CloCa Familjehem föddes ur en kris. Bolaget bildades för barnens skull när en tidigare verksamhet förlorade sina tillstånd.
CloCa Familjehem föddes ur en kris. Bolaget bildades för barnens skull när en tidigare verksamhet förlorade sina tillstånd. Alla placeringar räddades kvar och det nya bolaget arbetar med fokus på barnets bästa med värdefull stöttning till de familjehem som är knutna till dem.
– Jag frös till is när jag fick beskedet. Vad skulle hända med alla placerade barn? Flera hade redan flyttat 7-8 gånger och jag ville inte komma med beskedet att de måste flytta igen.
Det här hände för knappt ett år sedan och IVOs beslut handlade främst om ägarstrukturer. Det fanns inga anmärkningar på hur verksamheten sköttes.
– När man placerar barn i familjehem vill man förstås ha en långsiktig och trygg lösning. Vi var därför tvungna att berätta om läget för de socialsekreterare som kontaktade oss för placering. Förvaltningsrätten beslutade om inhibition, ett tillfälligt beslut att fortsatt få bedriva verksamheten fram till att domstolen hade fattat ett slutgiltigt beslut, men sedan visste vi ju inte hur det skulle bli. Vi fick lägga fokus på att försöka behålla de familjehemsplaceringar vi redan hade, berättar Carola Clomén.
Hon låg sömnlös på nätterna när hon tänkte på de familjehemsplacerade barnen, vars tillvaro riskerade rivas upp ännu en gång.
– Vi försökte arbeta fram olika förslag för att lösa situationen, men aktieägarna ville inte sälja, i alla fall inte tillräckligt fort för att kunna rädda verksamheterna. Arbetsgruppen vi hade var jättebra och vi började titta på olika alternativ för att rädda kvar barnen i sina familjehem. Jag kände både skam och vrede. Det var helt otänkbart för mig att svika barnen. Skulle jag kunna se en sjuårig pojke i ögonen och säga att han skulle behöva flytta igen? Nej, det gick inte. När vi satt tillsammans i gruppen fick vi en sådan energi att göra något åt det. Vi började spåna på olika förslag på hur man skulle kunna flytta verksamheten. Det slutade med att vi köpte ett befintligt bolag dit vi kunde flytta med både medarbetare och familjer.
Carola blev majoritetsägare, men lät familjehemskonsulenterna köpa in sig.
– Vi gjorde ju den här resan tillsammans.
Carola Clomèn hade haft eget bolag tidigare då hon hade använt de första bokstäverna i sitt för- och efternamn, så när de skulle byta till ett nytt namn på bolaget föreslog hon CloCa Familjehem. Det tyckte de andra lät bra. Någon kom på att de skulle ha en uggla i loggan och alla hjälptes åt med uppbyggnaden av företaget.
– Vi hade jobbat i både mindre och större bolag tidigare, men det var bara att kavla upp ärmarna och börja jobba.
Inte helt oproblematiskt
Det var inte helt oproblematiskt att starta nytt, men både familjerna och socialtjänsten var väldigt positiva.
– Företaget vi gick ifrån har också agerat juste. Det blev så tydligt att vi alla ville barnens bästa. Den 16 februari blev vi CloCa Familjehem. Då var vi helt slutkörda, men det kändes också fantastiskt att barnen kunde få bo kvar och att vi kunde ta över familjehemsverksamheten.
De är ett litet bolag med 20 placerade barn just nu. Carola vill inte att de ska bli större än att hon kan namnet på alla barn, så än finns det utrymme för fler placeringar.
Det finns ungefär 360 aktiva konsulentstödda familjehemsbolag i Sverige. Varje kommun har också ett antal egna familjehem som socialtjänsten själva har hand om, men genom ett bolag kan socialtjänsten få hjälp att hitta fler lämpliga placeringar och ett kompletterande stöd till deras egen verksamhet. Familjehemmen får också stöttning, handledning och utbildning.
CloCa Familjehem erbjuder jourhem, familjehem och kraftigt förstärkt familjehem samt behandlingsfamilj, vilket innebär att de barn som behöver ett mer omfattande stöd kan få det i ett familjehem eller behandlingsfamilj. Ibland ges också riktade behandlingsinsatser och det finns även öppenvårdsinsatser att tillgå genom externa konsulter.
