Ökade risker för självmord efter corona

 
Ökade risker för självmord efter coronaRickard Bracken, generalsekreterare, Suicide Zero menar att det förebyggande arbetet aldrig har varit viktigare. Foto: Suicide Zero. Rickard Bracken, generalsekreterare, Suicide Zero har skrivit Omtankes senaste gästkrönika.

Covid-19-pandemin har inneburit och innebär utmaningar för nästan alla. Inte minst för de människor som arbetar inom vård och omsorg. Krisen påverkar både vår fysiska och psykiska hälsa, vår ekonomi och vårt sociala liv. Fysisk distansering, skolstängningar och förändringar i arbetslivet har skakat om vår vardag. För många har pandemin inneburit en upplevelse av isolering och ensamhet. Denna utveckling har ett samband med ökad ångest, depression och självmordsbeteende. Samtidigt vet vi att många människor som har haft behov av vård har undvikit att söka hjälp.

Socialstyrelsens nya siffror pekar på att självmorden i samhället inte har ökat. Märkligt nog är det just nu, när corona-pandemin är på väg att släppa sitt grepp om samhället, som psykisk ohälsa och självmord riskerar att öka. Det finns flera exempel som pekar på att självmord tillfälligt minskar under perioder då ett samhälle befinner sig i kris men minskningen överkompenseras med en ökning när den omedelbara krisen gått över. Sverige står just nu inför denna typ av risk i samband med corona-pandemin och efterverkningarna av de samhällsekonomiska konsekvenserna av krisen.

Det finns en hel del kunskap om vad som behöver göras för att minska självmorden. Vi vet att det inte räcker med insatser från hälso- och sjukvården och omsorgen. Hela samhället behöver involveras. Människor som hade en tuff situation innan krisen riskerar att få det ännu svårare när samhället kommer i gång igen. Kanske har man förlorat arbete, sociala relationer och ekonomiska förutsättningar. Det förebyggande arbetet har aldrig varit viktigare och det finns stora behov av satsningar för att minska att ojämlikheterna mellan olika grupper i samhället ökar ytterligare.

Samtidigt som vi ser behoven av långsiktiga och kraftfulla politiska initiativ finns det mycket vi som medmänniskor kan göra. Vi människor är som bekant sociala varelser. Vi behöver tillhörighet och gemenskap. Behovet att ingå i en grupp är inpräglat i vårt DNA. Att bli utesluten från gruppen är en signal om att livet är hotat och hela vårt biologiska system signalerar fara. Att vi tar hand om varandra och bjuder in till gemenskap är utifrån detta djupt rotade överlevnadssystem en livräddande handling.

Att höra av dig till någon du inte pratat med på länge eller känner sig ensam kan göra stor skillnad. Hälsningen och omtanken ger tillhörighet, gemenskap och hjälper vårt biologiska system att signalera att faran om uteslutning kan vara över. Därför är min uppmaning till dig att samtidigt som du planerar för allt du ska göra när krisen är slut också fundera kring de människor du möter som fortfarande kämpar med att få ordning på tillvaron.

Här kommer några råd på vägen:

- Fråga hur personen mår.

- Visa att du bryr dig och vill lyssna – även om ni inte träffas fysiskt.

- Förmedla hopp och betona att det finns hjälp för den som mår psykiskt dåligt.

- Håll kontakten och stäm av regelbundet.

Genom att fråga, visa att du bryr dig och vill lyssna kan du göra stor skillnad. Låt oss göra det som krävs för att ta oss ur pandemin tillsammans. Gör din röst hörd för att samhället fortsatt ska arbete för att lindra de sociala och ekonomiska konsekvenserna av pandemin. Gör vi ingenting riskerar vi att betala ett alltför högt pris.


Rickard Bracken, generalsekreterare, Suicide Zero