Personer med NPF vittnar om att planerade möten med vården och exempelvis boendestöd ställs in under corona-pandemin. Samtidigt uppskattar man de digitala möten som faktiskt äger rum.
DEBATT: Det krävs timing och mod för att få till en förändring. Allt fler i samhället får NPF-diagnoser och ingenting pekar på att det skulle minska – vårt samhälle är komplext och utmanande för många och vi har blivit bättre på att upptäcka och diagnostisera. Sedan länge har vi kunnat konstatera ett ökat, högt tryck på förskrivningsprocessen för hjälpmedel. Genom att digitalisera delar av förskrivningsprocessen skulle fler personer kunna få hjälp i tid.
Under förra veckan publicerade Riksförbundet Attention en enkätrapport där hela 43 procent av de svarande säger att deras hjälpinsatser förändrats sedan covid-19-pandemin tog fart – planerade möten med vården och exempelvis boendestöd ställs in. Samtidigt pekar man i rapporten på att man uppskattar de digitala möten som faktiskt äger rum. Det är glädjande, för samtidigt som rapporten pekar på en alarmerande verklighet har vi aldrig tidigare sett så många goda initiativ inom vården och hjälpmedelsbranschen för att möta personer med NPF i ett digitalt gränssnitt. Många av de sedan tidigare pågående pilotprojekten kring hjälpmedel och NPF lyfts nu som framgångsexempel.
Min frågeställning är: Hur får vi full fart på det här, även efter covid-19? Hur säkerställer vi att vi lyckas gå från pilotprojekt till full implementation tillsammans? Och hur hittar vi balansen mellan de digitala och de fysiska mötena?
Arbetsterapeuterna i landet har en central roll i förskrivningsprocessen genom det personliga mötet med patienten. Detta i kombination med möjlighet för patienterna att ta del av deras kunskap via digitala gränssnitt skulle utgöra kärnan i ett system där fler personer får rätt hjälp. Vi ser också stora möjligheter att längre fram i habiliteringsprocessen kunna erbjuda digital uppföljning och stöttning för att säkerställa att patienten får mesta möjliga support i användandet av sitt hjälpmedel, så att vi säkerställer den goda effekt som all evidens påvisar.
Målet är att få till en förskrivningsprocess med en tydlig balans mellan fysiska möten och digitala moment, anpassade efter individens behov. För samhället i stort är detta av största vikt – en effektiv förskrivningsprocess är kärnan i att kunna erbjuda ett stöd som innebär ökad livskvalitet för individer och familjer, men som också främjar inkludering. Vi vet att brist på inkludering och stöd innebär ökade samhällskostnader och att inkludering är nyckeln till självständigt liv. Vi vet också att bristande inkludering ger negativa effekter på hälsa, skolgång, arbetsliv och upplevd livskvalitet för personer med NPF-diagnoser.
Med detta vill jag rikta mig till oss som tillverkar hjälpmedel, arbetar inom vården, utreder, diagnostiserar, förskriver hjälpmedel, har daglig kontakt med anhöriga eller brukare, ni som är kommun- och regionpolitiker och ni som arbetar med personer inom omsorg och daglig verksamhet. Ni har alltid burit ett stort ansvar för att trygga dessa utsatta gruppers vardag. Timingen, som jag inledde med, har aldrig varit bättre. Låt oss som bransch tillsammans samla mod och söka en aktiv förändring för vår förskrivningsprocess där vi i samklang hittar rätt balans mellan digitalisering och det personliga mötet – för brukarnas skull.
Tove Christiansson, CEO, Abilia AB
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
';