Skolfrånvaron för elever i grundskolan har ökat de senaste åren. I Skarpnäcks stadsdel i södra Stockholm samarbetar skolkuratorer och familjebehandlare i skolsociala team för att stötta elever med hög frånvaro – och fler står på kö.
– Det har jag tänkt mycket på och det är troligen flera faktorer som samverkar. Förr ifrågasatte varken vårdnadshavare eller elever skolplikten, man gick i skolan även om det var dåligt. Idag är människor mer individualiserade och gör som de vill och tycker att de har rätt att inte vara som alla andra.
Susanne Andersson är familjebehandlare och anställd av socialtjänsten, ibland kallas hon också för skolsocionom. Hon har arbetat tillsammans med Anders Öberg i stadsdelens skolsociala team i tre år.
– Vi använder inte ordet hemmasittare, vi kallar det problematisk skolfrånvaro. Alla elever vill gå i skolan, förklarar hon.
Vi träffas på Anders Öbergs tjänsterum på Bagarmossens skola. På väggen hänger pärlplattefigurer och två teckningar av Anders. En inbjudande soffa tar en stor del av rummets yta – här sker många samtal med elever, men minst lika vanligt är walk-and-talk, berättar han.
Vanligt med konflikter i hemmet
Insatsen skolsociala team, SST, startade 2013 i några av Stockholms stads ytterstadsdelar, idag finns det skolsociala team över nästan hela staden, även i innerstaden. Många av eleverna som får hjälp har svårt att koncentrera sig och har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. De har svårt för stora sammanhang och vet inte hur de ska agera på till exempel raster, gymnastiken och i skolmatsalen. Ofta behövs anpassningar för eleven i skolan på olika sätt, men det skolsociala teamet kan även bidra med föräldrastöd. Det är bland annat vanligt med konflikter i hemmet som handlar om gränssättning och rutiner.
Susanne Andersson visar ett formulär hon använder sig av. Eleven får tänka kring trivselfrågor i skolan och får kryssa i ämne för ämne vad som fungerar bra och vad som fungerar sämre. Hon ger ett exempel på hur det kan gå till.
– Jag träffade en tjej i februari som hade varit hemma sen höstlovet i åttan. Hon var ganska tyst och blyg och hade blivit osams med en tjej i skolan. Varje måndag fram till påsklovet promenerade vi tillsammans på Skogskyrkogården och pratade.
Tjejen blev utredd och fick diagnosen ADD, en form av ADHD. En termin senare var hon tillbaka i skolan och fick hjälp med en anpassad lugnare studiemiljö – och gick ut årskurs nio med fullständiga betyg.
– Vi lyssnande på hennes önskemål. Det var anpassningarna i skolan och stödet från skolsociala teamet som gjorde att hon kom tillbaka till skolan.
De flesta elever får stöd från skolsociala teamet en-två terminer.
– Man brukar märka redan efter tre månader om det blir en bra insats eller inte. Ibland tar skolan tillbaka uppdraget när eleven inte får en förbättrad närvaro eller måluppfyllelse, säger Anders Öberg.
Kan finnas en suicidal risk
Efter insatsen går cirka en tredjedel av eleverna ut skolan med fullständiga betyg och en tredjedel får en avsevärd förbättring. För resterande elever är oftast den psykiska ohälsan för stor – det kan finnas en suicidal risk eller depression.
I de fallen önskar Anders Öberg och Susanne Andersson en bättre samverkan med barn- och ungdomspsykiatrin.
Hur kommer eleverna i kontakt med skolsociala teamet?
– En gång i månaden har elevhälsoteamet möte där jag och Anders tillsammans med rektor, studie- och yrkesvägledare, skolsköterska och specialpedagoger medverkar. Där diskuteras om vi familjebehandlare kan vara en resurs för de elever som har hög frånvaro, säger Susanne Andersson.
Efter att familjebehandlarna blivit inkopplade kontaktar skolan vårdnadshavarna med ett erbjudande och förklarar att de vill öka måluppfyllelsen och närvaron för barnet i skolan. Föräldrarna förväntas vara engagerade och hjälpa till – och de flesta antar erbjudandet om stöd för sitt barn. Tillsammans med vårdnadshavare sker sedan ett uppstartsmöte där skolan och socialtjänsten skriver en handlingsplan tillsammans med eleven.
Eleven ska vara så delaktig som möjligt
– Ambitionen är att eleven ska vara så delaktig som möjligt, men det är också ganska vanligt att eleven initialt inte vill medverka. Det är viktigt att eleven har kontakt med den personal av oss som den har störst förtroende för, säger Anders Öberg.
Familjebehandlarna jobbar till exempel ofta med hemmiljön utanför skolan och är flexibla i var de kan möta eleven. Ofta gör de hembesök och träffar föräldrarna.
Att faktiskt lyssna på eleven och elevens önskemål går som en röd tråd genom Anders Öberg och Susanne Anderssons berättelser.
– Många elever tror inte att de har en röst. Vi hjälper också till med att lugna föräldrarna som ofta trycker på, vi kan be dem bromsa eller backa. Det är många elever tacksamma för, säger Susanne Andersson.
Det är dags för Anders och Susanne att skynda vidare till ett nytt möte med en elev som fått hjälp genom skolsociala teamet. Utanför skolans expedition träffar de elevens mentor som genast får en kram av en förbipasserande elev. Alldeles i närheten spelar några äldre elever biljard.
– Skolsociala team är ett bra exempel på samverkan mellan skola och socialtjänst. Vi har ett prestigelöst samarbete där vi kan växla mellan våra roller beroende på vad som krävs för varje situation. Sådant byggs upp över tid när du får möjlighet att arbeta med samma kollegor, säger Anders Öberg.
