Husdjur blir ett maktmedel för våld i nära relation

Föreningen VOOV (Veterinär Omtanke Om Våldsutsatta) startades 2008 av en veterinärstuderande i Uppsala, som hade kommit i kontakt med en familj där det fanns våld och husdjur inblandade. Sedan växte det upp lokalföreningar runtom i landet, som i Stockholm året efter. Men av olika anledningar lades föreningen i träda, för att starta upp igen 2017.

– Vi har ett nära samarbete med landets kvinnojourer, socialkontor, polisen och andra ideella föreningar, som till exempel Alla kvinnors hus, Hundstallet, Kattstallet och Stadsmissionen, berättar Margite Nordenstam.

För tillfället finns det 20 utvalda jourfamiljer som står redo att ta emot djur som till exempel hundar, katter, kaniner, marsvin och fåglar. Det finns även möjlighet att ta emot hästar.

– Vi har som krav att jourfamiljerna ska ha djurvana och att de inte har något i belastningsregistret, Länsstyrelsen eller Jordbruksverket, som till exempel tidigare misskötsel av djur och därmed djurförbud, berättar hon.

En del är svårt traumatiserade

Innan djuret placeras får jourfamiljen genomgå en utbildning. Bland annat går man igenom olika typer av våld som kan förekomma i ett hem, hur människor kan bete sig i våldsutsatta situationer och hur djurs beteende kan påverkas av våld.

– Det är väldigt viktigt att till exempel se hur hundar beter sig; en del är svårt traumatiserade och vågar inte ens gå ut. Vi kommer bland annat att få hjälp av Anders och Johanna Bagge som driver Hunden i centrum, då de bistår med kurser och utbildningar, berättar Margite.

Att ta emot djur är ett stort åtagande och man bör som familj ta reda på om man klarar av det som krävs. I genomsnitt stannar ett djur tre till sex månader i en jourfamilj.

– Hur lång tid som djuret behöver ett hem beror på hur lång tid det tar för den utsatta personen att hitta ut ur den våldsamma relationen och hur lång tid det tar innan han eller hon hittar ett eget boende och en stabilare tillvaro, säger hon.

När ett djur ska placeras ut till ett jourhem påbörjas ett säkerhetsarbete, för att säkra djurets välmående.

– Det skapas ganska långa säkerhetskedjor när till exempel en kvinnojour ringer och säger att det finns djur som ska tas om hand. Djuren får alltid börja med ett veterinärbesök för att se över djurets hälsa och till exempel vaccineringar. Vi har för tillfället ett samarbete med fem veterinärkliniker som kostnadsfritt tar emot husdjur för besiktning. Vi är väl medvetna om att den som utövar våld kan ge sig tusan på att hitta kvinnan, barn och husdjur, så vi har vattentäta skott hela vägen, berättar hon.

Av säkerhetsskäl är det endast den person inom VOOV som ansvarar för överlämningen som har kännedom om både var djuret befinner sig och vem ägaren är.

– De personer som är offentliga företrädare inom föreningen och personer som arbetar på överlämningsplatsen har ingen information om detta, säger hon.

Får regelbunden information om djuret

Det är också viktigt att den utsatta, som skiljs från sitt älskade husdjur får regelbunden information om djurets mående.

– För många kanske en hund har varit den enda tryggheten tidigare, och det finns även de som inte lämnar relationen, hur våldsam och destruktiv den än är, för att de inte vill skiljas från sin hund, menar hon.

Om ett djur behöver en snabb placering, kanske mitt i natten, finns andra aktörer som ställer upp med hjälp.

– Det är inte alltid en jourfamilj är tillgänglig vissa tider på dygnet. Då har vi hjälp av djurambulansen som hämtar djuret och både Hundstallet och Kattstallet ställer upp på tillfälliga placeringar med kort varsel. Och våra djur försäkras av Sveland, som är en av våra sponsorer, under tiden de är i ett jourhem.

Behovet av skyddat boende för djur har ökat de senaste åren, särskilt under pandemin då även våld i hemmet och i nära relationer ökat.

– Människor har gått hemma och slitit på varandra mer än någonsin och många har blivit arbetslösa under den här tiden. Vi får många förfrågningar men det dröjer ofta ganska länge innan personen går hela vägen och lämnar en våldsam relation. Kanske efter femte, sjätte samtalet blir flykten av, säger hon.

Behovet är stort

VOOV har även kontakt med mansjourer, eftersom det även finns män som råkar ut för våld i nära relation. Arbetet fortsätter med att ta kontakt med ännu fler samarbetspartners, då behovet är stort.

– Vi ska kontakta fler kvinnojourer och socialkontor och visa att vi finns. Vi har startat upp ett samarbete med polisen som heter IGOR, ett samarbetsprojekt mellan polis och socialkontor i Stockholm, berättar hon.

Alla som jobbar inom VOOV gör det som volontärer, helt utan lön. Att samla in pengar till verksamheten är ett ständigt pågående arbete. Margite är pensionär och är tillgänglig på dagarna. I Stockholm arbetar ett fyrtiotal personer med förbundet.

– Vi ska börja med insamlingar och söker sponsorer hela tiden. Vi har lagt ut informationsfoldrar på olika platser, som akutmottagningar och hos polisen.

Den största utmaningen är att så många som möjligt känner till oss och vet att det finns hjälp att få om man har husdjur, som kommer att behöva placeras vid behov. Och att att få in fler jourfamiljer för framtida uppdrag.

– Vi måste bli mer kända helt enkelt, säger Margite.