Nu när barnkonventionen blivit lag har Maskrosbarn tagit fram en barnrättsbox till socialtjänsten med stödmaterial för att säkerställa att barnets rättigheter följs.
Maskrosbarn ger stöd till barn 13-19 år vars föräldrar har ett missbruk, psykisk ohälsa eller utsätter dem för våld. De arbetar också för att sprida kunskap om barnrättsfrågor. Nu när barnkonventionen blivit lag har de tagit fram en barnrättsbox till socialtjänsten med stödmaterial för att säkerställa att barnets rättigheter följs. Materialet har tagits fram tillsammans med barn och socialsekreterare.
– Det finns många exempel på material som tagits fram i samma syfte men där barn inte har involverats och så har det visat sig fungera dåligt i praktiken. I vårt arbete med att ta fram vårt stödmaterial har vi tagit hjälp av användarna, det vill säga barnen. Om vi frågar hur de vill vara delaktiga så slipper vi gissa, säger Maria Thell, socionom och samordnare barnrättsfrågor, Maskrosbarn.
Genom intervjuer, workshops och referensgrupper med barn har man fått reda på vad barn och unga tycker ska hända före första mötet, under första mötet, under utredningsprocessen och vid uppföljningen.
De har varit med och utformat ett välkomstbrev och en informationsplansch som ska upplysa om barns rättigheter:
– Du får ha med dig någon som stöd på mötet.
– Du har rätt att få läsa allt det som skrivs om dig.
– Du har rätt att bli lyssnad på och tagen på allvar.
– Du har rätt att bli respekterad för den du är.
– Du har rätt att få information om vad socialtjänsten kan hjälpa dig med.
– Du har rätt att träffa din socialsekreterare utan din vårdnadshavare.
– Du har rätt att få reda på vad som händer under utredningen.
– Du har rätt att få hjälp och stöd!
– Många barn och ungdomar saknar kunskap om socialtjänsten och om hur processerna går till. De vill förstå vad som händer och det har de också rätt att göra. Det här är viktig information som visar vilka rättigheter barnet har i kontakten med socialtjänsten. De tillfrågade unga önskade också att det fanns ett instagramkonto för socialtjänstens kontor där man kan se hur det ser ut i ett väntrum och hur socialsekreteraren ser ut, för att minska avståndet mellan barn och myndighet och nå dem på deras egna arenor.
Som stöd under mötet har man bland annat tagit fram en frågekortlek för att fånga upp frågor som barnet kan ha. Till exempel: Vad innebär en utredning? Varför jobbar du på socialtjänsten? Varför är jag här? Vad kan ni hjälpa mig med? Hur kontaktar jag dig? Vad händer efter det här mötet? Kommer ni bestämma att jag inte får bo hemma?
– Frågekortleken samlar 18 vanliga frågor. När man sitter där kanske det är svårt att komma på vilka frågor man skulle vilja ställa. Då är det bra att kunna titta bland korten om det är något av de frågorna som man undrar över, säger Maria Thell.
Frågan ”Varför jobbar du på socialtjänsten?” visar att det är viktigt att lära känna varandra lite, att skapa förtroende. För barn är det jätteviktigt att de, för att våga och kunna prata om hur de har det, får möjlighet att skapa relation med sin socialsekreterare.
Maria Thell visar en kommentar från en ungdom som tycker att det är viktigt att skapa ett band under första mötet för att kunna känna att det är okej att berätta vissa saker och veta att man kommer att få hjälp med det. Maria berättar också om verktyget Utredningskartan:
– För att förstå hur en utredningsprocess kan se ut så har vi tagit fram en karta där vägen fram till beslut och eventuell insats ser ut så som barn och unga uppfattar den; som en snirklig stig, processen är inte rak.
Ingången kan vara en ansökan, kännedom på annat sätt eller en orosanmälan. Det följs av en omedelbar skyddsbedömning, sedan en förhandsbedömning. Sedan fattas beslut om att inte inleda en utredning eller så påbörjas en utredning. Efter att information har hämtats in så tas ett beslut om eventuell stöd/insats. Därefter kommer uppföljning, för vilken vi också har tagit fram stödmaterial.
Röda tråden kallas ett annat verktyg där barn och socialsekreterare tillsammans kan prata om barnets egen syn på vad som är problemet, vad stödet ska innehålla och vilket mål man har med stödet.
– Sedan finns också en behovsmeny som är utformad som en meny från en tapasrestaurang. Där kan barnet pricka av de behov som de själva känner att de inte får tillgodosedda.
Till exempel kan det vara rutiner, mat och kläder, kärlek och trygghet, att få vara ett barn, att få byta miljö, ha någonstans att gå när det är jobbigt hemma, hjälp med skolan eller att tycka om sig själv.
Under uppföljningen finns också olika frågekort om hur det är just nu, verktyg för att beskriva hur man upplever sin situation och sin process.
– Många barn har låg kunskap om sina rättigheter. De vill att vuxna ska berätta för dem vad de har rätt till, för har du inte kunskap om dina rättigheter så kan du heller inte åberopa dem. Det är en rättighet för barn att känna till sina rättigheter och det är vuxnas skyldighet att efterleva det. Det är oerhört viktigt att på alla nivåer involvera barn i implementeringen av barnkonventionen, avlutar Maria Thell.
