Ett Barnahus är en trygg miljö för barn som misstänks vara utsatta för våld i nära relationer eller sexuella övergrepp. Här samlas alla professioner på ett och samma ställe.
Ett Barnahus är en trygg miljö för barn som misstänks vara utsatta för våld i nära relationer eller sexuella övergrepp. Här samlas alla professioner på ett och samma ställe, så att barnen ska slippas slussas runt mellan olika myndigheter och behöva upprepa sin berättelse gång på gång. Första Barnahuset startade i Linköping. I september firar det 15 år.
– I stället för att barnen ska behöva åka till en polisstation för förhör, därefter eventuellt till sjukhus för läkarundersökning och så vidare, så ska allt detta kunna utföras på ett Barnahus, förklarar Anna Petersson, socionom och samordnade på Barnahus i Linköping.
Barnahus är en barnvänlig plats som är anpassad för ändamålet. Här finns bland annat förhörsrum, medicinskt undersökningsrum och samtalsrum för krisstöd.
– Barnen ska slippa stressen som de kan uppleva vid ett förhör på en polisstation. Här är det lugnt, barnvänligt och vi är noga med förundersökningssekretess. När barnen kommer hit för att bli förhörda får de sitta i enskilda väntrum innan de förhörs. De märker knappats att det finns någon annan i huset.
– Grundtanken är alltså att vi ska samlas och samverka för barnens bästa. Kan vi göra det på ett bra sätt blir det bättre för barnen. De kan snabbare få hjälp, det blir mer rättssäkert och vi kan också få ett bättre flöde rent tidsmässigt i processen, vilket gagnar barnen, förklarar Anna Petersson.
Alla som arbetar i anslutning till Barnahuset är specialiserade på barn. Till exempel utförs förhöret av en barnutredare från polisen, med särskild utbildning.
– Det är viktigt att förhöret sker på ett bra sätt, det finns en tydlig struktur och man utgår alltid från öppna frågor.
Ett trettiotal verksamheter
I Sverige finns ett trettiotal Barnahusverksamheter enligt samma grundmodell. Men varje enhet är fristående och de kan se olika ut hur de är organiserade. Verksamheterna ligger i linje med Barnkonventionen, som sedan 1 januari i år är inkorporerad i svensk lag
– Vi hade önskat att det fanns en mer nationell styrning och exempelvis kvalitetskriterier som skulle behöva uppfyllas för att få kalla sig Barnahus, säger Anna Petersson.
Sveriges alla Barnahus ingår i ett nätverk som ligger under Barnafrid. Det är ett nationellt kunskapscenter som arbetar med att förbättra de förebyggande åtgärderna när det gäller våld och andra former av övergrepp på barn. Nätverket träffas två gånger om året och ger medarbetare möjlighet att ta del av föreläsningar, diskutera utvecklingsfrågor samt dela olika erfarenheter, rutiner och praxis.
Linköpings Barnahus är landets första och den 30 september är det 15-årsjubileum. Här arbetar fem personer: tre socionomer, en psykolog och en teamassistent. Nio kommuner i Östergötland ingår i Linköpings Barnahus.
Till Linköping kommer inte bara barn som utsatts för våld i nära relationer eller sexuella övergrepp. Här hamnar även de som agerar ut sexuellt, alltså de som utsätter andra barn för sexuella handlingar. Hit kommer också barn som har upplevt våld mellan vuxna i familjen, det vill säga de barn som exempelvis har sett när pappa misshandlar mamma.
– Det senaste åren har vi haft knappt 300 barn som på något sätt har passerat vår verksamhet. Så det har blivit många barn genom åren, berättar Anna Petersson.
Hur kommer barnen till er?
– Vem som helst av samverkansparterna kan aktualisera ärenden och påkalla behov av samråd, men de allra flesta kommer in via socialtjänsten.
Ett samråd är ett slags planeringsmöten där alla aktuella inblandade samlas – socialsekreterarna från den berörda kommunen, polis, åklagare, BUP och barnläkare samt medarbetare från Barnahuset för att göra upp en plan för barnen i Barnahusprocessen.
Misstanke om brott
Det börjar ofta med att någon på en förskola eller skola har uppmärksammat att ett barn far illa utifrån misstanke om brott mot barn och gör en orosanmälan. Men det kan också hända att anmälan om misstänkt brott görs direkt till polisen, eller att ett barn hamnar på barnakuten och läkarna upptäcker att det finns skäl för orosanmälan och polisanmälan.
