Nina Rung: "Jag vill ju se till att det inte händer!"

 
Nina Rung: Jag vill ju se till att det inte händer!Nina Rung är föreläsare, utbildare och opinionsbildare inom våld och sexuellt våld mot barn och i närstående relationer. Foto: Ewa Stackelberg Nina Rung är kriminolog och genusvetare med mångårig erfarenhet inom förebyggande arbete mot sexuella övergrepp och våld i nära relationer. Hon deltar i den offentliga debatten, föreläser och driver frågor kring utsatthet för sexualbrott, barns utsatthet, det svenska rättssystemet, lagstiftning och bemötande samt är grundare till Huskurage – en ideell förening som förebygger och förhindrar våld i nära relation.
– Den sista tiden har jag bara arbetat förebyggande, säger Nina Rung.

Nina Rung var nio år när hon förstod att det var något konstigt när killarna tafsade så att det gjorde ont under tiden de lekte.

– Jag märkte tidigt att jag som flicka blev annorlunda behandlad i skolan än pojkarna. Det handlade om att killarna kommenterade tjejernas kroppar och utseende och att killarna fick större utrymme i klassen.

Redan på gymnasiet bestämde hon sig för att i framtiden jobba med jämställdhet samt sexuella övergrepp, våld mot barn och vuxna, våld i närstående relationer och våldsprevention. För att få bred kunskap och kunna kombinera jämställdhets- och våldsfrågorna valde hon att studera både genuskunskap och kriminologi.

– Var fjärde kvinna har blivit utsatt för våld av en närstående man någon gång. Otroligt många kvinnor och tjejer är rädda när de är ute och går i mörker på kvällen. Oerhört många har utsatts för sexuella trakasserier, allt från dick-pics till tafsande händer och våldtäkter. Det här är en del av ett stort ojämställt system som vi fortfarande har och som upprätthålls på en massa olika sätt, säger hon upprört.

Skadliga maskulinitetsnormer

Under intervjun återkommer Nina Rung ofta till att prata om problematiken med de skadliga maskulinitetsnormer som genomsyrar samhället.

– Unga pojkar lärs upp i ett system där de ska vara tuffa, stå emot och stå pall. De får inte visa sig svaga; gråta och framträda som känsliga. Flickor uppfostras till det motsatta. Så länge vi gör den här tydliga uppdelningen av barn och unga så kommer systemet att kvarstå.

Den yttersta konsekvensen av de rådande maskulinitetsnormerna är, att männen i stället för att kunna lösa situationer verbalt, prata om sin ångest, att de inte når idealen eller att de mår dåligt, uttrycker sin frustration i våld. Våld som de dels använder mot sig själva genom att dricka för mycket, ta stora risker eller till och med ta livet av sig. Tre fjärdedelar av alla självmord begås av pojkar eller män. Dels använder mot andra killar och män och dels använder de våldet mot flickor, kvinnor och icke-binära genom bland annat sexuellt våld och våld mot närstående.

För barn som växer upp i hem där de tvingas att uppleva våld och övergrepp är risken stor att upplevelserna påverkar hur de kommer att agera i framtida relationer.

– Antingen att bli utsatt igen om man är flicka, eller genom att utsätta andra om man är pojke.

– Socionomerna kan därför ha stor betydelse. De är en otroligt viktig grupp i det förebyggande arbetet. Dels om man är ute som fältare och möter unga och kan snappa upp och försöker se dem som är på glid. Vi vet att missbruk och psykisk ohälsa i hemmet är en stor riskfaktor för att det också förekommer både våld och sexuella övergrepp. Men socionomer behöver få mer utbildning i de här frågorna.

Arbetade några år på Stockholmspolisen

Efter universitetsstudierna arbetade Nina Rung i några år på Stockholmspolisen med att utreda grovt våld i nära relationer och grovt sexuellt våld. Då handlade det bara om vuxna över 18 år. Hon ville helst inte arbeta med brott mot barn. Dels hade hon själv fått ett barn, dels hade ett av de första ärendena mot barn på hennes utredningsgrupp handlat om grovt våld mot ett litet barn.

– Det rörde sig om en tremånaders bebis som knappt hade ett enda ben i kroppen som inte hade brutits under hans korta levnadstid. Det var frustrerande att se att rättssystemet fallerar kring så här små barn. I tingsrätten var det ingen som dömdes för vad den lilla pojken hade varit utsatt för. Det blev så småningom en dom i Hovrätten, men Nina Rung kände ändå att ärendet hade gjort starkt intryck på henne.

– Det var alltför smärtsamt att se att barn inte kan skyddas.

De sista åren på polisen utredde hon endast grovt våld och grovt sexuellt våld mot barn på Stockholmspolisens Barnahus.

– Jag jobbade bara med det som redan hade hänt och det kändes väldigt frustrerande. Jag vill ju se till att det inte händer!

Hon slutade inom polisen för att kunna arbeta mer förebyggande och har de senaste åren enbart arbetat preventivt och fokuserat på hur man ska agera för att minska utsatthet och förhindra brott. I dag arbetar Nina Rung med att utbilda, föreläsa och driva frågorna framåt i stället.

