Hon hjälper andra som har utsatts för incest

 
Hon hjälper andra som har utsatts för incestLena Morin startade nxtME för sex år sedan. Namnet nxtME kommer från att man ska kunna bli sitt nästa jag. Foto: Jason Andersson. Inget ämne får vara för hemskt och tabubelagt för att tala om. Incest finns överallt, i alla samhällsklasser, kulturer och nationaliteter. Från 12 års ålder tills dess att hon var 17 levde Lena Morin i ständig skräck i sitt eget hem. Det blev en lång väg tillbaka. Kanske hade det känts lättare om hon hade haft ett nätverk av stödpersoner som hade funnits där. Ett nätverk som hon har skapat genom föreningen nxtME.

"Låt inte din bakgrund bestämma din framtid", är en uppmaning från Lena Morin, grundare av nxtME, en ideell organisation som kostnadsfritt erbjuder stöd och hjälp för den för har varit eller är utsatt för incest.

Lena utsattes själv för övergrepp i hemmet under flera års tid. Idag är hon hel och har sitt fokus på att hjälpa andra. Detta genom opinionsbildning, stödverksamhet, utbildningar av stödpersoner och föreläsningar. Hon vill förmedla att livet går att förändra till något positivt med rätt hjälp.

Ett mål har varit att komma och föreläsa på Socionomprogrammet. När våld i nära relationer blev en del av utbildningen, ringde Lena Morin runt och frågade hur de skulle göra med incestfrågan.

– De bjöd in mig att ta den biten, vilket känns jättebra. Det har varit frustrerande att socionomer inte har fått någon utbildning inom incest och våld i nära relationer. Det är viktigt att de vet hur de ska bemöta ett barn som har blivit utsatt för incest, säger Lena Morin.

Incest är när ett barn utsätts för sexuella övergrepp av en familjemedlem. Det kan vara en förälder, syskon, släktingar, men det behöver inte vara biologiska släktingar. Styvföräldrar eller fosterföräldrar till exempel räknas också in. All incest är olaglig.

– Att bli utsatt för sexuella övergrepp av någon som man är beroende av och har stark tillit till är traumatiserande. Det blir en större komplexitet när det är en person inom familjen.

Statistik från Brottsförebyggande rådet, BRÅ, visar att fem procent av de tillfrågade skoleleverna har utsatts för sexuell kränkning eller sexuell handling i det egna hemmet under det senaste året. Allmänna barnahuset och NCK uppger siffran fyra procent i statistik från 2014.

Det är i genomsnitt ungefär två barn i varje klass. Detta jämfört med sexuella övergrepp som drabbar i genomsnitt fem-sex barn i varje klass.

– Det börjar aldrig med en våldtäkt. För mig var det så att när väl den första våldtäkten kom så var jag redan så kontrollerad och nedbruten att jag inte ens sade emot eller gjorde motstånd, berättar Lena.

På ytan såg allt fint ut. Familjen bodde i en stor villa och Lena hade två äldre syskon. Innanför hemmets dörrar var det mycket bråk.

– Pappa hade styrt oss med järnhand och jag var tio år när min mamma fick nog av all fysisk och psykisk misshandel. Hon flyttade och ville att jag skulle följa med henne. Mina äldre syskon skulle snart flytta hemifrån. "Ska du följa med den där horan?", frågade pappa. Jag kunde inte trotsa honom.

Lena stannade. Men hon tänkte aldrig att mamman hade svikit henne

– Jag var bara glad att hon klarade sig och kom därifrån.

Det blev delad vårdnad. På papperet.

– Min pappa hade en egen agenda och är en mästare på att manipulera folk, så han såg helt enkelt till att min mamma inte fick träffa mig. Hon vädjade till socialtjänsten att de skulle kolla hur det stod till där hemma, men de trodde bara att hon hittade på och ville sätta dit sitt ex.

När Lena var 12 år flyttade syskonen hemifrån. Hon skulle börja sjunde klass och det var då det första övergreppet skedde.

– Vi hade ett solarium hemma och jag låg och solade och hade somnat när jag plötsligt vaknade av att pappa tog mig på brösten. Han bara hånskrattade och sa att "det där var väl inte så farligt". Jag blev helt chockad.

