Projektet Ung dialog vill öka delaktigheten för placerade barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar – en grupp som är överrepresenterad bland unga som placeras på behandlingshem eller i familjehem.
Projektet Ung dialog vill öka delaktigheten för placerade barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar – en grupp som är överrepresenterad bland unga som placeras på behandlingshem eller i familjehem.
Ung dialog vill öka och samla kunskap om placerade ungdomar med NPF utifrån deras egna perspektiv, synliggöra dem, men också engagera ungdomarna.
– Vi vill att ungdomarna ska känna en delaktighet och vi vill sprida deras erfarenheter.
Det finns ingen nationell statistik på hur många ungdomar med NPF som är placerade, men enligt en studie gjord av Socialstyrelsen 2019 hade cirka 50% av ungdomarna placerade på särskilda ungdomshem minst en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Det är också vanligt med flera psykiatriska och neuropsykiatriska diagnoser, till exempel hade 87% av dem med autism i samma studie, också en adhd-diagnos. I en stickprovsundersökning i tre stadsdelar i Stockholms stad förra året hade 30% av de familjehemsplacerade barnen och ungdomarna mellan 0-18 år en NPF-diagnos.
Mer utsatta för våld
Studier från bland annat Socialstyrelsen och Barnombudsmannen visar att placerade barn och unga är mer utsatta för våld än andra ungdomar, detsamma gäller unga med NPF. Okunskapen om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är stor, menar Fanny Eklund. I Attentions systerprojekt Familjelyftet uppger till exempel 86% av 1000 socialsekreterare att de aldrig fått erbjudande om utbildning om NPF från sin arbetsgivare.
– Vi har inte alla verktyg för att bemöta de här barnen och ungdomarna idag. Det saknas kunskaper om vad ungdomarna själva tycker att de behöver och det saknas ett NPF-perspektiv i debatten om placerade barn och unga.
I Attentions första delrapport ”Var ska jag hamna?” har cirka 100 ungdomar mellan 14 och 25 år delat med sig av sina erfarenheter genom djupintervjuer, gruppträffar och en enkät. Den övergripande frågan har varit, hur ungas delaktighet och livskvalité kan öka under en placering. En majoritet av ungdomarna som svarat har diagnosen adhd, följt av autism. Cirka en tredjedel har också flera NPF-diagnoser eller är under utredning för flera NPF. En sammanställning av svaren pekade på fyra aktuella områden.
– Det ungdomarna behöver är ett bra bemötande, bli sedda och trodda, känna sig trygga och få rätt stöd utifrån sin funktionsnedsättning. Det viktiga är inte återkommande möten, utan det vardagliga, att någon i personalen ser en och att det finns kompetens om NPF på HVB-hemmen, säger Fanny Eklund.
Får ingen stöttning
Många ungdomar upplever att personalen inte talar om deras NPF-diagnos och stöttar dem i hur de ska hantera den. Fanny Eklund förklarar att man inte placeras utifrån sin diagnos, men att den ofta hänger ihop med varför en placering blir aktuell. På de hem där ungdomarna tyckte att bemötandet fungerade bra blev heller inte funktionsnedsättningen ett problem. De upplevde ett engagemang från personalen.
– Om jag känner att någon bryr sig om mig, kan jag också bry mig om mig själv, menar Fanny Eklund.
På de boenden där ungdomen inte fick anpassningar och stöd utifrån sin NPF-diagnos, blev ungdomens situation värre.
– Ett bra bemötande måste finnas hela tiden och inte bara när en situation eskalerar. Det räcker inte med en manual eller utbildning om lågaffektivt bemötande, säger Fanny Eklund och menar att kompetensen om NPF behöver omsättas i praktiken. Det handla om att förebygga ett utbrott eller ha en förståelse för hur ungdomarnas beteende kan väcka känslor hos personalen.
En majoritet av ungdomarna i studien har varit utsatta för våld av en personal, familjehemsförälder eller någon annan boende. Våldet kan vara gränssättningar som att bli fasthållen, nedbrottad, bestraffningar, hot eller sexuella övergrepp. Närvaron av våld och att inte alltid bli trodd skapar en otrygghet bland ungdomarna, men också många flyttar och vårduppbrott mellan HVB-hem och familjehem.
Bristande kunskap om NPF
I delrapporten konstaterar Attention att det sällan tas hänsyn till ungdomens behov av stöd utifrån sin NPF-diagnos vid en placering och att de många flyttarna verkar bero på bristande kunskap om NPF på HVB-hemmen. Flera ungdomar vet inte heller varför de är placerade, hur länge och vilken behandling som är aktuell. De beskriver att socialsekreteraren inte har förklarat så de förstår eller bjudit in dem i samtalet och lyssnat på deras behov.
– Jag har varit med om situationer när jag upplevt att socialsekreteraren inte alltid lyssnat eller bestämt saker över huvudet på mig, säger Matilda Mäntynenä, 18 år, som deltog i Attentions gruppträffar.
För ett år sedan fick hon diagnosen autism och senare också diagnosen depression. I två år har hon bott på HVB-hem.
– Jag tycker Ung dialog är jättebra eftersom det handlar om att ge ungdomar en röst. Det kändes bra att prata med andra ungdomar som har liknande erfarenheter som en själv, berättar hon.
Hon menar att kommunikationen med socialsekreterare och vårdpersonal behöver bli bättre så att ungdomar vågar berätta om sina problem.
– Jag hoppas att Ung dialog blir en ögonöppnare och att man pratar med och lyssnar på oss ungdomar som är framtiden.
Steg två i projektet är att berätta om ungdomarnas erfarenheter och behov för vårdpersonal och socialsekreterare och tillsammans med dem och en expertgrupp av ungdomar ta fram nya metoder och verktyg. Det är inte klart än hur det materialet kommer att se ut, men Fanny Eklund tror inte på ännu en manual.
– Jag tror att det vi tar fram blir dels ett stöd för personal, dels ett stöd för unga. Ungdomarna behöver prata om sin situation och vara en del av ett sammanhang och vårdpersonal och socialsekreterare behöver mer kunskaper om NPF.
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
';
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
';