Petra Tegman är utbildad Silviasjuksköterska och specialist inom både demensvård och palliativ vård. Hon var en av talarna på Äldreomsorgsdagarna.
Stiftelsen Silviahemmet grundades av H.M. Drottning Silvia år 1996. Drottningen insåg tidigt att kunskap är verktyget för att kunna förstå, hjälpa och bemöta en person med demens. Det går att utbilda sig i demensvård enligt Silviahemmets filosofi. Hjärtat i verksamheten är en dagverksamhet, där Petra Tegman arbetar. Hon är utbildad Silviasjuksköterska och specialist inom både demensvård och palliativ vård.
– Så länge vi kan svara att vi gör det för patienten eller brukarens skull på den frågan så är vi på rätt väg. Om vi inte gör det så kommer det att märkas på allt vi gör. Vi behöver även fråga oss för vems skull vi är här. Om det inte är för den boendes skull så kommer det märkas på hur vi borstar håret och hur vi tilltalar personen, säger hon.
Den palliativa vården ligger Petra Tegman väldigt varmt om hjärtat.
– Palliativ vård misstolkas ofta som vård i livets slutskede, men det handlar om att lindra olika symtom som tex smärta och förbättra eventuella svårigheter vid en livshotande sjukdom. Det finns inget bot mot demens, vilket gör att en diagnos kan vara väldigt tung att få både för den drabbade och anhöriga. Vi får göra det bästa vi kan med att lindra symtomen, ge stöd och hjälp.
Alzheimers sjukdom, som är den vanligaste typen av demens, betyder att nervcellerna i hjärnan förtvinar och man får svårt att minnas och tolka sin omgivning. Sjukdomen har olika stadier, vilket innebär att personen och närstående oftast behöver mer hjälp längre fram.
Fyra hörnstenar
Petra berättar om de fyra hörnstenarna inom den palliativa vården. Dessa är personcentrerad vård/symtomkontroll, anhörigstöd, teamarbete och kommunikation/relation.
– Men basen är värdegrunden. Hur vill vi ta hand om våra patienter/brukare? Det är den grundläggande etiken, att vi till exempel tar hand om våra patienter med respekt. Vad betyder det? Och innebär det att vi även ska bemöta de anhöriga med respekt? Naturligtvis gör de det, men det är viktigt med en gemensam syn och att den finns tydligt förankrad i verksamheten , säger Petra Tegman.
Demensvård har blivit mer personcentrerad idag än den var tidigare.
– Sedan behöver även anhöriga stöd. Helheten är viktig genom empati, kunskap, närhet och social gemenskap. Närheten är lika viktig i livets slut som i livets början. Och vi måste ha kunskap. Ju mer vi vet om demenssjukdom desto bättre kan vi hjälpa. Vi kan även förvärra symtomen om vi bemöter en boende på fel sätt.
Silviahemmet har en certifieringsmodell som innebär att hela enheter, vård- och omsorgsboende, hemtjänst blir utbildade och certifierade. Det görs via föreläsare från Silviahemmet. Enskilda undersköterskor, sjuksköterskor, läkare och andra professionella kan genomgå en utbildning i demensvård utifrån Silviahemmets vårdfilosofi. Utbildningarna hålls i samarbete med Sophiahemmet Högskola och Karolinska Institutet.
Högsta möjliga livskvalitet
Silviahemmet ska verka för att sprida kunskap om demenssjukdom med målet högsta möjliga livskvalitet för personer som lever med demens och deras anhöriga.
Petra visar med en bild att människan har fysiska behov, psykiska behov, sociala och existentiella.
– En person med demenssjukdom kan ha svårt att tala om att denne har till exempel ont i ett knä. Då får vi vara detektiver. Ofta blir man lättretlig när man har ont någonstans. Vi får försöka ta reda på om det kan bero på fysisk smärta, säger Petra Tegman.
Det kan vara ännu svårare att upptäcka psykiska behov. Oro till exempel beror oftast på någonting. Det finns också behov av att få tala om hopp och tro, liv och död. Sedan kan man behöva hantera relationer, boende, ekonomi och andra sociala behov.
Rätt att leva tills vi dör
– Vi fokuserar på högsta möjliga livskvalitet under hela sjukdomsförloppet. Livskvalitet kan vara självbestämmande, hopp, meningsfullhet, gemenskap och närhet. Vi arbetar med livet. Låt inte demensvården bli ett dödens väntrum. Vi har alla rätt att leva tills vi dör och ska få vara delaktiga och känna oss behövda.
Därför säger hon hellre meningsfullhet istället för aktivitet när det handlar om vardagliga saker som man gör. Men hon vill också tala om att man kan behöva tillåta en naturlig död genom att inte tillämpa hjärt-lungräddning vid långt gången demenssjukdom.
– När en person är svårt sjuk i den senare fasen av sin demenssjukdom så visar forskning att han patienten endast har 1,6 procent chans till överlevnad vid hjärt-lungräddning. Då är det bäst att döden får komma smärtfritt och ångestfritt. Det beslutet är det vi professionella som behöver ta utifrån den samlade kunskap och erfarenhet som finns inom teamet, avslutar Petra Tegman.