Lena tvingades ta ett stort ansvar över hushållsarbetet i hemmet. Hon levde ett liv hemma och ett liv i skolan. Pappan kontrollerade allt hon gjorde.

– Övergreppen fortsatte och jag hade ett rent helvete hemma. Jag bävade för skolloven.

Hon vågade inte berätta för någon och hon visste heller inte vad incest var.

– Man tror att man informerar barn om sexuella övergrepp. Jag visste att killarna i klassen inte fick tafsa och att det fanns fula gubbar på stan, men det jag blev utsatt för var något helt annat. Jag var aldrig rädd när jag gick själv genom en mörk skogsdunge. Det värsta hade redan hänt, hemma.

Tillslut berättade hon för sin storasyster och syskonen pratade med pappa. Han lovade dyrt och heligt att det aldrig skulle hända igen.

– Helgen efter när jag blev ensam med honom brakade helvetet lös. Men sedan berättade min syster om det här för en kompis och hon kom och hämtade mig direkt. Jag kan knappt tro att jag vågade sätta mig i hennes bil. Jag hade aldrig kunnat rymma tidigare, jag visste att han skulle hitta mig. Men nu fick jag bo hos den här tjejen som var hemmafru och kunde skydda mig dygnet runt.

Lena var 17 år vid den här tidpunkten och syskonen tyckte inte att de skulle anmäla det här till polisen.

– Mamma fick reda på övergreppen och blev vansinnig. Hon anmälde direkt. Jag är evigt tacksam att hon gjorde det och att jag kunde flytta hem till henne. Vi tog oss igenom rättegången och pappa dömdes till tre års fängelse. Det är ett hårt straff i de här sammanhangen och jag är en av få procent som har en dömd förövare.

Lena träffade en fin man som inte var psykopat. När hon var 20 år gifte de sig. Det hade kunnat vara Lena lyckligaste ögonblick i livet, men plötsligt får hon se sin pappa där på första bänkraden i kyrkan.

– Jag hade inte fått reda på att han hade kommit ut. Han snodde den dagen också.

Han kunde dyka upp varsomhelst på stan och bara stå och stirra på henne. Hon kunde inte ansöka om kontaktförbud eftersom hon hamnade mellan stolarna när det gällde vissa regler. Som om inte det var nog så dog hennes man efter några år.

Lena hade aldrig fått hjälp med sitt trauma. Hon förstod inte att hennes bagage gjorde att hon aldrig mådde riktigt bra. Hon jobbade för mycket och kände aldrig efter, det var det bara svaga människor som gjorde hade hon lärt sig.

– Jag gick in i ett sämre förhållande, vilket är vanligt bland incestoffer. Vi fick tre barn. Förhållandet blev mer destruktivt. Jag kunde inte sätta gränser, jag hade aldrig haft den förmågan.

Det var en hektisk period. Lena kände sig slutkörd och gick till läkaren i tron att det var järnbrist.

– Läkaren sa att jag hade fått utmattningssyndrom. Det var ett mirakel att jag träffade rätt läkare som satte mig i kontakt med en fantastisk psykolog där jag fick hjälp. Han förstod direkt att jag inte kunde sätta gränser och att jag hade sprungit ifrån det här.

Det var som att Lena fick ett nytt liv. Hon utbildade sig till stressterapeut, både utifrån eget intresse och för att kunna hjälpa andra.

– Jag hittade en organisation som jobbar med incest och andra sexuella övergrepp i barndomen, men det var för de som har fyllt 18 år. Jag bestämde mig för att starta en egen organisation som även kan hjälpa barn, ge den hjälp som jag saknade. Det är det bästa jag har gjort, säger Lena.

Verksamheten ligger någonstans mellan vänner och vården. De ska kunna erbjuda stöd, någon som följer med på jobbiga möten eller ordnar aktiviteter där man kan träffa andra i samma situation. Detta till alla över 13 år.

– Familjehögtider kan vara tungt för den som inte är nära sin familj. Sedan har vi ett 60-tal stödpersoner på flera håll i landet.

Lena vill inte att man bara ska se incest som ett jobbigt och hemskt ämne.

– Det här är ingenting att skämmas över och det finns inga hopplösa fall, avslutar hon.

Taggar

Intervju