Socialstyrelsen har utrett 75 ärenden där barn och vuxna avlidit till följd av brott. Utredningen pekar på ett 30-tal brister i samhällets insatser.
Socialstyrelsen har utrett 75 ärenden där barn och vuxna avlidit till följd av brott. Utredningen pekar på ett 30-tal brister i samhällets insatser. Både brottsoffer och gärningspersoner har haft kontakt med olika samhällsaktörer, men fick aldrig det stöd som behövdes.
– Mycket mer kan och måste göras för att förebygga våld mot barn och våld i nära relationer, säger Olivia Wigzell, generaldirektör på Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen ska genomföra utredningar av vissa fall när exempelvis ett barn har blivit grovt misshandlat av en närstående eller har dödats eller när en vuxen person har dödats av en närstående. Rapporten från Socialstyrelsen presenterar rör 83 brottsoffer; 26 barn och 57 vuxna från åren 2018-2021.
Ett 30-tal brister identifierade
Brister hos socialtjänsten i ärenden som rör barn:
• Inleder inte alltid utredning trots allvarliga problem som kan föranleda åtgärd från nämnden
Brister hos socialtjänsten i ärenden som rör vuxna:
• Våldsutövande mot närstående uppmärksammas sällan
När barn dödats är det i de flesta fall en förälder som begår brottet men det finns också barn som dödats av ett annat jämnårigt barn eller någon annan vuxen. Majoriteten av de vuxna som dödats eller utsatts för försök till dödligt våld är kvinnor. Oftast är en manlig partner eller tidigare partner gärningsperson, men det finns även män som dödats av en kvinnlig partner och fall där en person dödats av exempelvis sitt vuxna barn eller någon annan släkting.
Psykisk ohälsa hos föräldern
Socialstyrelsens utredningar visar att många av brottsoffren och gärningspersonerna hade haft omfattande kontakter med olika samhällsaktörer, ofta kort tid före de aktuella brotten. Bland de vuxna hade 57 brottsoffer och 55 gärningspersoner haft kontakt med samhällsaktörer, som socialtjänst, Polisen och sjukvården.
Myndighetens förslag till åtgärder sammanfattas i fyra utvecklingsområden och handlar bland annat om att se till att de lagar och stödmaterial som finns följs men även att metoder behöver utvecklas samt att samverkan mellan olika myndigheter förbättras.
– Det är ett gemensamt samhällsuppdrag. Det är avgörande att alla använder sig av den bästa tillgängliga kunskap som finns för att tillsammans stödja utvecklingen och täppa till luckor i samhällets skyddsnät, säger Olivia Wigzell.