Kvinnors kamp för rättigheter i fokus under 2018

Amnesty varnar också för att åtgärder som vissa av världens ledare har vidtagit under året och som drivit fram en misogyn, främlingsfientlig och homofob politik äventyrar friheter och rättigheter som vunnits för många år sedan.

– Under 2018 såg vi hur flera av dessa självutnämnda “hårdföra” ledare försökte underminera principen för jämlikhet – principen som är själva grunden för den internationella människorätten. De tror att deras politik gör dem tuffa men i själva verket innebär den föga mer än en taktik att ge sig på redan marginaliserade och sårbara grupper i syfte att demonisera och förfölja dem. Och det är kvinnliga aktivister som har gett oss den starkaste visionen om hur vi kan slå tillbaka mot dessa repressiva ledare, säger Kumi Naidoo, Amnesty Internationals generalsekreterare.

Resultaten publiceras i “Rights Today”, en övergripande genomgång som analyserar människorättssituationen i sju regioner runt om i världen: Afrika, Amerika, Europa och Centralasien, Mellanöstern och Nordafrika, Syd- och Sydostsien, samt Östasien. Lanseringen sker på 70-årsdagen av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna – den första globala rättighetsförklaringen som antogs av FN:s generalförsamling år 1948.

2018: Kvinnor gör motstånd

Kraften i att kvinnor organiserar sig ska inte underskattas. Det finns etablerade kvinnorättsorganisationer över hela världen, och det är kvinnliga aktivister som stått för rubrikerna under 2018.

Kvinnoledda grupper som Latinamerikas Ni una menos har mobiliserat en massrörelse för kvinnors rättigheter i en omfattning som inte skådats tidigare i världen. I Indien och Sydafrika gav sig tusentals kvinnor ut på gatorna för att protestera mot utbrett sexuellt våld. I Saudiarabien respektive Iran har kvinnliga aktivister riskerat att gripas när de kämpat emot förbudet att köra bil eller emot att bära den obligatoriska slöjan. I Argentina, Irland och Polen har massdemonstrationer krävt ett slut på förtryckande abortlagar. I USA, Europa och Japan anslöt sig miljoner till den andra #MeToo-ledda Women’s March med krav på ett slut på kvinnohat och övergrepp.

Samtidigt konstaterar Amnesty i rapporten att vi inte kan fira den här aktivismen utan att ta upp vad som är drivkrafterna bakom att så många kvinnor har mobiliserat för att kräva en förändring.

– Kvinnors rättigheter har konstant placerats efter andra fri- och rättigheter av regeringar som tror sig kunna avge en “läpparnas bekännelse” utan att faktiskt göra något för att skydda halva befolkningens rättigheter, säger Kumi Naidoo.

– Vad som är än värre är att många av världens ledare har attackerat kvinnors rättigheter med sina misogyna och splittrande verklighetsbeskrivningar. De här ledarna försöker få det till att de skyddar traditionella värden som representerar familjen, men sanningen är att de driver på en utveckling som förnekar kvinnor deras grundläggande rätt till jämställdhet.

Rights Today pekar ut framväxten av policys och lagar vars syfte är att kontrollera och kuva kvinnor, särskilt i förhållande till sexuella och reproduktiva rättigheter. Bland dessa finns bland annat försöken från lagstiftare i Polen och Guatemala att verka för striktare abortlagar och ekonomiska nedskärningar i USA till kliniker som ger preventivmedelsrådgivning – med risk för kvinnors hälsa som följd.

Kvinnliga aktivister har riskerat sina liv och sin frihet för att sätta ljuset på orättvisor när det gäller mänskliga rättigheter. Bland dessa finns Ahed Tamimi, en palestinsk ungdomsaktivist som blev orättfärdigt fängslad för att hon stod upp för sitt folk. Loujain al Hathloul, Iman al Nafjan och Aziza al Yousef är tre andra aktivister som nu sitter fängslade i Saudiarabien för sin kamp för kvinnors rättigheter. Och Marielle Franco, som mördades i Brasilien tidigare i år för att hon med stort mod stod upp för mänskliga rättigheter.