Stödet till barn vars föräldrar är frihetsberövade är inte tillräckligt, visar en kartläggning som Socialstyrelsen har gjort. Majoriteten av landets kommuner har inte specifika insatser eller utvecklat förebyggande arbete för dessa barn.
Stödet till barn vars föräldrar är frihetsberövade är inte tillräckligt, visar en kartläggning som Socialstyrelsen har gjort. Majoriteten av landets kommuner har inte specifika insatser eller utvecklat förebyggande arbete för dessa barn. Socialstyrelsens bedömning är att socialtjänsten behöver ökad kunskap inom området.
Varje år är det ungefär 8 000 barn och ungdomar som har minst en förälder i fängelse. Räknas frivård in uppskattas det vara över 30 000. Dessa barn kan möta svårigheter på grund av en tillvaro med riskfaktorer som kriminalitet, missbruk eller psykisk ohälsa hos föräldrarna.
– Förutsättningarna är sämre för de här barnen och ungdomarna. Frihetsberövandet kan leda till oro och svåra upplevelser och på sikt kan barnen få svårigheter i skolan eller drabbas av andra negativa konsekvenser. Därför är stödet till dessa barn så viktigt, säger Åsa Borén, utredare på Socialstyrelsen.
En kartläggning som Socialstyrelsen har gjort på uppdrag av regeringen visar att dessa barn och ungdomar har flera behov.
– Barn till frihetsberövade föräldrar behöver information om sin situation, vad som har hänt föräldern och hur de kan få relevant stöd av kunniga vuxna. De har också behov av att ha en bra kontakt med föräldern och kan behöva stöd i att utforma kontakten på ett sätt som blir till barnets bästa, säger Åsa Borén.
Kartläggningen visar att det är några ideella organisationer som står för mycket av det stöd som finns till dessa barn och ungdomar i dag. Organisationerna finns dock inte i hela landet, utan har verksamhet på ett tiotal platser i landet. Tillgängligheten är därför varierande.
En majoritet av kommunerna, 79 procent, har inte specifika insatser för barn och ungdomar vars föräldrar är frihetsberövade. 94 procent har inte heller någon förebyggande eller uppsökande verksamhet som riktar sig till barn med frihetsberövade föräldrar.
Ett fåtal kommuner har gruppverksamhet eller ger enskilt stöd till målgruppen. Några kommuner erbjuder stöd i samarbete med andra aktörer.
– Vår bedömning är att insatserna och stödet till barn vars föräldrar är frihetsberövade inte är tillräckligt. Det motsvarar inte det behov som finns hos barnen. Socialtjänsten har ett långtgående ansvar för dessa barn och de behöver stärka sitt samarbete med den ideella sektorn. Socialtjänsten behöver också öka sina kunskaper inom området, säger Åsa Borén.
Utöver socialtjänsten har även skolan, hälso- och sjukvården och Kriminalvården en viktig roll för att uppmärksamma barnens behov och lotsa vidare till relevant stöd.
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
';
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
';