”Jag kom hit med drömmar Sverige gav mardrömmar”

Höstens rapport ska ge ensamkommande ungdomar en röst.
Verksamhetsledaren Eva Harnesk och handläggaren Hania Kutabi

Höstens rapport ska ge ensamkommande ungdomar en röst.

I höst kommer rapporten som sätter ord på den psykiska ohälsan bland ensamkommande ungdomar. Rapporten bygger på över 2000 samtal till Rädda Barnens stödlinje för barn och unga som flytt till Sverige.


Rapporten, som kommer att ha fokus på hur den psykiska ohälsan ser ut, bygger främst på barnens egna berättelser i de samtal som Rädda barnen har fått in till sin stödlinje för ensamkommande barn och ungdomar.
– Vi har unikt läge där vi tagit emot över 2000 samtal till stödlinjen. En stor del av dessa handlar om psykisk ohälsa. Vi vill med vår rapport använda den kunskap vi har genom alla dessa samtal och samtidigt göra människor av statistiken, förklarar Sandra Akiwumi Lundstedt, samordnare för projektet ”Lyssna på mig!” som Rädda Barnen driver i samarbete med Ensamkommandes Förbund.
I stödlinjen möter barnen psykologer, socionomer, juridikstuderande och andra, som alla har gemensamt att de har erfarenhet av att arbeta med barn och unga i utsatta situationer. Linjens personal talar flera olika språk däribland svenska, engelska, dari och arabiska. Hit kan barn och ungdomar som flytt till Sverige ringa och prata med någon på sitt eget språk.Hania Kutabi är handläggare, psykolog och samtalsstödjare. Hon tar emot samtal på arabiska och har varit med sedan stödlinjens begynnelse 2015.
– Barnen ringer till oss och berättar om sina problem, om hur de mår och vad de tänker på, säger hon.Många barn och ungdomar berättar om oro för sin familj, oro för deras säkerhet och om oron för att inte få se dem igen. Majoritet av samtalen är idag på dari, som talas av flera folkgrupper i Afghanistan.
– Vanliga saker som unga från Afghanistan tar upp i sina samtal är att väntan på beslut från migrationsverket tär på dem, att de inte trivs på sitt boende, att de behöver hjälp att översätta saker till boendepersonal. Flera ber även om hänvisning till juridisk hjälp och andra ber bara om att få prata med någon på sitt modersmål, uppger Hania Kutabi.
Rädda barnen är ofta de första som får reda på hur det ligger till för ensamkommande ungdomar ute på landets boenden.
– Boende är en vanlig fråga bland de barn som ringer oss. Man trivs inte där man bor, ibland mitt ute i skogen utan möjlighet att ta sig till en stad, säger Eva Harnesk, som är verksamhetsledare för stödlinjen och legitimerad psykolog inom Rädda barnen.
Eva Harnesk, som just nu sammanställer och analyserar materialet till den blivande rapporten, menar att det finns många exempel på rena missförhållanden.
– Vi hör om att det har förekommit rasistiskt eller elakt bemötande från boendepersonal. Vi hör även om barn som har fått en okvalificerad god man och att socialtjänsten är svår att nå, säger hon.De som arbetar i stödlinjen har fått höra om kök som är låsta och har pratat med barn som inte får äta sig mätta. De lyssnar till barn som saknar sina familjer och inte har någon till hands att prata med där de bor, då ingen på boendet talar samma språk.
– Barnen känner sig ensamma och utsatta, berättar Eva Harnesk.Information om rena missförhållanden kan Rädda barnen föra vidare till Inspektionen om vård och omsorg, IVO.
– IVO har en mejl där vi på uppdrag av barn har berättat om missförhållanden på boenden utan att peka ut barnet som slog larm, säger Eva Harnesk.
Eva Harnesk och hennes kollegor, har i ett flertal fall gjort orosanmälan till socialtjänsten efter att ha pratat med barn och ungdomar som far illa. Det kan gälla både fysiska och psykiska övergrepp.
