Vi måste bli bättre på att se till barnets bästa

Det kan vara flera anledningar till att en förälders umgänge med sitt barn begränsas enligt beslut från Socialtjänsten. Avgörande i frågan om umgängesbegränsning är vad som är barnets bästa. Det är vad LVU kräver och socialtjänsten har i uppdrag att avgöra och redovisa detta.

Justitieombudsman Thomas Norling gav sitt perspektiv på hur barnets bästa beaktas vid beslut om umgängesbegränsning under Barnkonventionsdagen den 7 februari som arrangeras av JP Infonet.

– När jag undersökte den här frågan genom nedslag i sex olika kommuner fann jag att samtliga socialnämnder uppgav att de arbetade aktivt med principen om barnets bästa och att den ligger till grund för alla beslut om umgängesbegränsning. Men granskningen visade en klar skillnad mellan vad nämnderna själv upplevde och vad som hade dokumenterats och redovisats i de granskade ärendena. Då har man inte riktigt gjort jobbet om hoppar över själva dokumentationen, säger Thomas Norling.

De enskilda barnen var inte alls synliggjorda i ärendena i de fall när någon bedömning av barnets bästa inte kom till uttryck i vare sig beslut eller beslutsunderlag. När det gäller rätten till delaktighet visade granskningen på brister i alla delar.

Man måste beskriva resonemanget 

– Det här är oroande. Bedömningen måste vävas in i varje bedömningsprocess för varje enskilt barn. Att inte bedömningen har redovisats är en alvarlig brist. Man måste också beskriva de resonemang som ledde fram till beslutet om vad som var barnets bästa. När inte det finns med går det inte att veta om barnets bästa har beaktats.

Thomas Norling ifrågasätter om nämnderna alltid har haft tillgång till ett tillräckligt underlag när de har fattat beslut om umgängesbegränsning.

– Jag är också kritiskt till hur vissa av de granskade besluten blandar regelrätta begränsningar av umgänget och olika slags förhållningsregler. Det kan vara saker som att inte tala illa om familjehemmet inför barnet. Sådant ska inte finnas med i ett beslut.

Ofta har vi som vuxna en föreställning om vad barn behöver, men principen om barnets bästa handlar om det specifika barnet i varje enskilt ärende. Elisabeth Dahlin, Barnombudsman, menade att det ofta görs generella bedömningar trots att det handlar om individuella.

Hon tycker att man kan tänka att vuxnas kunskap om vad barn behöver är en pusselbit av tre, barnets egna åsikter och tankar är den andra pusselbiten och barnrättsperspektivet med barnets rättigheter är en tredje.

Barns brist på inflytande

Linn Englund, verksamhetsutvecklare, barnombud och kurator på organisationen Maskrosbarn talade om barns brist på inflytande.

– Vi tror att vi kan få bättre resultat och bättre utformade insatser om vi slutar att vuxengissa vad barn behöver och istället frågar barnen vad de behöver. Barns behov är större än utbudet av socialtjänstens insatser och stöd till barn och unga. Det blir nästan som att man får försöka passa in barnet i insatsen istället för att anpassa insatsen efter barnet, säger Linn Englund.

Hon syftar på öppna insatser som kontaktperson, kontaktfamilj, familjebehandling och föräldrastöd.

– De är insatser som har varit med väldigt länge. Idag kan det finnas andra behov. Insatserna är uppbyggda av vuxna. Vem avgör vad som är bäst för barnet? Det är sällan barnet tillfrågas och får utrycka sin åsikt. De kommer möjligen in på slutet, men inte redan från början eller när stödinsatser ska utvecklas. Unga är experter på sina liv och vad de behöver.

Enligt Linn Englund blir det ofta väldigt bra resultat när barn får vara med och bestämma från början.

– De kan bättre formulera vad problemet är och vad som skulle vara till hjälp. Inom Maskrosbarn har vi alltid jobbat på det här sättet. Vi upptäckte genom att fråga barnen att det fanns ett glapp mellan de öppna insatserna och placeringsinsatserna. När vi frågade hur de tyckte att en sådan insats skulle se ut så kom vi fram till att det skulle vara som en extra vuxen för de som saknar det i sitt eget nätverk.

Nu har insatsen Extravuxen implementeras i Borås, Lidköping, Lindesberg, Sigtuna, Vetlanda och Marks kommun.

– Maskrosbarn hjälper kostnadsfritt till att implementera insatsen hos de kommuner som är intresserade. Kommunerna erhåller också ett implementeringsstöd under ett års tid och får ta del av alla de delar insatsen innefattar.

Maskrosbarn har också egen stödverksamhet för unga i åldrarna 13-19 som har det jobbigt hemma.

Under Barnkonventionsdagen så lyftes också den viktiga frågan om barn som tvingas till umgänge med en våldsam förälder. Flera rapporter visar att barn inte blir lyssnade på och att umgänge med en förälder som barnet är rädd för leder till ångest, depression, trauma och PTSD.

Föräldrarätten är så mycket starkare än barnkonventionen som lag. I Norge har Barnkonventionen företräde och där har också Barnkonventionen varit lag under längre tid. I mitten på januari var den svenska regeringen och representanter från flera barnrättsorganisationer i Genève under FN:s barnrättskommittés granskning om hur Sverige uppfyller barns rättigheter enligt barnkonventionen.

Vittnar om rasism och diskriminering

I en rapport som 31 organisationer lämnade över till FN:s barnrättskommitté under 2022 beskriver flera av barnen hur de har blivit svikna av samhället när de behövt stöd. De vittnar bland annat om rasism, diskriminering, våld och utsatthet.

– Situationen har inte blivit bättre. Det är bara att titta i Tidöavtalet vilken hård retorik det har blivit mot barn som hamnar i kriminalitet. Vi kan inte skuldbelägga barnet! Sedan har tillfälligt uppehållstillstånd blivit regel. Barnkonventionen som lag gäller alla barn, det måste vi komma ihåg, säger Magnus Jägerskog, generalsekreterare på Bris.

Barnrättskommitténs senaste granskning som presenterades under februari tar upp diskriminering, rasism, våld och övergrepp på Statens institutionsstyrelse (SiS), men också flera systematiska brister gällande integrering av ett barnrättsperspektiv, barns delaktighet och avsaknad av barnkonsekvensanalyser. 

En övning som deltagarna på Barnkonventionen fick göra var att du ska tänka på en vuxen som betytt mycket för dig som barn. Vad var det för känslor som den vuxna fick dig att känna? Vad gjorde den vuxna för att du skulle känna så?

– Det är en snabbkurs i barnkonventionen. Alla barn har rätt att känna sig trygga, sedda, betydelsefulla, avslutar Elisabeth Dahlin.