På spaning efter etik och solidaritet

Erica Falkenström startade sin akademiska bana lite osäker på vad hon ville arbeta med, hon visste bara att hon ville jobba med människor, så hon gick den så kallade P-linjen, Linje för personal och arbetslivsfrågor, en bred utbildning med fördjupning i pedagogik.

Trots både tveksamhet och en vilsenhet när utbildningen var klar och ett annat liv i bagaget med hästar som upptog all tid, så fanns en önskan om att bli journalist.

En önskan som höll på att förbli en dröm tack vare en skrivmaskinskunskaps lärarinna som gav Erica Falkenström en bild av att hon skulle bli för stressad och nervös och inte hinna skriva rätt.

Senare insåg Erica Falkenström att en karriär som undersökande journalist där man skriver reportage, och får gestalta någon eller något var lockande. Knappt var tanken född så blev Erica Falkenström erbjuden en akademikerpraktikplats på tidningen Personal och ledarskap, vilket passade med den inriktning P-linjen startat.

Samtidigt läste Erica Falkenström på Demokratiakademien, då hennes brinnande intresse i livet tidigt har varit demokrati, mänskliga rättigheter och rättvisa. Hon hann även med att läsa på Poppius journalistskola och arbetade ett antal år som journalist, inte bara på Personal och ledarskap utan även som frilansjournalist.

Erica Falkenström skrev sedan två böcker, ”Vad vill du – egentligen? Om mål, mening och balans i livet” och ”Att vara fri och höra till: Om viljan att vara sig själv och viljan till anpassning”, samtidigt som hon tog klivet ut och blev konsult – där hon arbetade med chefsutveckling, proffessionsutveckling och handledning.

Debutboken ”Vad vill du egentligen?” blev en stor succé och trycktes upp fyra gånger inbunden och två gånger i pocket upplagor, totalt 20 000 exemplar, vilket ledde till att Erica Falkenström åkte land och rike runt för att hålla föreläsningar om balans i livet, mål och mening – de klassiska existensiella frågorna.

En överväldigande och rolig tid som ledde till att Erica Falkenström hyrde ett kontor på Djurgårdsslätten tillsammans med en psykolog, där hon tog emot klienter för samtal. Ständiga fortbildningar i samtalsmetodik och kommunikation, handledning hos en psykoanalytiker samt etiska frågor upptog den här tiden medan en annan dröm låg och väntade om viljan att forska.

Att ställa frågor, försöka förstå, lyssna och få svar är gemensamt för både journalistyrket och forskning även om man har lite olika metoder och andra syften för att säkerställa vetenskapligheten.

– Det har drivit mig, jag har tyckt att det har varit väldigt roligt att försöka förstå både mig själv och andra i världen. Jag har alltid haft svårt för maktmissbruk och orättvisor, där de som har makt kan ställa till det för de som är utsatta och beroende. Det har varit en stark drivkraft för mig, säger Erica Falkenström medan vi sitter i trädgården i hemmet på Värmdö, en sensommardag där värmen fortfarande dröjer sig kvar fast luften börjar bli hög. 

– Människor har inte samma förutsättningar, människor har inte samma villkor, vi föds in i olika sammanhang med olika förmågor och det ska tamefasen inte bero på det, det här med mänsklig värdighet, säger Erica Falkenström och fortsätter.

– Varje människa har samma inneboende människovärde och värdighet, och det sitter inte i hur mycket pengar du tjänar eller vilken position du har. Det är det mest grundläggande och det har vi i vår grundlagstiftning och i FN:s konvention om mänskliga rättigheter.

– Pang! Det är bara där! Och då följer solidaritet som en helt självklar del. Vilket betyder medmänsklighet och behov av att sätta relationer i centrum och inte bara position, säger Erica Falkenström.

Erica Falkenström har begärt tjänstledigt ett år från sitt lektorat på Stockholms Universitet, då hon som så många andra gått på knäna av både en uppkommen sjukdom och kravbilden som ökar med administrativa pålagor och saker som riskerar att ta död på ens längtan efter mening i livet.

