”Vi vet att personer med intellektuell funktionsnedsättning är sårbarare för att drabbas av psykisk ohälsa.” Christina Heilborn, förbundssekreterare för Riksförbundet FUB, har skrivit gästkrönikan i tidningen Omtanke #3.
GÄSTKRÖNIKA: Personer med intellektuell funktionsnedsättning (IF) blir isolerade i hemmet. Slutkörda föräldrar kämpar med livspusslet. Syskon får inte den tid de behöver med sina föräldrar. Så ser vardagen ut för många med IF och deras anhöriga. Som förbundssekreterare för Riksförbundet FUB är dessa problem självklart viktiga för mig. När jag träffar medlemmar och hör deras berättelser blir det uppenbart att deras mänskliga rättigheter inte respekteras. Hur kan detta få fortgå?
LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrades syfte är glasklart: Den ska garantera personer med omfattande och varaktiga funktionshinder goda levnadsvillkor, med målet att den enskilde får möjlighet att leva som andra. Men det verkar ha fallit i glömska. Under de senaste 10 åren har flertalet LSS-insatser minskat stadigt – både antalet personer som beviljas dem och omfattningen av insatserna. Bakom dessa siffror finns tiotusentals människor som drabbas direkt och indirekt, och för FUB:s medlemmar är konsekvenserna påtagliga. Även i Socialstyrelsens nyligen publicerade lägesrapport lyfts den bekymmersamma utvecklingen som där konstateras: ”kan inverka negativt på gruppernas livskvalitet och hälsa.”
Vi vet att personer med IF är sårbarare för att drabbas av psykisk ohälsa. Trots det finns otaliga exempel på personer som vägras ledsagare och kontaktperson. De timmarna med en utomstående kan vara ovärderliga för människor som annars riskerar att bli isolerade. Att få ett minskat antal timmar med sin ledsagare innebär även färre timmar i rörelse, vilket påverkar den fysiska hälsan.
Att som förälder få ihop vardagspusslet när avlösarservicen eller möjligheten till kortidsvistelse minskar är en utmaning. Den tid som skulle behövas för återhämtning eller för att ta hand om övriga barn i familjen försvinner. Insatsen korttidstillsyn minskar också, vilket innebär att föräldrar kan behöva arbeta deltid. Med det krymper det ekonomiska utrymmet drastiskt, och att ha råd med exempelvis fritidsaktiviteter blir svårt.
För samhället blir det dyrt
Mår en person psykiskt eller fysiskt dåligt krävs större resurser till sjukvården. Personal på LSS-bostaden kan även behöva handledas i utmanande beteenden. När föräldrarna tvingas arbeta deltid, sjukskriva sig eller ta ut semester för att ta hand om barn med IF minskar antalet människor i arbete och därigenom skatteintäkterna. Minskat antal timmar korttidsvistelse och avlösarservice kan även leda till försämrad hälsa hos anhöriga.
Förhoppningsvis kan de höga samhällskostnaderna vara ett övertygande argument för en förändring så att LSS faktiskt tillämpas på det sätt som var tänkt. FUB tar därför två viktiga initiativ för att återväcka det politiska ansvarstagandet för LSS. Vår förbundsstyrelse har nyligen tagit ställning för att FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska bli lag och vi kommer att driva detta arbete med full kraft. Vi har även givit ett företag som specialiserar sig på samhällsekonomiska analyser i uppdrag att granska konsekvenserna som de minskade LSS-insatserna har för samhällsekonomin.
Vi hoppas att statistik, information svart på vitt, kan öka uppmärksamheten kring frågan om respekt för mänskliga rättigheter för varje enskild individ. Och vi hoppas på förändring!
Christina Heilborn, förbundssekreterare för Riksförbundet FUB
