I rapporten ”Det går inte att berätta för någon på riktigt” lyfter stödorganisationen Storasyster sin målgrupps situation under covid-19-krisen.
I rapporten ”Det går inte att berätta för någon på riktigt” lyfter stödorganisationen Storasyster sin målgrupps situation under covid-19-krisen. Rapporten visar på en försämring av utsattas psykiska mående och en minskning av tillgång till stöd under pandemin.
Storasysters nya rapport bygger på en enkätstudie med 165 svarande, majoriteten kvinnor och tjejer. Rapporten visar på en försämring av utsattas psykiska mående och en minskning av tillgången till stöd under pandemin. Runt 50 procent av respondenterna uppgav att symtom som stress, ångest, oro, fysiska reaktioner, nedstämdhet/depression och sömnproblem hade ökat eller förvärrats under denna tids-period.
I studien samlade man också in information om utsattas tillgång till stöd under pandemin. Även om var tredje respondent hade stöd sedan tidigare beskrev de att covid-19-pandemin hade påverkat tillgången till det etablerade stödet. Förändringarna kunde handla om avbokade besök pga misstänkta covid-19-symptom eller att stödet gått över till video- eller telefonsamtal. Drygt hälften av respondenterna hade inte sökt stöd under de senaste fyra veckorna och denna grupp anser organisationen kan behöva fångas upp om stödbehovet kvarstår när pandemin avtar.
− Utsatthet för våld förvärras under samhällskriser. Den förvärrade psykiska ohälsan i kombination med den begränsade tillgången till stöd under pandemin bör betraktas som ett tecken på en försämring av situationen för vår målgrupp. Det finns tydliga indikationer på att efterfrågan på stöd kommer att öka efter pandemin och vi ser därför att samhället måste ha beredskap för att ta hand om utsatta och deras behov av vård och stöd, säger Cecilia Bödker Pedersen, verksamhetschef på Storasyster.
Storasyster anser att det är centralt att inkludera ett könsmaktsperspektiv i de åtgärder som vidtas under covid-19-pandemin och i dess efterverkningar. Storasyster föreslår bland annat en utredning av hur tillgången till stöd för personer som utsatts för sexuellt våld har tillgodosetts under pandemin. Vi ser även vikten av tillgänglighet till vård och stöd i icke-akuta skeenden samt att det är centralt att förstärka och samordna de insatser som riktas till utsatta under och efter krisen.