– Akademin borde också vara en arena för intellektuella och vetenskapliga samtal, vilket man idag får tillkämpa sig. Det är något som gått snett, när en verksamhet som är till för att skapa kunskap i en miljö som är gynnsam för forskning, inte riktigt fungerar, säger Erica Falkenström.

Erica Falkenström fortsätter att prata om styrsystemen inom de här områdena, universitet, skola, omsorg och sjukvård. Hon menar att det är för lätt att hålla isär nivåerna, där makthavare och medarbetare inte möts. 

Hon har tillsammans med Anna T Höglund vid Uppsala Universitet forskat om hur politiker, tjänstemän och vårdgivarnas direktörers inflytande över hälso- och sjukvårdens möjligheter att fungera i praktiken, och hur de ser på sitt etiska ansvar.

– Nu har ju jag studerat landstingsnivån, exempelvis en vd på ett sjukhus, vad de tampas med för etiska dilemman, och hur de ser på sitt etiska ansvar och vilket etiskt ansvar de tar i praktiken, säger Erica Falkenström. 

– Här har vi ju sett att de ser sig själva som kravställare, och då finns det en fullständigt absurd uppfattning om att man kan ställa vilka krav som helst, det finns ingen förståelse för hur de kraven landar i en organisation, det är det mest akuta i det här landet nu om vi ska rädda upp hälso- och sjukvården, omsorg och skolan. I hälso- och sjukvård blir det ju tydligast, här dör ju människor i köer.

– Det som händer är ju att en människa som inte blir sedd, hörd och förstådd kan ju inte heller fungera i en organisation, det handlar ju inte om relation idag, det handlar om krav uppifrån som ska lösas där nere. vilket fordrar att man har förutsättningar, det kan jag inte se att vårdens medarbetare får idag, säger hon.

Erica Falkenström tycker inte att det finns något generellt fel med att det är vinster i välfärd, eller att det finns privata alternativ och vårdgivare, men säger att det behöver regleras på ett helt annat vis än vad som görs idag. Det är en naiv föreställning att konkurrens på ett slags vårdmarknad skulle leda till ökad effektivitet och skapa nödvändiga och tillräckliga förutsättningar för skola, vård och omsorg.

– Man får inte tappa bort syftet, vad är den här verksamheten till för, säger Erica Falkenström och fortsätter.

– Vi har det här med vårdavtal, de är ju inte ömsesidiga, antingen tar du det eller inte. Då vet man ju som vårdchef att om du inte tar det så får man lägga ner verksamheten. Och i förlängningen så leder det till att man tappar kompetens och vilja att driva verksamheter långsiktigt. Vem vill lägga ner tid och kraft på att bygga upp en verksamhet långsiktigt som ska omförhandlas om fyra år? 

Erica Falkenström menar att det är mycket i styrsystemen, och olika styrformer och styrmedel som behövs se över, där man genuint måste ställa sig de frågor om vilka styrformer som fodras för att att människor ska arbeta inom vården, engagera sig och ta ansvar.

– Idag har man odlat en kultur av likgiltighet och att tänka på sig själv, och där kommer både de som arbetar i vården och patienter/brukare/elever i kläm. Det tycker inte jag är ok, det är inte det hälso- och sjukvården är till för, säger Erica Falkenström.

– Man kan inte heller bara lita till professionen, man behöver titta på vilken ledning och styrning som fodras för att de som arbetar i vården och för att de som betalar skatt ska känna tillit till makthavarna. Det tror inte jag att de som styr idag har tänkt igenom idag.

Erica Falkenström menar att i en beställare – utförare organisation så tror man att det ska bli tydligare och klarare roller, man särkopplar, vilket har lett till att de opolitiska tjänstemännen har blivit av med sin identitet som demokratins väktare. De har fått ägarefunktioner istället, så de har sammankopplats snarare än särkopplas.

– Det här problemet är de medvetna om i Stockholm, vars landsting vi studerat, men det återstår att se vad de tänker göra åt det, det är ett allvarligt problem.