Vad kan man göra förebyggande?

– Vi måste bryta de skadliga maskulinitetsnormerna som är en del av det samhälleliga systemet som man kan kalla ett patriarkat, könsmaktsordning eller ojämställdhet. Det är egentligen samma sak som vi ser inom alla stora områden, alltifrån skillnaden i lön till vem som tar vabb-dagar om barnen blir sjuka. Den yttersta konsekvensen av allt detta handlar om våld och sexuellt våld mot kvinnor.

Pojkar behöver få alla verktyg som de inte får just nu i vare sig förskola eller skola – de behöver lära sig att det är okej att gråta, att prata om känsliga saker och så vidare. Och vi måste sluta prata om att tjejer ska undvika att vistas ute vissa tider eller låta bli att klä sig på ett särskilt sätt.

– Det spelar absolut ingen roll så länge som det finns män som väljer att våldta. Det handlar om att vi måste få ett stopp på det skadliga manliga beteendet som vissa män använder sig av.

– BRÅ (Brottsförebyggande rådet, reds anmärk) släppte nyligen sin årliga rapport om otrygghet bland unga. I den svarade hälften av tjejerna att de är otrygga. Och mer än var fjärde tjej i nian har utsatts för sexuella ofredanden – ofta i skolan.

Inte acceptera sexistiska kommentarer

En viktig del i att förändra de rådande normerna är att inte acceptera nedsättande och sexistiska kommentarer och skämt som förekommer i många olika sammanhang – i omklädningsrummen bland killkompisar, vid fikabordet, på firmafesten och så vidare.

– Vi behöver ta ett ordentligt omtag om vi menar allvar med att de här frågorna är viktiga. Vi behöver göra så mycket i olika delar av samhället. Både på förskola, skola, inom föreningslivet och inom företagskulturen.

För att kunna jobba förebyggande mot sexuellt våld mot barn så måste barnen tidigt får kunskap om vad som är okej och inte okej att göra med deras kroppar.

– Det innebär INTE att man lägger över ansvaret på barnen. Men om de åtminstone vet var gränserna går kan de berätta för någon om dessa överträds, så att man kan få stopp på det som händer och förebygga att fler drabbas.

Nina Rung menar att både metoo och samtyckeslagen 2018 har betytt mycket för att skapa kunskap och förändra attityder i samhället. Men förändringen går alltför långsamt.

– Om vi gör allt vi kan nu förebyggande och satsar pengar och resurser, så kommer vi kanske inte att se resultatet från det förrän den unga generationen blir äldre. Tidsspannet ligger på kanske femton–tjugo år. Men ett av problemen är politiken, den pendlar fram och tillbaka med korta mål och budgetar.

Huskurage utgår från civilkurage

Ett arbete som ligger Nina Rung varmt om hjärtat är Huskurage som hon startade 2014 tillsammans med sin man Peter Rung. Det är en metod att angripa problemet med mäns våld mot kvinnor och våld mot närstående, vilket inbegriper barn.

– Det är den enda primärpreventiva metod som vi har i Sverige. Kvinnojouren gör ett fantastiskt jobb, men dit kommer man när något redan har hänt. Vi vill att alla agerar när det väl händer och får stopp på det. Därför samarbetar vi i alla kommuner där Huskurage införs med både kvinnojourer och polis- och självklart med bostadsbolagen som inför själva metoden.

Huskurage utgår från civilkurage – att våga agera om du är orolig för att någon granne far illa. Med enkla åtgärder kan de som bor i en fastighet eller i ett område förebygga och stoppa våld som förekommer i en nära relation.

Konceptet ger grannarna verktyg att agera. Man sätter upp lappar och delar ut information till alla boende där det framgår vad man kan göra om man känner oro för att det pågår våld hos grannen. Då ska man knacka på. Man kan alltid gå därifrån om man inte vill stå kvar. Och man kan ta hjälp av fler grannar för att öka tryggheten, för att sedan kontakta polis om det var ett ärende för polisen. Men vid situationer som upplevs som akuta eller hotfulla uppmanar hon att alltid i första hand kontakta polisen. Det kan rädda liv och avbryta det som sker bakom den stängda dörren. När det handlar om barn ska man dessutom göra orosanmälan till socialtjänsten.

– Skriv inte ”misstänker våld”, säger Nina Rung bestämt. Du knackar på hos grannen av omsorg. Omtanke och oro har varit våra ledord. Det är två helt olika synsätt och handlar om hur vi kommer att bemöta dem som öppnar dörren. Om man är orolig kommer man med en helt annan känsla än om man säger att man misstänker något.

Enligt Nina Rung finns det kvinnor som har berättat att de överlevde tack vare att grannarna agerade.

– Genom att knacka på skickar man också signaler både till den som blir utsatt och till barnet: ”Det här som händer just nu är inte okej.” Och till den som utsätter: ”Du kan inte hålla på med det här utan att någon kommer att agera”.


Text: Åsa Larsson

Taggar

Intervju