Ett typiskt fall kan börja med exempelvis en flicka som berättar för skolan att hennes mamma slår henne. Skolan måste då göra en anmälan till socialtjänsten.
– När det är ett ärende som gäller brott mot barn ska socialtjänsten som regel alltid inleda en utredning. Därefter kontaktar de oss om att de vill ta upp barnet som ett samrådsärende. Naturligtvis efter att de har gjort en bedömning om barnet behöver skydd direkt. Barnets säkerhet är alltid högsta prioritet, säger Anna Petersson.
Samråden sker en gång i veckan. Under mötet planerar man ärendet och diskuterar de fakta man har så att de blir möjligt att fatta de beslut som behövs för att gå vidare. Åklagaren tar ställning till om en förundersökning ska inledas, eller ej. Ska man hålla förhör bokas dessa också in direkt.
– Tröskeln för åklagare att inleda förundersökning är låg. Och de flesta barn förhörs inom en till två veckor. Vi vill att dessa ska ske så snart som möjligt.
Åklagaren fattar också beslut om det behövs en särskild företrädare. Det är en juridisk representant som ska träda in och företräda barnet i stället för vårdnadshavaren med syfte att ta tillvara barnets rätt under förundersökningen och i rättegången.
En särskild företrädare behövs i fall där vårdnadshavaren är misstänkt för brottet, eller om vårdnadshavaren på grund av sitt förhållande till den misstänkte kanske inte kommer att kunna ta tillvara barnets rätt.
– Det är den särskilde företrädaren som säger okej till att förhör eller om eventuell läkarundersökning får genomföras på barnet.
Föräldrarna förhörs hos polisen
När det är dags för förhör hämtas barnet, vanligtvis i skolan, och förs till Barnahuset.
– Vi ser alltid till att barnet och föräldrarna förhörs samma dag. Barnet hos oss på förmiddagen och föräldrarna på polisstationen på eftermiddagen.
När barnet hämtas får de med sig en trygghetsperson. Det kan vara en lärare, en socialsekreterare eller någon annan i dess närhet som den känner sig trygg med.
– Trygghetspersonen är som ett mänskligt gosedjur. Den ska inte ha ansvar och får inte reda på något som går under sekretessen. Han eller hon får vänta i väntrummet under själva förhöret.
Många gånger vet inte barnet om att det ska hämtas till förhör, så trygghetspersonen är viktig. Och att miljön som barnet kommer till känns inbjudande och lugn.
Efter barnförhöret
Det vanligaste är att barnet efter förhöret ska återförenas med de föräldrar som misstänks ha utsatt dem för våld. Då ska det inte lämnas ensamt, utan socialtjänsten ska vara med.
– Det är viktigt. I många av våra kommuner arbetar man med en metod som kallas ”efter barnförhöret”.
Metoden går ut på att informera, lugna och tillsammans prata med familjen om vad barnet har varit med om. Socialtjänsten är med för att hjälpa till att förmedla barnets historia.
– Vi erbjuder även krisstöd – ibland även till föräldrarna.
Barnahuset ska hjälpa hela familjen till bättre beteende, om det är möjligt. Många gånger vill föräldrarna ha stöd. Vid fysisk misshandel där föräldrarna tillstår att de har slagit sitt barn eller liknande finns därför exempelvis behandlingsmodellen KIBB (den används inte vid sexuella övergrepp).
KIBB är förkortning av Kognitiv integrerad behandling vid barnmisshandel och är en unik modell där barnet och föräldrarna får behandling samtidigt. Den används i de fall då föräldrar och barn bedöms kunna ha fortsatt kontakt.
Gör stor nytta
I Linköpings Barnahus uppdrag ingår även att stå för kompetensutveckling inom upptagningsområdet. De bistår med information, driver utvecklingsfrågor och ordnar föreläsningar för sina samverkanspartners. De arrangerar också träffar för skol- och förskolepersonal samt andra grupper som arbetar i barns närhet.
– Jag upplever att Barnahusen gör stor nytta. Det blir annars lätt de vuxnas perspektiv, men vårt fokus är barnets perspektiv – i varje pytteliten detalj som vi gör. Jag tror att det är bättre för ett barn att komma hit till våra lokaler där det är lugnt och är trevlig atmosfär, än till en polisstation.
– Visst skulle man kunna samverka utan ett Barnahus. Men jag tror att det fungerar bättre när det finns några som är särskilt utsedda att göra det, och att alla är på samma plats.
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
';