GÄSTKRÖNIKA: Att lämna en våldsutövare är utan tvekan ett enormt och livsavgörande steg för den våldsutsatta och starten på en lång och utmanande process mot frihet och självständighet. När en person får möjlighet att placeras på ett skyddat boende, får de en trygg plats att börja om på.
Det skyddade boendets primära funktion är att säkerställa ett skydd, och ge den våldsutsatta de verktyg de behöver för att leva ett säkert liv. Men hur ser stödet ut för att stärka individen och familjen till att skapa ett självständigt och hållbart liv – ett liv där man inte bara överlever, utan verkligen blomstrar?
Socialtjänstens insats och samarbete med skyddade boenden spelar en avgörande roll här. Ett framgångsrikt skydd handlar inte enbart om att skydda från det akuta hotet, utan om att hjälpa individen att bygga upp sitt liv på nytt. Detta kräver ett holistiskt och långsiktigt perspektiv, där målet är att den som lämnat våldet kan stå stark och självständig när skyddsinsatsen avslutas.
Krävs att vi stöttar klienterna att återfå sitt liv
För att uppnå detta krävs att vi från början stöttar klienterna i att återta kontrollen över sina liv. För många våldsutsatta har tiden under våldsutövarens kontroll medfört att de blivit nedtryckta, osäkra och passiva. Självförtroendet har slitits ner, och den egna förmågan att fatta beslut har underminerats. Det är därför avgörande att klienterna får hjälp och tid till att återfinna sina egna resurser och styrkor. Detta är särskilt viktigt för de mammor som flyr med sina barn.
I många fall har de levt under sådana förhållanden att barnen ser mamman som undergiven och inte som den som bestämmer i familjen. När en mamma inte längre har auktoritet över sina barn, blir det svårt att sätta gränser och skapa en stabil tillvaro för dem. Samtidigt kanske hon aldrig har hanterat familjens ekonomi, vilket gör det utmanande att få pengarna att räcka till i en ny, ofta pressad situation.
Kanske har hon heller aldrig behövt ta sig fram på egen hand – alltid beroende av att våldsutövaren skjutsat henne – vilket skapar ytterligare en barriär till frihet och självständighet.
Vanligt att klienten återvänder till förövaren
Avslutas insatsen utan att klienten har byggt upp den självständighet och tillit till sina egna förmågor som krävs, riskerar familjen att hamna i nya svårigheter. Den allvarligaste risken är att klienten återvänder till våldsutövaren – ett tragiskt och vanligt utfall som inte kan betraktas som en hållbar skyddsplacering.
Ett hållbart stöd handlar om att bygga ett självförtroende som gör att klienten kan stå på egna ben
Så hur kan vi stödja dessa individer bättre? En viktig aspekt är att balansera omsorgen och stödet med en medveten strävan att hjälpa klienten att bli självständig. Att stötta någon i kris är en utmaning som kräver att man både är trygg och lyhörd men samtidigt vågar pusha klienten framåt. Risken finns att vi, i vår välmening, överbeskyddar klienten och därmed underminerar deras självständighet. För att undvika detta måste vi i ett tidigt skede identifiera klientens styrkor, även när de själva tvivlar på sina förmågor, och uppmuntra dem att ta egna initiativ.
Ett hållbart stöd handlar om att bygga ett självförtroende som gör att klienten kan stå på egna ben, även efter att insatsen är avslutad. Det är viktigt att det skyddade boendet och socialtjänsten vågar ta matchen – att de vågar ta de tuffa besluten och driva på utvecklingen mot ett självständigt liv. Även om det är ett svårt arbete är det när vi tar dessa beslut och ger klienten den tid som behövs som klienten verkligen rustas för framtiden, och det är då vi kan skapa en hållbar skyddsplacering.
Linn Ståhlfors och Jenny Malmberg, Hemlikt skyddat boende
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
';
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
';