själv lite mer och att det blir allmänmänskligt att se att alla brottas med till exempel tvivel på sin kompetens. Det här brukar bidra till en känsla av acceptans och tillit till varandra, säger Daniel.

– Den tysta kunskapen kan, när den blir delad och uttalad, hjälpa till att man får syn på sina egna beteende- och tankemönster, något man känner sig obekväm med eller tankar om vad man tror att arbetsgruppen tänker om en, tillägger Jonas.

Balansera båda uppdragen

På Svalnäs följer man den allmänna läroplanen men har lite kortare dagar. Tillsammans med lärare och familj gör man prioriteringar för varje enskild elev, men prio ligger ofta på kärnämnena.

– En återkommande utmaning är att balansera de båda uppdragen behandling och skola. Det här är en ständig balansgång och ibland blir det krockar. Men en seriös skolgång öppnar upp det för sociala och tvärtom, de ger varandra båda perspektiven, menar Daniel.

Svalnäs genomför olika typer av utvärdering; både kvantitativa och kvalitativa. En form av kvalitativ utvärdering är samforskning. Innan eleven slutar sin utbildning görs en gemensam utvärdering där familjen, eleven och personalen deltar. Syftet med samtalet är ökad förståelse utifrån flera perspektiv där allas röster är lika mycket värda, samt en möjlighet att ge feedback till skolans personal om det finns något som kunde eller borde gjorts annorlunda.

– Vi blir intervjuade av vår externa handledare, utifrån samforskningens speciella form. Samtalet är ett slags sammanfattning av vårt gemensamma arbete under åren, vad som varit givande och bra och vad som skulle kunnat gjorts bättre, berättar Jonas.

Vikten av bärande relationer

Ett tema som har framkommit i utvärderingen är har varit händelser där arbetsalliansen prövats.

– Om relationen mellan de vuxna, föräldrar, socialtjänst och behandlarna lyckas hålla för de påfrestningar som kan ske när Svalnäspersonalen upprättat och bibehållit gränser, har ofta arbetet blivit framgångsrikt. Samforskningen visar på vikten av att lyckas skapa bärande relationer men också att våga använda dem, att ibland utmana familjens rådande mönster och samspel, förklarar Jonas.

Jag frågar vad som driver dem, att i decennier fortsätta att arbeta med ungdomar.

– Jag har alltid jobbat med barn och unga och när jag kom hit till Svalnäs och fick ta del av familjearbetet kring eleven, blev det som en ny och viktig dimension i arbetet för mig med unga människor. Det uppstår nya aspekter på arbetet hela tiden och det är väldigt tillfredsställande, säger Daniel.

– Jag var förmodligen Sveriges sämsta sotare en gång i tiden och alltid rädd för att göra fel. I det här yrket kan jag använda mig av mig själv, min egen historia och erfarenheter till att guida ungdomar. Jag följde med en ungdom hit från en fritidsgård jag jobbade på, blev hans kontaktperson och blev kvar. Och det fina här med det kollegiala sammanhanget är ovanligt och fint, säger Jonas.

Resa tillsammans är utvecklande

Just nu pågår förberedelser för den årliga skidresan tillsammans med eleverna. Förutom att det är roligt att åka på gemensamma resor kommer även konkreta svårigheter i vardagen att visa sig.

– Vår erfarenhet är att det blir en intensifiering av det miljöterapeutiska arbetet som vi bedriver på skolan. Hur hanterar eleverna starka känslor tillsammans med andra? Hur kan de lösa svårigheter tillsammans med oss och kan vi hitta nya lösningar på gamla och invanda strategier? Även skidliften kan bli ett utökat terapirum, menar Jonas.

– Inför resan har vi intervjuat eleverna om deras utmaningar och hur vi gemensamt kan arbeta kring dessa. De har varit väldigt öppna med att berätta, vilket är bra. Men det kommer bli intensiva dagar, säger Jonas och skrattar.