Evin Cetin brinner för pojkarna som rekryteras in i kriminalitet

Från landsbygden i sydöstra Turkiet till Bollnäs i Hälsingland. Evin kom till Sverige 1987 som treåring. Hennes föräldrar var både kärleksflyktingar och politiska flyktingar, då hennes pappa är kurdisk muslim och hennes mamma syrian och kristen. Från att ha bott på en gård med två rum och kök, varav ena rummet huserades av kor, getter och kycklingar kom hon till ett strukturerat samhälle och en lägenhet med flera rum.– Att komma till en lägenhet var annorlunda. Det fanns vatten inomhus, elektricitet och asfalterade vägar. Det var som att kastas in i en helt annan värld. Sverige var ett land med möjligheter. Jag har ofta tänkt på hur mitt liv skulle varit om jag blivit kvar i Turkiet. Jag skulle förmodligen bo på landsbygden, ha fem, sex barn och inte arbeta. Och i ett äktenskap utan att få tycka, tänka och bestämma själv, säger hon.

Som barn var hon energisk, mittenbarn av sex syskon, som hängde mycket med de små eller stora. Föreningslivet blev ett viktigt sammanhang som fostrade. Evin höll på med friidrott, badminton, innebandy och fotboll. Hon berättar att hon var en riktig fotbollsstjej och drömde om att bli proffs. Men hennes föräldrar ansåg att det var viktigt att satsa på en mer stabil framtid.

– Pappa var tydlig med att utbildning var väldigt viktigt och både han och mamma gav upp sina liv egentligen, för en bättre framtid för mig och mina fem syskon. Pappa var småföretagare och drev en pizzeria med långa och ibland hårda arbetstimmar. Han brukade hota oss med att om vi inte skötte skolan skulle vi får komma och jobba på pizzerian de jobbigaste timmarna. De hade höga förväntningar på oss, vi skulle inte slösa bort vår chans.

Evin minns Bollnäs som varmt, välkomnade och inkluderande. Grannen Martina lärde henne allt om ”Ronny och Ragge” och Katrin på våningen ovanför introducerade henne för basket, Abba och Carola.

– Mina vänner och deras föräldrar drog in mig i sina liv och påverkade min uppväxt enormt. Jag hade också fantastiska lärare som fick mig att tro på mig själv och drömma stort. Jag är en riktig Hälsingetjej, hela min personlighet kommer därifrån. Mina vänner brukar säga att jag är så svensk, och det är tack vare min uppväxt i Bollnäs.

Ville ha förändring och rättvisa

Hon var aktiv i elevrådet på gymnasiet, där hon gick samhällsvetenskapliga programmet.

– Jag var tidigt en person som ville ha förändring. Om till exempel arbetsmiljön i skolan eller om en lärare inte höll en bra kvalitet och var tillräckligt engagerad så tyckte jag att den borde bytas ut. Rättvisa och allas värde var alltid viktigt.

Att som kvinna i Sverige ha möjligheten att växa upp i trygghet, utbilda sig och bli självständig har genom hela Evins liv varit ett driv, men även något hon känner stark tacksamhet för.

– För mig är det viktigt att alltid komma ihåg varifrån jag kommer och vad jag fått. Att till exempel aldrig ta demokrati för given är en grundbult i mitt tänk.

Efter gymnasiet sökte Evin och kom in på juristprogrammet på Uppsala Universitet. Det allra första steget in i politiken var när hon ställde upp i kårvalet för S-studenterna. Hon gjorde sin praktik i Europaparlamentet, läste EU-rätt i Holland och blev sedan rekryterad för en tjänst som politisk rådgivare för kommunstyrelsens ordförande i Södertälje.

Jag hade ingen koppling alls till Södertälje men jag visste att de tagit emot många flyktingar från Irak. Jag var frustrerad över att man såg dem som siffror och inte möjligheter. Mitt driv blev att istället titta på vad alla de här kompetenta människorna, som ingenjörer och läkare kunde bidra med för Sverige, liksom vrida på perspektivet. Vad kunde dessa människor tillföra ett land med stora pensionsavgångar och kompetensbrist?

Efter fyra år i Södertälje bar det av norrut och ett uppdrag som förste ombudsman för Socialdemokraterna i Dalarna och perspektivet flyttades till stora företag, gruvnäring och besöksnäring.

– Jag hade ett annat sätt att agera på kände jag, inte de traditionella. Jag var väldigt målinriktad, vägen dit var inte lika viktig, utan jag ville se resultat. Jag vill förtydliga att jag aldrig varit politiker utan jobbat politiskt, många blandar ihop det här.

2009 ställde Evin upp i EU-valet och blev den fjärde mest kryssade socialdemokratiska personen. Det räckte inte för att bli invald på kryss, men visade på ett starkt engagemang. Hennes största vision har, oavsett vad hon arbetat med, handlat om att alla människor ska få växa och att alla människor har ett syfte. Och att upprätthålla det Sverige som hon och hennes familj kommit till.

Fall inom våld i nära relationer och gängkriminalitet

Efter sin juristexamen 2013 började Evin som målsägandebiträde med fall inom våld i nära relationer. De senaste åren har hon arbetat med mordfall kopplat till gängkriminalitet.

