Unga flickor är den grupp som är mest utsatta för avskiljningar på SiS. Hur kommer det sig att denna grupp utsätts för hårdare behandling och hur kan vi bättre möta unga flickors behov av vård och undvika vårdsammanbrott?
Unga flickor är den grupp som är mest utsatta för avskiljningar på SiS. Hur kommer det sig att denna grupp utsätts för hårdare behandling och hur kan vi bättre möta unga flickors behov av vård och undvika vårdsammanbrott? Sabina Björk och Jennie Linde fokuserar på dessa frågor under SSILs utbildningsdagar.
– Var tredje placering slutar i någon typ av vårdsammanbrott, att insatsen får ett abrupt slut. Ofta får man höra att ”den här ungdomen borde inte vara här”. Det handlar om svårplacerade ungdomar med både social och psykiatrisk problematik, berättar Sabina Björk.
Hon är en av föreläsarna under årets utbildningsdagar som SSIL anordnar på flera orter runt om i landet på temat ”De som utmanar – att undvika vårdsammanbrott”.
Enligt Sabina Björk så utlöses ett vårdsammanbrott vanligast av ungdomen eller vårdgivaren på grund av ”eget beteende”. Sedan säger man från HVB att socialtjänsten inte alltid uppger tillräcklig information om behoven och ungdomens svårigheter.
Skrivs ut av samma anledning som de skrevs in
– Det kan till och med vara så att en ungdom skrivs ut av samma anledning som de skrevs in, till exempel våldsamt beteende. Det blir som ett moment 22 – ungdomen får flytta runt och kan inte får rätt hjälp någonstans.
Hon berättar historien om Anna, som egentligen är en mix av flera olika individer. Hon dömdes till rättspsykiatrisk vård efter en mordbrand och placerades sedan i en LSS-bostad. Personalen tyckte att hon inte borde vara där, att hon är ”fel målgrupp” för en LSS-insats. Hon var då tungt medicinerad, hade rösthallucinationer och våldsamt utåtagerande beteende.
Som 12-åring blev Anna placerad i familjehem på grund av sitt våldsamma beteende. Hon gick inte till skolan och hon umgicks med äldre. Hon slogs så mycket att föräldrarna blev rädda för henne och hon placerades i jourhem.
Sedan följde händelser av knivhot, polisingripande, BUP, bältning, tvångsmedicinering, SiS med låsta dörrar, fasthållning, nedläggningar och isolering.
– Anna fick diagnoserna autism, adhd och hon bedömdes ligga på gränsen till intellektuell funktionsnedsättning. Vid riskbedömning befarades hon också ha hög återfallsrisk i kriminalitet, trots att hon aldrig varit kriminell.
När Anna försökte hänga sig fick hon komma till BUP, men de tyckte inte heller att de hade förutsättningarna att ta hand om henne. Som ung vuxen fick hon avslag på ansökan om LSS-boende. Istället blev det boendestöd enligt LSS. Men hon släppte inte in personal i sin lägenhet. Hon slarvade med sina mediciner, drack och försökte bränna ned huset. Det var då hon blev dömd till rättspsykiatrisk vård och efter den – LSS-boendet är man inte heller tyckte att hon passade in.
Får snurra runt i vårdkarusellen
– Det här är ett exempel på hur dessa Annor får snurra runt i vårdkarusellen och det beror på att de är både och, inte antingen eller. Man har inte redskapen att ta emot de ungdomar som har en komplex problematik med våldsamt utåtagerande beteende ihop med psykisk ohälsa. En Anna kan kosta 15 000 kronor per dygn, så vi skulle spara både pengar, resurser och lidande hos individen om vi kan stoppa vårdsammanbrott, säger Sabina Björk.
Vårdkarusellen är som en negativ cirkel för både individen och verksamheten. Tvångsåtgärder och fysisk hantering skapar lidande, trauma och föder mer våld, vilket skapar arbetsmiljöproblem för personalen.
På SiS får personalen använda sig av avskiljningar, vilket innebär att med smärtpåverkan och fysisk kraft ta ned ungdomen för att kunna få med sig denne till ett avskiljningsrum.
Avskiljningar ska bara användas under våldsbeteenden när ingenting annat fungerar. Men enligt IVOs tillsyn perioden 1 maj 2021 till 1 maj 2022 använde 14 av 21 ungdomshem avskiljningar på ett sätt som var i strid med lagen.
Yngre flickor avskiljs allra mest
Flickor utsätts för tre gånger fler avskiljningar än pojkar på SiS och dubbelt så ofta som pojkar inom den psykiatriska tvångsvården, enligt IVOs rapport. Yngre flickor avskiljs allra mest med 19,9 avskiljningar per 1 000 vårddygn, jämfört med 4,7 för äldre flickor, 2,6 för äldre pojkar och 8,9 för yngre pojkar.
Så vad beror det på att unga flickor är mer utsatta och hanteras mer hårdhänt?
– Är det så att vi har lägre toleransnivå för våldsamt beteende hos flickor eftersom det är ett mer avvikande beteende jämfört med en bråkig pojke? SiS är uppbyggt för pojkar, det är normen där.
