”Familjehemmen är värda högre status”

Han grundade bolaget i sin vilja att stötta andra familjehem.

Det hela började med att Richard Pettersson startade en grupp på Facebook för att familjehem skulle kunna få stöd av varandra. Grundtanken var att använda facebookgruppen som en kompetensbank, driva den tillsammans samt att höja familjehemmens status.

– Jag upplevde att många inte fick den hjälp som de skulle önska, vare sig de var knutna till privata bolag eller till socialtjänsten. Facebookgruppen växte och jag, tillsammans med andra medlemmar i gruppen, höll på i flera år med att svara på frågor och handledde familjer via Messenger. Till slut började vi fundera på att vi borde starta en organisation själva.

De var några familjer som var intresserade av att satsa, men det blev minst krångligt att Richard startade bolaget själv och sedan anställde några av familjehemsföräldrarna som var utbildade socionomer, eftersom det är kravet.

Förenade familjehem består nu av 26 konsulenter och ett hundratal placeringar som de ansvarar för på uppdrag av socialtjänsten. Alla konsulenter är själva familjehemsföräldrar eller har erfarenhet på liknande sätt, något som är grundtanken i bolaget.

– Vi vet precis hur familjehem har det. Vi vill höja statusen och förbättra villkoren för familjehemmen. Det är en mängd frågor som vi försöker driva. Till exempel omkostnadsersättningen som vi har jobbat i flera år med att få upp.

Ersättningen är utöver själva arvodet och är till för att täcka de merkostnader som familjen får när de tar hand om barnet. Det är allt från mat och kläder till del i de gemensamma hushållsutgifterna som möbler och förbrukningsvaror.

Omkostnadsersättningen en ständig fråga

SKR ger ut rekommendationer om ersättning, där det högsta beloppet är 7 044 kronor i månaden och det lägsta är 4 428 kronor.

– Det finns familjer som bara har fått 2 000 kronor i omkostnadsersättning och ofta ligger summan under 4 000, sedan får man då be om extra pengar vid köp av dyrare saker till barnet. Men jag vill att SKR ska precisera vad varje sak ska få kosta, inte minst med tanke på de nya el-, mat- och bensinpriserna. Jag har till och med skrivit till alla 290 kommuner och frågat vad pengarna ska räcka till. Bara ett 20-tal svarade och hänvisade till SKR. Bilkostnader räknas inte alls in i omkostnaderna idag, så om barnet behöver åka bil till BUP ett par gånger i veckan så får familjen betala det ur egen ficka. Man kan få ersättning om man kan påvisa ökade kostnader, men hur ska man kunna göra det när de inte kan säga vad som ingår i de normala utgifterna.

Det finns många placerade barn som kan slänga en Ipad i golvet så den går sönder eller ofta förstöra både kläder och möbler.

– Jag råkade själv ut för att ett placerat barn stal min bil och körde ner i diket, det kostade 40 000 kronor att laga bilen. Bilnyckeln hade jag gömt i mitt nattduksbord i sovrummet där jag låg och sov, men jag hade behövt låsa in bilnyckeln för att kunna få ut pengar på försäkringen. Man låser inte in bilnycklar i en familj. Jag tycker att socialtjänsten borde ha försäkringar som täcker sådant. Om ett placerat barn tänder eld på huset så det brinner ned får man inte heller någon ersättning, och då handlar det om miljoner.

Richard Pettersson upprörs också över bristen på familjehemmens rättigheter.

– Om jag till exempel får en orosanmälan över mitt biologiska barn så mister jag mina familjehemsplaceringar direkt. De kan hämta dem från skolan och säga att de ska flytta. Sedan kanske utredningen visar att det inte finns någon oro och barnen har ryckts upp helt i onödan.

Vanligt att bli hotad av föräldrar

Enligt Richard är det vanligt att bli orosanmäld eller hotad av en biologisk förälder som är missnöjd.

– Vi märker ju om barnet mår psykiskt dåligt av att träffa sina biologiska föräldrar. Då kan vi skriva i vår månadsrapport att vi har märkt det och att det i vissa fall vore bäst att pausa umgänget. Jag vet mängder av fall där föräldrarna har bråkat så mycket med socialtjänsten att de i stället för att diskutera med familjen avbrutit placeringen och kallat det samarbetssvårigheter. Det är lättare för dem att flytta barnet än att ta konflikten med familjehemmet. I något fall har det till och med varit ett barn som ska behöva träffa en förälder som tidigare har våldtagit barnet. Sådant kan vi inte acceptera.

Richard får ofta höra om placeringar som har avbrutits på grund av att familjehemmen har stått upp för barnens rättigheter och ställt krav som inte kan tillmötesgås.

