Christoffer Bohman: ”Vi behöver bli bättre på samverkan”

Egentligen vet vi vad som behövs för att minska gängkriminellas rekrytering av unga, men vi gör inte vad som krävs. Som polis kände Christoffer Bohman att han ville göra mer, så nu är han en del i det brottsförebyggande arbetet där man genom samverkan ska höja förmågan att förhindra nyrekrytering av barn.

Den grova gängkriminaliteten har följt Christoffer Bohman under hans 20 år som polis. Nu arbetar han som trygghetsstrateg på Skandias stiftelse Idéer för livet, där han kan arbeta mer brottsförebyggande.

– Vi åker ut i kommunerna och hjälper dem att få till en effektiv samverkan. Bland annat genom ett EU-projekt som förebygger utsatthet för barn och unga, säger Christoffer Bohman.

Stiftelsen samarbetar med forskare, jurister, civilsamhälle och offentlig sektor för att skapa en positiv samhällsförändring.

– Samverkan behöver komma ned i den operativa vardagen. Många tror redan att de är duktiga på det, och de är jätteduktiga i sin egen organisation. Men när det kommer till att få till rutiner mellan samverkansparterna finns det brister. Det är därför regeringsuppdraget med Bob finns, för att vi behöver fortsätta utveckla riktat stöd på lokal nivå.

Bob, Barn och unga i organiserad brottslighet, är en samverkansstruktur på nationell, regional och lokal nivå. En avgörande del av arbetet med att bekämpa den organiserade brottsligheten är att bryta rekryteringen av barn och unga.

Vi måste arbeta mer systematiskt

Många barn och unga i riskzon för kriminalitet kan identifieras tidigt av samhällets aktörer och många av riskfaktorerna är väl kända.

– Vi vet vad som behöver göras. För att förhindra att nästa generation unga inte hamnar i organiserad brottslighet behöver vi arbeta mer systematiskt. Kommunerna behöver ta på sig ledartröjan, men de behöver hjälp av fler samhällsaktörer. Samverkansgrupperna behöver ta gemensamt ägarskap så att vi inte hamnar i tänket att det är någon annans ansvar. Syftet med samverkan är att vi har problem som vi inte ensamma kan hantera tillräckligt bra, så därför behöver vi lösa dem tillsammans.

Christoffer Bohman pekar på rikspolischefens senaste uttalande: ”Vi kan inte lagföra bort gängkriminaliteten. Det förebyggande arbetet måste bli bättre.” Och vi behöver komma in tidigt. Redan i förskolan kommer de första indikationerna på de barn som skulle behöva stödjande insatser.

– När man talar om förebyggande insatser idag, verkar man mest tala om det som händer alldeles innan placering. Det är inte tillräckligt tidigt. Det här har blivit en partipolitisk fråga; hårda tag eller mjuka. Men vi måste ha båda. Vi kan ha en effektiv brottsbekämpning och samtidigt effektiva förebyggande och främjande åtgärder.

De sociala frågorna har alltid varit nära för Christoffer. I familjen fanns de som jobbade med sociala frågor, dessutom hade han både familjehemsplacerade syskon och adoptivsyskon.

13 vänner som dog under ungdomsåren

Christoffer var bara 15 år när han bestämde sig för att bli polis.

– Jag tror att det hade ganska mycket att göra med dels uppfostran i ett värdestarkt hem, men kanske främst miljön jag växte upp i. Det var i Ronna, ett miljonprogramsområde i Södertälje, där jag såg mycket orättvisa och parallella samhällsstrukturer. Jag kände att jag ville göra skillnad.

I ungdomen kunde han räkna till 13 vänner i ungefär samma ålder som dog. Det är en väldigt hög siffra.

– Det var trafikolyckor, självmord, mord, överdoser. Det förstärkte min vilja att bli polis.

Samtidigt fanns det en mängd riskfaktorer även för Christoffer. Utan de starka skyddsfaktorerna som han hade så hade det kunnat bli någon annat även för honom.

– Det är de här starka skyddsfaktorerna som det finns för lite av i Sverige idag. Det görs inte tillräckligt för att stärka familjer och barn i utanförskap så att de har det tillräckligt bra hemma, på fritiden och i sitt liv. Att de känner att de har en plats att vara någon och en social tillhörighet som kan ge drivkraften att skapa ett bra liv.

– Hockeyn var en väldigt stark skyddsfaktor. Jag hade väl en pojkdröm som alla andra att komma till NHL och höll på med hockeyn ända fram till att jag kom in på Polishögskolan. Då var jag bara 20 år, vilket kanske var lite väl ungt.