Barnets bästa i vardagen
– Vi arbetar mycket kring barnkonventionen och barnets bästa. Både övergripande i verksamheten och hur familjerna kan tänka utifrån barnets bästa i vardagen. Det kan vara små saker som gör stor skillnad. Ett barn kom till sin jourfamilj med alla sina kläder och tillhörigheter i svarta sopsäckar. Då såg vi till att skaffa väskor så hon skulle få packa fint inför nästa flytt till familjehemmet. Man ska inte behöva ha sitt liv i en sopsäck.
De arbetar ständigt för att göra verksamheten bättre. Carola och hennes kollegor är utbildade socionomer och många av dem har tidigare jobbat inom socialtjänsten.
– Vi har alla samma fokus. Vi vill göra skillnad. Så länge vi är riktigt bra och kan göra skillnad på riktigt, då har den privata marknaden och vi ett berättigande.
Carola berättar att hennes kollegor brukar säga att när hon pratar om barn och ungdomar så börjar hennes ögon att lysa. Och så är det. Ögonen glittrar när hon fortsätter:
– Vi vill alla det enskilda barnets bästa. Om man hela tiden strävar mot det så blir det bra. Barnets bästa gäller även de biologiska barnen. Vi har återkommande samtal även med dem; hur de ser på sin situation och på det placerade barnet. Det är viktigt att det fungerar med de biologiska barnen, många väljer att sluta som familjehem på grund av att det inte längre fungerar där.
Det är en brist på familjehem och det gäller också att matchningen blir bra.
– Biologiska barn i samma ålder kan bli problem, sättet att leva behöver också passa barnet; är det en väldigt aktiv familj så kanske det inte är rätt för ett introvert barn. Sedan gäller det att familjen klarar av att stå kvar när det blir kämpigt.
Barnet vet lite om familjen
När ett beslut om placering är klar vet familjehemmet ganska mycket om barnet som ska komma, men barnet vet ofta väldigt lite om familjen.
– Därför började vi med personliga välkomstfilmer som familjen spelar in för att visa hur set ser ut hemma hos dem, vilka familjemedlemmarna är och till exempel att ”här är mormor Berit som brukar hänga här ibland och det här tycker vi om att göra”. De kan få se att det finns plats vid köksbordet och att det finns en säng som väntar. Det blev jättelyckat och gör stor skillnad för barnet.
Man behöver sätta sig in i barnets situation som kanske har upplevt traumatiska händelser och kaos. Att då få sin favoriträtt den första kvällen hos familjehemmet och en handduk med egen namnskylt i badrummet kan betyda mycket.
Ett redskap är programmet ICDP som handlar om vägledande samspel, där anknytningsteorin är en del. Syftet är att utveckla och stärka lyhördhet och empati. En del är mentalisering, att kunna se på sig själv utifrån och barnet inifrån – att kunna se, känna och tänka runt barnets behov, känslor och beteende.
– Vi frågar saker som vad barnet gillar och är bra på. Det är så mycket fokus på problemen, men vi måste sätta större fokus på det som fungerar och öka skyddsfaktorerna. Vi har till exempel olika utbildningsprojekt, som att öka intresset för läsning. Man kan läsa recept tillsammans, se filmer med svensk text och läsa böcker. Läsning och skola är en enorm skyddsfaktor, säger Carola.
Familjehemmen får träffas i grupp för vägledning och familjehemskonsulterna gör hembesök minst en gång varannan vecka. Sedan finns de tillgängliga på telefon.
– Det finns alltid någon som svarar dygnet runt om det skulle vara något. Vi blir ett team runt barnet tillsammans med familjehemsföräldrarna, de biologiska föräldrarna och socialtjänsten. Vi hjälper till och medlar så att inte barnet ska hamna i lojalitetskonflikt. Det är svårt för barnet. Ibland mår barnet inte bra av att träffa de biologiska föräldrarna, då kan vi förmedla det till socialtjänsten och försöka hitta lösningar som gör umgänget lättare eller kanske pausa ibland.
Målet är att barnet ska kunna flytta tillbaka till de biologiska föräldrarna, men det är inte alltid det går. Det kan ändå vara viktigt för barnet att ha kontakt med sina föräldrar, men umgänget ska utformas efter barnets behov.
– Vi hjälper till att samla foton från barnets olika hem och personerna i deras liv för att de ska få ihop sin historia. Det är viktigt att ha foton på sina föräldrar, tidigare placeringar och så vidare. De hjälper dem att bli en hel människa. Hur var jag när jag var liten? När lärde jag mig gå? Vissa barn klarar inte av att se bilder på sina föräldrar, men det kan komma en dag då de vill det och vill veta historierna om dem själva som barn, avslutar Carola Clomén.