– Det kan också vara ren okunskap, som när jag sa nej till att ett skyddsplacerat barn skulle få ta emot presenter av föräldrarna. Det är väldigt lätt i dag att gömma en GPS i till exempel en nalle och sedan är barnets adress röjd. Jag fick en utskällning och barnet fick sin present, men nästa dag blev det som jag hade befarat att barnets plats röjdes och vi var tvungna att placera om barnet.

Placeringarna ser annorlunda ut idag än för tio år sedan.

– Då var den typiska placeringen en treåring utan problem. Nu är det oftare kriminella ungdomar med drogproblem som redan har suttit på 5-6 HVB-hem eller till och med SiS. En normal familj kan inte hantera det.

Det finns förstärkta familjehem som kan ta emot mer krävande placeringar. De får extra stöd, mer betalt och är hemma på heltid för att finnas till hands för barnet. Ungefär var fjärde hem hos Förenade familjehem är ett förstärkt familjehem.

Familjehem är bästa placeringen

– Enligt min mening är familjehem den absolut bästa placeringen för barn och ungdomar. På ett HVB finns inte samma anknytning. Små barn behöver få sitta i knä eller somna på armen.

Tankarna går ohjälpligt till den femåriga pojke som drunknade efter att ha lämnats utan uppsikt på ett HVB. Richard förklarar att även små barn kan vara krävande och ”riva halva huset” och behöver tillsyn 24/7, men att det borde gå att lösa genom delat ansvar om ett familjehem inte mäktar med ett barn på egen hand.

– Vi tar även emot vuxna i familjehem. Tänk dig en 24-åring som har varit fast i drogmissbruk sedan 15-årsåldern. Då behöver man också anknytning och en trygg familjesituation där man kan lära sig hur det går till att sköta vanliga vardagssysslor för att sedan kunna klara sig själv, säger Richard.

Han tror också att det går lättare att lära sig respektfull kommunikation och goda värderingar om man får en mer nära kontakt.

– Nya familjehem har lättare att knyta an till barnen, men nu har kommunerna börjat föra in i ramavtalen att familjehemmen redan ska vara godkända av nämnden. Det är 170 kommuner som kräver det nu och det gör att vi måste välja redan etablerade familjehem. Det är märkligt att de har stoppat in det kravet i ramavtalen, det försvårar för alla parter. Det kan komma en förfrågan via SSIL om en placering i Göteborg enligt ramavtal. Sedan efter några timmar är bostadsort ändrad till hela landet för att några timmar senare ändras till utanför ramavtal med allt vad det innebär.

Familjerna gör ett enormt bra arbete

Richard Pettersson har varit familjehem i nio år och det märks att han brinner för både barnen och familjerna.

– Det är inte meningen att låta negativ, men jag vill så gärna att barnen får det bättre och att familjehemmen får ett bättre erkännande. Familjehemmen gör ett enormt bra arbete, det går inte med ord att beskriva. Sverige hade till exempel inte klarat flyktingkrisen 2015 utan familjehemmen.

Själv har hans familj tagit emot 35 placerade barn. Richard och hans fru har tre egna barn och ofta har de haft två familjehemsbarn samtidigt.

– En gång fick vi utöver det ta emot fem syskon akut som bara skulle stanna över helgen var det tänkt. De riskerade att giftas bort och mamman var fängslad i hemlandet. Vi lyckades hjälpa till att få hit även mamman som fick bo hos oss i sex månader tills hela familjen fick egen bostad. Det finns många solskenshistorier också.

Men det är mycket som kan bli bättre. Richard skulle till exempel önska ett nationellt register över familjehemmen.

– Som det ser ut i dag så kan en kommun utreda en familj inför en placering och sedan ska en annan kommun också behöva bekosta en egen utredning vid nästa placering för att det är sekretess mellan kommunerna. Jag har själv blivit utredd 15 gånger och varje utredning har kostat 30 000 kronor. Det är 420 000 kronor som har betalats helt i onödan.

Han önskar också att familjehemmen skulle få lön i stället för arvode, eftersom lön är en tryggare inkomstform som ger tjänstepension.

– Vi får heller inte räkna arvode som grund för att låna pengar, trots att man har haft en jämn inkomst under flera års tid. Jag skulle gärna betala ut lön och vi betalar alltid ut den högsta omkostnadsersättningen. I januari höjs den med 600 kronor, men jag skulle ändå vilja få svar på vad varje sak ska få kosta. Ersättningen är den ständiga frågan för familjehemmen, avslutar Richard Pettersson.