– Det var ett tungt arbete. Hela min tillvaro; alla mejl, uppdrag och telefonsamtal handlade om människor vars liv slagits i spillror. Jag mötte aldrig en glad människa och det gjorde något med mig. Jag jobbade jämt men hur mycket jag än jobbade så var jag aldrig i kapp. Jag bar människors sorg, människor som inte hade något annat stöd. Självklart var det tufft. Jag hade fyra mordfall under ett år.

Evin berättar att hon inte orkade se en kista till sänkas ner i marken. Med en ung man i som blivit skjuten. Hon kände att det jobb hon gjorde var för sent.

– Vad jag än gjorde hade mitt jobb ingen betydelse. Jag kunde inte få tillbaka de förtvivlade mammornas söner. Även om vi nådde juridisk framgång så fanns det ingen mänsklig framgång. Så jag slutade helt med juridiken 2022.

I september förra året kom boken ”Mitt ibland oss”, som Evin skrev tillsammans med journalisten Jens Liljestrand. Hon berättar om syftet och arbetet med boken.

– Jag kände att jag ville använda min röst och min erfarenhet till att beskriva vad som händer hos de här unga killarna som lockats in i kriminalitet. De säger ofta ”inga kommentarer”, jag ville fånga det som ligger bakom, vad de har för tankar i huvudet och vad känner de? Pojkar som hör åklagaren yrka på 16-års fängelse. Vad fanns bakom den tomma blicken jag så många gånger såg i rättssalen, hos ungdomar som hade hela livet framför sig?

Mötte unga män med ett pris på sitt huvud

Under 2020 mötte Evin 50 pojkar och unga män i deras miljöer. Män med ett pris på sitt huvud som rekryterats till ett liv som narkotikans barnsoldat som hon kallar dem.

– Jag mötte dem som en medmänniska med ett genuint intresse för till exempel vad som driver de här killarna till att trycka av pistolen och döda en person som de kanske varit vän med tidigare. För ingen föds till att döda, man har fått stå ut med mycket för att kunna trycka av.

I de unga männens telefoner kunde hon följa hela deras liv. Evin kände en sorg att läsa bakåt och inse att de inte hade behövt hamna där.

– Jag såg hur de rekryterats in som barn, nästan alltid först i missbruk för att fortsätta mot tyngre brott. Det är drogerna som gör att barnen utnyttjas så här. De är faktiskt brottsoffer.

Vi pratar om gängkriminaliteten och dödsskjutningarna som eskalerat och om det sorgliga i att unga människor mist hoppet, redan i tonåren.

– Det går inte att knäcka gängkriminalitet som om du knäcker av en pinne. Det enda sättet att göra det på är att ge ungdomarna en bättre plats. Många av de här killarna säger i tonåren att de inte kan något annat, än att vara kriminella och de allra flesta som lockas in i kriminalitet och framförallt narkotikaförsäljning beskriver en koppling till familjens ekonomiska situation. En kille jag pratade med hade förberett sig för att åka på fotbollscup, men när det var dags att betala avgiften hade hans föräldrar inte de pengarna. Så hans drömmar gick i kras och fotbollsskorna åkte upp på hyllan. Och han började göra egna pengar, genom att flytta en väska med droger från en plats till en annan. Lättförtjänta pengar och första steget in i tung kriminalitet som kanske slutar med döden.

– Jag känner mig så otillräcklig. Jag skulle vilja ge de här ungdomarna en egen arbetsförmedling. Och hjälpa dem att vilja tro på att det kan bli något av dem, att de har andra möjligheter.

Evin menar att det är viktigt att poängtera att barn och ungdomar ur alla samhällsklasser och med olika bakgrund rekryteras.– De här problemen vi har handlar inte bara om människor som kommer till Sverige. Det är tufft även för Erik, Gustav och Malin. Även de löser tillfälliga problem genom att sälja narkotika.

Behövde en paus från advokatyrket

Evin slutade att arbeta som advokat sommaren 2022. För att hon behövde en paus.

– Det tog så mycket att jag inte orkade längre. Den enda gången jag kunde stänga av tankarna på jobbet, var under andra halvlek i en fotbollsmatch, när jag följde bollens rörelse fram och tillbaka. Även om jag är en stark människa så är jag också väldigt känslomässig. I mitt arbete var jag både advokat, psykolog, samtalsterapeut och medmänniska och det tog hårt på mig.

I framtiden vill hon skapa världens första digitala flyktinguniversitet, för hon tror att utbildning är nyckeln till framgång.

– Det finns så många människor som inte har tillträde till de fina universiteten, så ett digitalt universitet, tillgängligt för alla, kan vara lösningen. En utbildad person kan rädda en hel familj.

Med ett så starkt engagemang för andra, hur tar du hand om dig själv?

– I det här andrummet jag har nu. Men jag har svårt att leva utan att göra något vettigt. Jag är skapt för att göra skillnad, utan det känns livet ganska meningslöst. Jag drivs av att hitta lösningar och få resultat. Hur löser vi det här? Hur går vi vidare? Vad är nästa steg? Men det är viktigt att hitta timmar på dygnet för att bara vara. Men jag har en livlig fantasi så jag hittar både lugnet och de nya idéerna och planerna inuti mitt huvud.