Sabina berättar att man kan se skillnader i hur pojkar och flickor bemöts inom samhällsvården; pojkar bemöts mer rakt och auktoritärt, med lägre tolerans för regelbrott och de kontrolleras för att inte göra personalen illa. Flickor kontrolleras för att inte göra sig själva illa, de individualiseras och psykologiseras mer och vården blir med ingripande på ett personligt plan.
– Det syns även i handläggningen där socialtjänsten blir mer orolig om en flicka har beteendemässiga utmaningar och fler orosanmälningar utreds när det gäller flickor än pojkar, säger Sabina Björk.
Det finns studier som visar att utmanande beteende är som högst vid 15 års ålder och minskar sedan med åldern. I internationell forskning kan man också se att yngre avskiljs och fasthålls fem gånger så ofta som äldre.
Tycker att barn ska göra som de blir tillsagda
– Personal tenderar att vilja uppfostra yngre i större grad, man tycker att barn ska lyssna och göra som de blir tillsagda. Sedan utgör också äldre ett mer fysiskt hot. Då kan personal bli mer återhållsamma med fysiska ingripanden som till exempel en avskiljning.
Enligt Sabina är det ett fåtal individer som står för de allra flesta hot- och våldsincidenterna på SiS, inom psykiatrisk vård, LSS och socialpsykiatri. 85 procent blir aldrig avskilda när de vårdas på SiS och några blir det väldigt ofta. En viss tidsperiod var det bara fem barn och unga som stod för hälften av alla avskiljningar.
– Av dessa fem Annor har tre autism, en har både autism och intellektuell funktionsnedsättning och den femte har misstänkt PTSD. De med personkrets 1-diagnos ihop med allvarlig psykisk samsjuklighet hamnar mitt emellan LSS och SoL/LVU, och då kan det bli att ”Hon borde inte vara här”. Det blir så för att vi inte har lyckats anpassa vården. Det är som när man poppar popcorn i en kastrull. Det händer absolut ingenting om man lägger popcorn i lite olja i en kastrull. Men om värmen vrids upp, det är då det händer. Så är det med hot och våld i verksamheterna. Vi reglerar temperaturen. Och på så sätt kan vi också förändra livet för Anna.
Stress är största orsaken till beteendet
Stress är absolut största orsaken till utmanande beteende. Detta enligt Jennie Linde, som arbetar med bemötande, stöd och pedagogik till personer med NPF i kombination med psykiskt problematik och utmanande beteenden.
– Tyvärr upplever många att flickor är en svårare målgrupp att arbeta med. Vi behöver därför öka vår förståelse för vad som orsakar stress hos flickor och kvinnor med NPF. När vi förstår stressperspektivet anpassar vi bemötandet utifrån det. Många av utmaningarna kan undvikas med hjälp av lågaffektivt bemötande. Utan förståelse för vad som orsakar stress kan vardagliga situationer eskalera till våld helt i onödan, säger Jennie Linde.
Jennies föreläsning innehåller case från en vardaglig situation som tydligt synliggör hur missförstånd och överkrav från personal, kopplat till bland annat kommunikation kan eskalera till hot och våld.
Att se sambandet mellan stress och utmanande beteende är viktigt för att vi ska kunna arbeta förebyggande. Listan över vad som kan orsaka stress kan göras lång, att inte känna sig förstådd, att känna sig annorlunda, att bära ett tungt bagage, att vara beredd på nästa fara och känslan av att vara någon som är svår är några av sakerna som är vanliga.
– Det är viktigt att förstå hur just den personen vi ska stötta fungerar och mår just nu. Mår man inte bra är det ännu svårare att anpassa sig och klara av de krav och förväntningar som ställs på en. Det kan också bero på dagsformen som svänger extra mycket om man lever med NPF och såklart även av tidigare erfarenheter.
Individfokus gör stor skillnad
Jennie Linde tycker att vi allt för ofta glömmer bort individfokuset som gör så stor skillnad. Att ge stöd utifrån individfokus kräver inte att vi är fler personal utan gör bara att vi hamnar mer rätt med bemötandet och stödet. Vad vet vi om just den här personen? Vad har denne varit med om tidigare och vilka stressfaktorer behöver vi visa hänsyn till?
– Vi behöver stötta, stödja och förstå att en stressande miljö kräver extra mycket återhämtning. Fråga vad personen behöver och visa att du finns kvar villkorslöst under en tuff tid i livet.
De som bemöts med värme och förståelse uppvisar mindre utagerande beteende.
– Vi behöver göra vad vi kan för att ge de svar som huvudpersonen har inför och under placeringstiden. Vi har alla behov av att förbereda oss inför nya situationer och vi vill veta vad som kommer att hända. Extra viktigt är det för oss när vi befinner oss i en situation som känns skrämmande eller ny.
Jennie ger exempel på hur tydliggörande pedagogik kan underlätta för att skapa trygghet.
– Föreställ till dig till exempel att du checkar in på ett hotell och möts av en lång lista med förbud istället för informationsmaterial där det står ”Välkommen – vi vill att du ska trivas här”. Att mötas med värme och omtanke är avgörande. Vi måste se till så att vi inte gör det ännu tuffare för ungdomen, avslutar Jennie Linde.
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
';
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
';