– Ett samhälle bygger på gemenskap och fungerande välfärdssystem, där vi bidrar till det gemensamma säger Erica Falkenström.

Erica Falkenström disputerade under 2012, och fick sex månader senare mer forskningspengar där hon kunde forska tillsammans med Anna T Höglund i tre år. Formellt så slutrapporterades projektet för ett år sedan, men boken ”På spaning efter etik” utkom i juni i år, tillsammans med en internationell publicering av en artikel.
Det här har landat i att Erica nu under sommaren på uppdrag av Vårdförbundet pratat under Almedalsveckan och skrivit en fördjupad debattartikel för Dagens Samhälle som publicerades 24/8.

Erica och Anna T Höglund har också blivit inbjudna att presentera sin forskning på ett förvaltningsseminarium vid Uppsala universitet under hösten.

– Det är väldigt roligt, vi har fått en fin recension, säger Erica Falkenström

– Människor är överlag inte så insatta i hur landstingspolitik fungerar, och det vi har sett i Stockholms läns landsting är ju under all kritik ur etisk synpunkt. En statsvetareproffessor som var med och lyssnade vid presentationen kallade det vanstyre. Det är ju faktiskt det vi har, man hade ju önskat att vilket parti som än vinner tar det här ansvaret. 

– De ser sig som kravställare, inte som villkorsskapare och möjliggörare för den här goda och säkra vården på lika villkor. Man tror att man bara ska höja rösten mer och strama åt mer. Man ska spara pengar, men man undrar om de har någon grundläggande utbildning, någon grundläggande förståelse för etiska dimensioner, vad det får för konsekvenser om de ska strama åt ännu mer. Vad kostar inte det?, frågar Erica Falkenström och fortsätter att prata om hur man kan skylla på föregående styre.

– Man skulle vilja se lite ambitioner, lite visioner kring etiken, säger Erica Falkenström.

– Vid ett tillfälle fick inte jag tillträde till ett möte i landstinget för observation med hänvisning till aktiebolagslagen, det är egentligen bisarrt. Det kallades affärshemligheter. I den här gruppen med människor som jag skulle observera så satt det med människor från privata vårdgivare som omfattas av aktiebolagslagen. Då fick inte jag observera det här viktiga samarbetet som skedde på en offentlig arena finansierat med skattemedel. Det är anmärkningsvärt, för det betyder att den här insynen, transparensen som är så viktig för att vi ska kunna ha ansvarsutkrävande sätts ur spel. Ska aktiebolagslagen ha företräde framför offentlighetsprincipen, då går man miste om insynen i det offentliga, säger Erica Falkenström och fortsätter agiterat

– Det handlar inte om brist på principer heller, det handlar om brist på vilja och moralisk resning att följa de här principerna, att stå upp för vad vi faktiskt vet är rätt och fel och gott och ont i det här fallet.

I sin forskning har hon sett att man lämnat de etiska värdena som har med patienter att göra för att gå mot de ekonomiska intressen. Och då avser hon inte att det är ekonomiskt effektivt utan att det är ekonomiska intressen för vissa grupper.

– Pengarna går någon annanstans, de går inte längre till den goda vården. Målet borde vara stolta medarbetare som känner att de vill och kan göra ett bra arbete menar Erica Falkenström och avslutar.

– Som chef i vård, skola och omsorg kan man säga; de här kraven som du ställer nu, får de här och de här konsekvenserna. Är du medveten om detta? Är du beredd att ta ansvar för det? Här fodras att man vänder och tar den diskussionen, vilket kan vara fruktansvärt tufft för en enskild mellanchef, inom äldreomsorg eller socialtjänst – men gå ihop med andra. Vi saknar lite tradition av uppror i det här landet. Nu får det vara nog! Så här kan vi inte fortsätta, det är under all mänsklig värdighet och anständighet! Vi behöver hjälpa makthavarna med medkänsla att förstå vilket etiskt ansvar de behöver ta. 

Nu ska Erica Falkenström vara tjänstledig från universitetet från första september och ska arbeta halvtid ett tag och nu i höst främst med den att sprida forskningsresultat genom föreläsningar och artiklar.