– Vi har pratat med barn som varit utsatta för sexuella övergrepp och de ringer till oss för att de inte vet vem de ska vända sig till, de vet inte vem som är deras socialsekreterare, säger Eva Harnesk.2017 fick stödlinjen 13 samtal om övergrepp och 2016 inkom 27 samtal som gällde psykiska, fysiska eller sexuella övergrepp.
– Andra fall när vi lämnat uppgifter till socialtjänsten är till exempel när barnen har svåra självmordstankar, säger Eva Harnesk.
Det finns inga siffror på hur vanligt det är med samtal där barn eller ungdomar beskriver att de funderar på att ta sitt liv. Det är inte vanligt med sådana samtal, men i början av året då flera ensamkommande ungdomar tog sitt liv, ringde ännu fler in till stödlinjen och samtalade om självmord och självmordstankar. Eva Harnesk berättar om ett samtal från en pojke som ringde in till stödlinjen. Hans ord fastnar.
– ”Jag kom till Sverige med drömmar, men Sverige har gett mig mardrömmar”.
Många unga bär en stor oro och har tappat hoppet på systemet. Asylprocessen i sig skapar psykisk ohälsa och oro för framtiden. De oroar sig för sin familj, hur de har det och var de finns. Saknaden kan vara tung. Andra orosmoment är åldersuppskrivningar som kan få stora konsekvenser för barnet.
– När barn blir uppskrivna i ålder från 17 till 18 år så innebär det att de kan flyttas till ett vuxenboende och frågorna hopar sig för barnet. ”Måste jag flytta?” ”Kan jag gå kvar i min skola?” En pojke försökte ta sitt liv när han upplevde att han inte blev trodd. Det är tufft för barnen att inte bli trodd när det gäller ålder, säger Eva Harnesk.
Det Rädda Barnen kan göra för att hjälpa barn och unga är delvis att lyssna.
– Vi lyssnar och ger barn och unga en ökad förståelse om hur de kan hantera sin situation och att de inte är ensamma om att ha det så här, fortsätter hon.
Rädda barnen tittar även på hur barn och unga kan få hjälp i det egna nätverket, kanske finns det skolsköterska, boendepersonal, en god man eller någon annan barnen litar på som kan hjälpa dem till psykolog eller annat stöd.
– Vid juridiska fall så har vi hänvisat till Rådgivningsbyrån som har en barnmottagning i Stockholm. De kan ta sig an ett fall och gå genom barnets ärende och se om det finns ytterligare asylskäl, säger Eva Harnesk.
Barn som mår psykiskt dåligt kan också hänvisas till Rädda barnens psykologkontakter och i vissa fall har samtalsstödjaren gått in och bokat tid på vårdcentralen åt barn, men när den som ringer in mår för dåligt återstår enbart en orosanmälan till socialtjänsten.Många barn har bott länge i Sverige utan att ha fått psykologisk hjälp och stöd med att hantera trauman och sitt dåliga mående.
– Vi tampas med att ungdomarna inte förstår att man kan få hjälp av psykologiskt stöd och behandling, att man inte behöver vara galen för att ha psykologstöd, säger Hania Kutabi.
Barnen vet inte alltid vad psykologiskt stöd och behandling innebär.
– Det är inte säkert att den här typen av stöd fanns i barnets hemland, de kan ha orealistiska förväntningar, en pojke sa till mig att han hade varit hos psykolog två gånger och fortfarande inte kunde sova om nätterna, berättar Hania Kutabi.
Barn skäms också över att berätta att de inte har det bra eller mår dåligt när de vet att det pågår ett krig där hemma eller att andra flyktingbarn bor i tältläger.
– Vi behöver bekräfta de här barnens situation och känslor och visa att vi förstår dem, fortsätter Hania Kutabi. 
Rädda barnen hoppas på att den rapport som kommer i höst ska skapa större förståelse för de ensamkommande barnens situation.
– Det som jag tror är unikt är att vi har så många barn som har kommit till Sverige och berättar för oss att hur det är att vara nyanländ. Med rapporten vill vi inte bara säga att det finns en psykisk ohälsa bland de här barnen utan även vad vi ser som behöver göras för att deras situation ska förbättras, säger Sandra Akiwumi-Lundstedt.

Related posts