Brottsbekämpning i fokus

Christoffer beskriver hur han fostrades in i kulturen så där som man gör inom vissa yrken. Polisen är ett brottsbekämpande organ där man ska ta fast de som begår lagöverträdelser. Därför var det lätt att det blev ett ”vi” och ”dem”.

– Särskilt under tiden som aspirant blev det tydligt att vi skulle jaga våra motståndare, och inget skapar ett större ”vi” och ”dem” än att jaga i grupp.

Han ville inte börja som polis i Södertälje, det skulle bli för nära. Det blev Stockholm och han hade en tydlig målbild att få arbeta på Krogkommissionen med ingripanden och spaning mot organiserad brottslighet i krogmiljö.

– Det tog något år innan jag kom dit och det var det absolut roligaste jobbet jag har haft. Det var extremt spännande. Jag fick höra historier om övervåld och kränkningar, men själv har jag aldrig sett någon kollega gå över gränsen. Jag tyckte om Polismyndigheten som arbetsgivare och det är ett extremt viktigt samhällsinstrument.

Redan som polisaspirant började Christoffer skriva dagbok och fortsatte med det under hela sin 20 år långa karriär. Det var de anteckningarna som blev till en bok som kom ut hösten 2024: ”Hundra in i döden – En polischefs berättelse om ett urspårat gängvåld”.

Ville göra mer för att stoppa rekryteringen

Den eskalerade gängkriminaliteten blev till slut för mycket för Christoffer som ville göra mer för att stoppa nyrekryteringen till gängen. Han valde att sluta som polis år 2023 och beslöt sig för att skriva boken för att sätta ord på vad som sker, men också vilka lösningar som finns. Under 2025 så har Christoffer också föreläst på SSIL – För vård och omsorgs utbildningsdagar.

– Det är viktigt att få prata och reflektera över vad som sker och händelser som man har varit med om. I tuffa miljöer kan det vara lätt att utveckla ett cyniskt och hatiskt synsätt. Skrivandet blev mitt sätt att reflektera. Det var också självlärande och terapeutiskt.

Som polis går man in i sin myndighetsroll och lär sig att kommunicera eller ingripa på ett självklart och effektivt sätt.

– Man utvecklar en näsa för misstanke om brott. En gång grep jag en rånare på väg till jobbet. Det hände så många sjuka och konstiga saker under de här åren. Jag blev också lärare på Polishögskolan ett par år och började mer och mer rikta mig mot arbetsledande frågor. När jag var 32 år blev jag operativt ansvarig för Kriminalenheten, som det hette då, som bestod av 350 medarbetare.

Han kom in ännu mer på lednings- och styrningsfrågor och klättrar högt, men faller också högt.

– Jag var nog ganska udda och jobbig. Nu raljerar jag men inom offentlig sektor så premieras inte den som är udda. Men med komplexa problem så kan man inte göra som man alltid har gjort, resonerar jag. Min chef tyckte dock att jag inte var ett ämne för den befattningen som jag hade. Det är nog många som känner igen sig i att inte bli lyssnad på. Jag kom till insikt om att jag behövde ändra mitt sätt att kommunicera.

Vissa stadsdelar lämnades åt sitt öde

2015 blev Christoffer biträdande chef i Järva och det var där och då som den värsta organiserade brottsligheten började få fäste. Vissa socioekonomiska stadsdelar blev i princip lämnade till sitt öde.

– Det var några tuffa år. Vi lyckades med väldigt mycket, men vi var också naiva. Det fanns indikationer på att något förändrades, men det är svårt att säga exakt när. Alla regeringar oavsett färg har misslyckats.

Sedan hamnade han i Sollentuna. Då trappades våldet upp ännu mer och det blev uppenbart att det krävdes myndighetsgemensamma insatser för att komma åt den organiserade brottsligheten.

– Jag sökte mig till Eskilstuna i tron om att få komma bort från våldet och skjutningarna. Det höll i 26 dagar. Det blev Eskilstuna som hade flest skjutningar per 100 000 invånare år 2022, 32 stycken på ett år, jämfört med 15 i Södertälje som kom på andra plats.

Han har tidigare berättat om det dödshot som han och kommunstyrelsens ordförande fick på sig.

– Men det var inte därför jag slutade som polis. Det var någon form av insikt att jag inte kan fortsätta att jobba på det sättet. Tar vi en kommer det tre nya och tio står i kö för att ta deras plats. Därför är inte brottsbekämpningen lösningen, avslutar Christoffer.

Läs också

Fler behöver göra mer för unga i riskzon